Gabriel Hanotaux
Albert Auguste Gabriel Hanotaux, född 9 november 1853, död 11 april 1944, var en fransk politiker och historiker.
Hanotaux blev efter genomgången av École des chartes maître de conférences vid École des hautes études 1879 arkivarie i utrikesdepartementet, chef för utrikesministerns kabinett under Léon Gambetta och Jules Ferry. Han blev därefter 1885 ambassadör i Konstantinopel. Efter att 1886-89 varit deputerade, återvände han till den diplomatiska banan. I maj 1894 blev han utrikesminister i Charles Dupuys regering och innehade samma post i Jules Mélines regering 1896-98. Som utrikesminister handhade Hanotaux de viktiga frågorna om fransk-rysk allians samt gränsregleringen mellan franska och brittiska besittningar i Afrika. 1898 drog han sig tillbaka från politiken för att helt ägna sig åt historiskt författarskap. År 1897 utkom de två första delarna av hans Histoire de Richeliiueu, vilket ledde till att han invaldes i Franska akademien. Hanotaux utgav och redigerade senare Histoire de la France contemporaine 1871-92 (4 band, 1903-06), Jeanne d'Arc (1911), Histoire illustrée de la guerre de 1914 (17 band, 1915-26). Under hans ledning utgavs även samlingsverket Histoire de la nation française (1921-30). Under första världskriget sändes Hanotaux i flera halvofficiella missione för fransk propaganda, bland annat till Vatikanen. År 1921 var han fransk delegat vid Nationernas förbund.
Källor
- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 602-03.