Franska Flandern
Franska Flandern (franska: La Flandre française, nederländska: Frans-Vlaanderen) är en del av nordvästra Frankrike, vid gränsen till Belgien, som tidigare hade ett flertal flamskspråkiga invånare. Områdena motsvarar ungefär dagens arrondissemang Lille, Douai och Dunkerque.
Geografi
Fransk Flandern består huvudsakligen av låglänta våtmarker i det kolrika området söder om Nordsjön. Franska Flandern består av de två regionerna:
- Franska Westhoek i nordväst mellan Leie och Nordsjön.
- Vallonska Flandern (franska: La Flandre Lilloise, nederländska: Rijsels-Vlaanderen) i sydost söder om Lys.
Historia
Området som idag är Franska Flandern var traditionellt en del av grevskapet Flandern fram till slutet av Trettioåriga kriget då området gavs till Frankrike. Andra delar av regionen tillföll Frankrike efter traktater år 1668 och 1678.
Under andra världskriget blev Fransk Flandern administrerat av tyska myndigheter som en del av Belgien som del av Belgien-Nordfrankreich.
Språk
Det traditionella språket i Franska Flandern har varit en dialekt av nederländska kallad västflamländska och franskflamländska) som har 20 000 dagliga användare och 40 000 som behärskar språket. Området har sedan 1853 blivit frankifierat och det tidigare majoritetsspråket har gått tilbaka och blivit ett minoritetsspråk.[1] Det traditionella språket i Vallonska Flandern är pikardiska.