Gula turbanerna

De gula turbanerna (黃巾之亂) var namnet på ett stort kinesiskt bondeuppror. Det varade mellan 184 och 205 under östra Handynastin och riktades i första hand mot godsägare. Ledare var taoistiska präster och schamaner som var missnöjda med de härskande gruppernas konfucianism även om konflikten i grund och botten handlade om dåliga sociala förhållanden som hade orsakats av torka och översvämningar. Höga utgifter för att bygga fort längs sidenvägen hade orsakat höga skatter på bönderna vilket förvärrade situationen.

Ledare för upproret var Zhang Jiao och hans två yngre bröder Zhang Bao och Zhang Liang. De grundade en taoistisk sekt och försökte som helare hjälpa bönder med diverse krämpor. De fick på nära håll se böndernas fattigdom och de trakasserier som de styrande utövade mot de fattiga.

När rebellerna i slutet av 188 och början av 189 hotade Luoyang som var handynastins huvudstad så sändes generalerna Lu Zhi och Cao Cao ut mot rebellerna och besegrade dem 192.