Ensamrad
- Den här artikeln handlar om den metaforiska typografiska termen. För den äldre mer bokstavliga betydelsen, se oäkta barn.
Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på annan sida eller i annan spalt än resten av stycket.
Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.[1]
Ordet änka används ibland som beteckning för en dubbel horunge efter engelska "widow", med samma innebörd.[2]
Särskilt betänkligt är det när en ensam rubrikrad står nederst på en sida, och det stycke, som rubriken avser kommer överst (utan rubrik) på nästa sida. Vid omflödning måste detta kontrolleras på alla efterföljande sidor.
Lika betänkligt är det när tabeller, bilder med tillhörande bildtext, diagram får olämplig spalt- eller sidbrytning. Tabellhuvudet eller teckenförklaringen får inte bli horunge.
En obetydlig ändring kan vid komplicerad text få förödande konsekvenser längre fram.
Vid god typografi ska horungar inte förekomma. Grundregeln är att ett (del)stycke nederst på en sida (spalt), och ett (del)stycke överst på en sida (spalt) vardera ska omfatta minst två rader (minst den ena ska vara fullständig). De flesta moderna ordbehandlare ser automatiskt till så att detta fungerar rätt, förutsatt att texten markerats korrekt. Att se till att det blir så är ibland annars ett besvärligt typografiskt problem.
Referenser
- ^ Hellmark 1993, s. sid.[sidnummer behövs]
- ^ Hellmark 1993, s. sid.[sidnummer behövs]
Tryckta källor
- Hellmark, Christer (1993). Typografisk handbok. Stockholm. ISBN 9789173244459