Italienska kulturinstitutet i Stockholm
Italienska kulturinstitutet i Stockholm är en italiensk organisation med lokaler vid Gärdesgatan 14 i Diplomatstaden, Stockholm, som bedriver aktiviteter för att förbinda Italien och Sverige genom bland annat konserter, filmvisningar, föredrag och utställningar. Institutet har även en informationstjänst som besvarar frågor bland annat om möjligheterna att studera i Italien och att söka stipendier. I samarbete med Folkuniversitetet anordnar institutet kurser i italienska språket.
Institutets direktör och kulturattaché är sedan 2014 Virginia Piombo.
Historik och fastighet
Italienska Kulturinstitutet grundades 1941 av ingenjör Carlo Maurilio Lerici i en lokal på Linnégatan i Stockholm.
År 1953 gjorde de svenska och italienska regeringarna en ömsesidig markdonation bestående av ett område vid Diplomatstaden i Stockholm där institutet nu är beläget, och ett likvärdigt område vid Valle Giulia i Rom, ämnad för det Svenska Rominstitutet.
Institutets vita smala, lätt svängda byggnad är ett exempel på italiensk efterkrigsarkitektur, ritad av Giò Ponti (i samarbete med Ture Wennerholm) och uppförd 1957-1958.[1] Ponti valde även byggnadsmaterial (sandsten, carraramarmor, glas, linoleum, mm.), färger, möbler, interiördetaljer, och ljussättning. Fasaden mot gården är klädd i bländande vit småmosaik. I ett egenständigt, lägre annex finns hörsalen/teatern som Gio Ponti projekterade tillsammans med arkitekten Pier Luigi Nervi, han formgav bland annat teaterns innertak, ett elegant gallerverk som döljer belysningen. Annexets fasader är klädda i gul fasetterad klinker. Den svenska kontaktarkitekten var Ture Wennerholm.[2]
I början av sextiotalet förlängdes foajén av den i Sverige bosatte italienske arkitekten Ferruccio Rossetti. Enligt den svenske arkitekten Torbjörn Olsson ligger institutet på Gärdet "elegant som en i gräset tappad damsko".
Referenser
- Institutets officiella webbplats, 2011-11-28.
- ^ Stockholmskällan: Nya Italienska institutet byggs.
- ^ Olof Hultin (2005), sida 227
- Olof Hultin; Ola Österling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050‐58‐3
| |||||||||||
| ||||||||