Cogito, ergo sum
Cogito, ergo sum (latin för Jag tänker, alltså är jag) och ibland felciterat Dubito, ergo cogito, ergo sum (Jag tvivlar, alltså tänker jag, alltså är jag) är en sats som den franske filosofen René Descartes (latin: Renatus Cartesius) formulerade. Enligt honom var den enda kunskap som man kunde vara säker på att ifall man tänker så existerade man. På det sättet kritiserade han såväl religiösa idealister som empiriska pragmatiker, eftersom båda dessa verkade utifrån en lång rad antaganden som i sig inte kunnat bevisas.
Descartes hävdade dock att vissa uppfattningar i ljuset av cogito, ergo sum är mer rimliga än andra. Eftersom vi vet att vi själva existerar – att det alltså är en sanning – kan vi också veta att det finns saker som är sanna och falska. Vi kan också vara säkra på att det finns en inre och yttre verklighet, att vi som subjekt existerar i relation till objekt, och att den yttre verkligheten existerar oberoende av våra subjektiva önskningar och vilja. Eftersom cogito, ergo sum är en självklar sanning, kan vi också utgå ifrån att den eller det som skapat oss har ärliga avsikter. Med cogito, ergo sum som ett slags grundaxiom kunde Descartes bygga upp en rationalistisk världsbild som fjärmade sig från medeltidens vidskeplighet och dogmatism, och pekade fram mot den moderna vetenskapliga världsbilden.
Satsen ingår i Descartes bok Discours de la méthode pour bien conduire sa raison et chercher la vérité dans les sciences ("Avhandling om metoden") som gavs ut 1637.