Erlkönig

Från Wikipedia
Version från den 30 september 2015 kl. 09.22 av Knallofall (Diskussion | Bidrag) (Lagt till en tonsättning som gjorts av Henrik Venant.)
Erlkönig, okänd konstnär.

Erlkönig är en ballad av Johann Wolfgang von Goethe som han skrev 1782. Den har tonsatts av bland andra Franz Schubert och Carl Loewe.

Tillkomst

Stoffet till balladen kommer från danskan och där heter Erlkönig "Ellerkonge", det vill säga Älvkungen, på tyska Elfenkönig. Balladen översattes första gången av Johann Gottfried Herder[1]. Då uppstod begreppet "Erlkönig", uppenbarligen genom en feltolkning av danskans "Eller" som betyder 'älva' till tyskans "Erlen" som betyder 'al'(träd), som kombinerades med "König".[2] Goethe använde texten i sångspelet ”Die Fischerin”.

Innehåll

Erlkönig beskriver en far och en sons nattliga ritt. Sonen har en svår feber och i feberyra föreställer han sig Älvkungen och dennes gestalt och känner sig hotad. Fadern försöker lugna sonen och ge naturliga förklaringar till hans syner, såsom dimman, bladens prasslande och trädens skuggor, och han rider allt fortare. Men sonen blir oroligare och känner sig alltmer hotad av den spöklika figuren. Älvkungen och hans dotter framställs i barnets perspektiv som synnerligen verkliga. När sonen slutligen utbrister ut i ett rop och känner sig angripen av Älvkungen, förlorar även fadern fattningen och försöker så fort det nånsin går att nå hemmet. När så sker upptäcker han att pojken är död.

Text

Goethe: Erlkönig. Ur Goethes Werke. Erster Band. Bertelsmann, Gütersloh, o.J., sid. 104.
Titelbladet till Schuberts Erlkönig.

Det tyska originalet

Wer reitet so spät durch Nacht und Wind?
Es ist der Vater mit seinem Kind.
Er hat den Knaben wohl in dem Arm,
Er faßt ihn sicher, er hält ihn warm.

Mein Sohn, was birgst du so bang dein Gesicht? –
Siehst Vater, du den Erlkönig nicht!
Den Erlenkönig mit Kron’ und Schweif? –
Mein Sohn, es ist ein Nebelstreif. –

„Du liebes Kind, komm geh' mit mir!
Gar schöne Spiele, spiel ich mit dir,
Manch bunte Blumen sind an dem Strand,
Meine Mutter hat manch gülden Gewand.“

Mein Vater, mein Vater, und hörest du nicht,
Was Erlenkönig mir leise verspricht? –
Sei ruhig, bleibe ruhig, mein Kind,
In dürren Blättern säuselt der Wind. –

„Willst feiner Knabe du mit mir geh'n?
Meine Töchter sollen dich warten schön,
Meine Töchter führen den nächtlichen Reihn
Und wiegen und tanzen und singen dich ein.“

Mein Vater, mein Vater, und siehst du nicht dort
Erlkönigs Töchter am düsteren Ort? –
Mein Sohn, mein Sohn, ich seh' es genau:
Es scheinen die alten Weiden so grau. –

„Ich liebe dich, mich reizt deine schöne Gestalt,
Und bist du nicht willig, so brauch ich Gewalt!“
Mein Vater, mein Vater, jetzt faßt er mich an,
Erlkönig hat mir ein Leids getan. –

Dem Vater grauset's, er reitet geschwind,
Er hält in den Armen das ächzende Kind,
Erreicht den Hof mit Mühe und Not,
In seinen Armen das Kind war tot.


Tolkningar

I dikten ses Älvkungen som ett fantasifoster orsakat av sonens febertillstånd och därmed som en allegori för barnets livshotande sjukdom. Å andra sidan förkroppsligar Älvkungen också omedvetna pubertala aningar: Så som Älvkungen med erotiska fantasier lockar den motsträvige gossen till sitt rike och slutligen genom våld får övertaget, så kommer gossen genom den nattliga utflykten att bli berövad sin oskuld och till slut tvingas lämna sin skyddade barndom. Hans död symboliserar det obevekliga slutet på den naiva integriteten och hans ofrånkomliga inträde i vuxenvärlden.

Hans av tiden och förändringarna underkuvade manliga natur, representerad av Älvkungen, fångar bokstavligen in den flyende gossen. Då hjälper det inte hur fort fadern än rider för att rädda sonen och föra honom till det skyddande hemmet. Då hjälper inga lugnande försök och den förtvivlade fadern måste ge vika för barnets naturliga drifter. Framtiden och den begynnande sexualiteten går inte att undkomma.

Tonsättningar

Texten blev snabbt mycket omtyckt och flitigt tonsatt. Särskilt Schuberts tonsättning sjungs ofta idag. Schubert ville ha Goethes synpunkter på musiken, men Goethe skickade tillbaka noterna utan kommentarer. Erlkönig är det första av Schuberts verk som trycktes och fick därför opusnummer 1. I Beethovens verkförteckning av Kinsky/Halm, verk utan opusnummer (WoO), finns några skisser till en tonsättning av Erlkönig från 1795 som fått nr. 131. Välbekant är tonsättningen av Carl Loewe. Även denne sökte vinna Goethes gunst och hade planer på ett besök, men då det inte fanns något piano i Goethes hem slog han detta ur tankarna.

Det tyska industrimetalbandet Rammstein har i sin låt "Dalai Lama" på albumet Reise, Reise från 2004 gjort en travesti på vissa delar av Erlkönig. [3]

Schuberts musik

I Schuberts tonsättning är de olika rollerna tydliga. Dikten är genomkomponerad och de olika personerna ges tydliga roller; berättaren, den tröstande fadern, den lockande Älvkungen och den förtvivlade sonen. Därtill kommer pianostämman att på ett mycket illusoriskt sätt skildra den hetsiga ritten.

Även svenske musikern Henrik Venant har tonsatt Erlkönig, både Goethes orginaldikt liksom Hjalmar Gullbergs svenska översättning.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter

Vidare läsning

  • Hans Lösener: Der Rhythmus des Unheimlichen im Erlkönig. In: Derselbe: Der Rhythmus in der Rede. Tübingen: Niemeyer 1999. S. 113-153.
  • Buberl, Brigitte (1989) (på tyska). Erlkönig und Alpenbraut: Dichtung, Märchen und Sage in Bildern der Schack-Galerie. München: Lipp. Libris 6597003. ISBN 3-87490-621-3 
  • Düring, Werner-Joachim (1972) (på tyska). Erlkönig-Vertonungen: eine historische und systematische Untersuchung. Kölner Beiträge zur Musikforschung, 99-0115599-1 ; 69. Regensburg: Bosse. Libris 5918564. ISBN 3-7649-2082-3 

Externa länkar