Gruvgång

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En gruvgång eller gruvort är en uppsprängd tunnel i berg som används för att nå en malmfyndighet i samband med gruvdrift. Moderna gruvgångar är ofta mycket rymliga eftersom de används för att transportera tunga lastfordon och maskiner. Gamla tiders gruvgångar kunde vara trånga nog för att knappt låta en vuxen man ta sig igenom. Gruvgångar grävs efter hur fyndigheten är placerad i berget och kan därför te sig slumpartad.

  • Horisontella orter som går i malmens längdriktning eller strykningsriktning kallas vanligen fältorter.[1]
  • Orter som bildar vinkel mot denna riktning kallas tvärorter.[1]
  • Orter som lutar starkt eller går vertikalt kallas stigorter.[1]
  • Orter som från en horisontell bergsida går in mer eller mindre horisontalt i berget kallas dagort eller stoll.[2]
  • Orter som utgår från sidan av ett öppet schakt kallas sidoort eller stollgång.[2]
  • Orter som byggts upp genom att icke malmförande berg staplats upp på bockar av trä kallas de bockorter.[3]

Ortens mynning kallas gima och dess inre ända gavel, medan ortbottnen kallas sula.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 921 
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1931). Svensk uppslagsbok. Bd 6. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 821 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1938). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 320