Eklekticism
Eklekticism (av grek. eklektikos "utväljande"), stilblandning, används ofta något nedsättande om lärobyggnader som tagit element från flera andra lärobyggnader. Dock så är de flesta samhällsvetare teoretiska eklektiker och flertalet av dem ser eklekticism som något positivt så länge man vet vad man gör och inte gifter samman motstridiga teser. Många nya teorier växer fram när forskaren parar ihop flera teser med ursprung i skilda teorier samtidigt som han eller hon kanske finner helt nya.[1]
Ett exempel på en eklektisk teori är John Harry Dunnings teori om internationell produktion (eclectic theory of international production). Observera att hos Dunning används inte eklektisk i någon värderande bemärkelse.
Inom filosofi kallas "eklektisk" ibland även "multifaktoriell", och en eklektisk analys karakteriseras där av att man analyserar en helhet såsom summan av dess delar, och alltså inte beaktar dess rörelseriktning (filosofiriktning). Ett eklektiskt tänkande betraktas ofta som motsatsen till ett dialektiskt (där argument/filosofiriktningar ställs mot varandra).[2]
Inom arkitektur används uttrycket för det sena 1800-talets stilblandningar av exempelvis barock, gotik, renässans och jugend.
Referenser
- ^ Lars Kaiser och Magnus Ölander (red), Etnologiskt fältarbete, Studentlitteratur, 1999, ISBN 91-44-00944-5
- ^ Lenin, Staten och revolutionen: "Dialektiken utbytes mot eklekticism: detta är den vanligaste och mest utbredda företeelsen i våra dagars officiella socialdemokratiska litteratur när det gäller marxismen."