De Maré

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Version från den 12 november 2015 kl. 20.23 av MrsTP (Diskussion | Bidrag) (https://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=17451)

de Maré är en svensk adlig ätt, de Maré, ursprungligen fransk släkt, som inkom till Sverige med Jacques Le Bell de Maré, vilken 1644 blev kammartjänare hos pfalzgreven Karl Gustav och levde ännu 1697. En son, ryttmästaren Jacob de Maré (f. 1655, d. 1709), blev 11 febr. 1704 jämte sin måg Henrik Scheibe (f. omkr. 1673, d. 1708) adlad med namnet Ridderborg, vilken adliga ätt ännu fortlever. En annan sons, löjtnanten Johan de Maré (f. 1659, d. 1734), sonsöner blev stamfäder för var sin släktgren.

Jacques le bel de Maré

Den äldre grenens stamfader var majoren Carl Ludvig de Maré (f. 1766, d. 1819) och den yngre grenens bergsrådet Jacob Gustaf de Maré (f. 1770, d. 1821), vilken ägde del i Ankarsrums bruk. Son till J. G. D. var a) brukspatron Anders Baltzar D. (se nedan), vilken adlades med bibehållet namn 4 maj 1860. Bland hans söner märkas Gustaf de Maré (f. 1825, d. 1882) och Alfred Bernhard de Maré (f. 1831, d. 1898), båda bruksidkare på Ankarsrum, där de utvidgade den manufakturering av tillverkningen, som ännu drives i stor skala vid bruket. De voro liksom fadern ordf. i N. Kalmar läns landsting och hushållningssällskap samt led. av riksdagens första kammare. Efter faderns död bildades av Ankarsrums gods och bruk ett familjebolag (bolagsordning fastställd 22 dec. 1882) med sonen Alfred Bernhard som ledare. Efter dennes död 1898 övertogs bolaget av ett konsortium. — b) Yngre son till bergsrådet J. G. D. var landshövdingen Johan Gustaf Samuel de Maré (f. 1820, d.Korrekturläst. 1880), vilken som ung jurist i verken gjorde sig bemärkt inför sina överordnade genom det sätt, varpå han skötte sig som aktör i ett mål vid Stockholms rådhusrätt. Vid 32 års ålder blev han tf. polismästare i Stockholm 15 maj och polismästare 29 maj 1852 samt underståthållare 4 okt. 1855. Sedan justitieombudsmannen framställt skarpa anmärkningar mot de inre arbetsförhållandena inom Överståthållarämbetet och därvid påtalat långsamheten i ärendenas handläggning och bristande övervakning över den underordnade exekutionspersonalen, uppdrog han 4 juni 1862 åt advokatfiskalen i Svea hovrätt att åtala överståthållaren J. E. Hamilton, D. m. fl. Åtalet föranledde i hovrättens utslag 2 mars 1864 icke något ansvar för Hamilton och även D. frikändes i huvudsak, men dömdes att böta 300 rdr rmt. Ungefär samtidigt stodo D. och polismästarna under åtal för olagligt medgiven spritutskänkning å Hotell Rydberg (Svea hovrätts fällande utslag 23 nov. 1863).

Den 13 nov. 1863 utnämndes D. till landshövding i Kopparbergs län, i vilken befattning han kvarstod till sin död 3 jan. 1880. Han var även ordförande i länets landsting och i dess lasarettsdirektion samt ordförande i brännvinskommittén 1877—79. I nekrologerna betecknas han som en sällsynt duglig och mångsidigt intresserad ämbetsman, som förstod att vinna tjänstemäns och allmänhetens förtroende genom ett på samma gång auktoritativt och humant framträdande. Han ägde ett klart huvud, snabb uppfattning och stor stilistisk talang men samtidigt en viss fallenhet att till sista stund uppskjuta ärendenas handläggning. Från honom härstamma den yngre grenens medlemmar.Hans äldste son, drabanten Jacob de Maré adlades Ridderborg. Från en yngre son stammar brukspatronen Anders Baltzar de Maré som adlades 1860 och introducerades på riddarhuset som ätt nummer 2332.

Bland ättens kändare medlemmar finns Anders Baltzars båda söner Alfred de Maré och Gustaf de Maré, samt Rolf de Maré.

Källor

Vidare läsning

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=De_Maré&oldid=30990756”