Hvideätten
| Hvide | |
 Hvideättens vapen (som framställt av Anders Thiset 1898). | |
| Känd sedan | 1062 (Skjalm Hvide) |
|---|---|
| Ursprung | Rügen och Själland, Danmark |
| Stamfar | Skjalm Hvide |
| Framstående | Ärkebiskop Absalon i Lund, drottning Kristina Stigsdotter, drottning Benedikta Ebbesdotter |
| Utgrenad i | Ätten Galen |
Hvideätten - de vita - var den starkaste adelsätten i medeltidens Danmark sedan kung Valdemar den stores seger över Sven Grate. Den äldsta kända medlemmen är Skjalm Hvide som ämnade samla en flotta för att hämnas på vender som dräpt hans bror Auden. Skjalm Hvide var också fosterfar till Knut Lavard, kung Erik Ejegods son.
Skjalms ena son Asser Rig var fosterfar till Lavards son Valdemar (senare den store). Skjalms andra son Ebbe Skjalmsen var farfar till Sunesönerna, bland andra Anders Sunesen, som blev stamfar för den ätt som senare antog namnet Galen.[1]
När Knud Lavard dödades 1147 av den avsatte svenske kungen Magnus Nilsson[ifrågasatt uppgift] ledde Hvideättens Esbern Snare, Absalon och Sune Ebbesen tillsammans med Lavards bröder upproret mot Magnus och hans far kung Nils av Danmark.
Efter Valdemars seger över Sven Grathe belönades Hvidarna rikt och var den dominerande maktfaktorn i Danmark fram till 1200-talet.
Svenska drottningar från Hvideätten:
En annan Hvideätt stammar från den danske marsken Stig Andersen Hvides ättlingar, av vilka flera spelade en framträdande roll under 1300- och 1400-talet. Inte heller denna ätt kallades under medeltiden Hvide, men en gren antog namnet under 1500-talet. Ätten utdog under samma sekel.[1]
Nyeste forskning om ätten er: Efterslægtstavle for Skjalm Hvide, i Danmarks Adels Aarbog 2009-11 (udg. 2012).
Noter
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 537.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia.