Halgå

Halgå bruk var ett stångjärnsbruk tillhörigt Uddeholm, som var beläget i Ekshärads socken vid Halgån cirka 2 km från Klarälven.

Bruket tillkom under Uddeholms expansion under 1830-talet, driften startade i november 1833, och Halgå hade som mest fyra stångjärnshärdar, två hamrar och ett privilegierat smide på 400 ton årligen. Tackjärnet hämtades huvudsakligen från Uddeholms masugnar vid Motjärnshyttan, Sunnemohyttan, Uddeholmshyttan och Ulleshyttan, och det färdiga stångjärnet levererades sommartid med trälbåt till Edebäck för vidarebefordran till Karlstad och Göteborg. Vintertid skedde transporterna med häst och släde.

När Uddeholm 1844 allmänt gick över från tysksmide till lancashiresmide, skedde en produktionsuppdelning mellan bruken, och Halgå kom därefter huvudsakligen att leverera smältstycken för uträckning vid bruken i Föskefors, Munkfors och Stjärnsfors.

Bruksdöden under senare delen av 1800-talet slog hårt mot de små stångjärnsbruken inom Uddeholm, och smidet vid Halgå lades ner 1884.

Idag finns bara obetydliga lämningar kvar vid Halgå efter brukstiden. Brukskontoret är bevarat på Ekshärads hembygdsgård.

Referenser

Ulf Malmström, Halgå bruk, det mest vanlottade - järnet, skogen, människorna, Sekels förlag 2011.