Hoppa till innehållet

Johan Maximilian Löwenfels

Från Wikipedia

Johan Maximilian Löwenfels (före adlandet Cantagalli), född 25 januari 1692 i Lüneburg, död 16 oktober 1763 i Stralsund, var en tysk-italiensk militär i svensk tjänst.

Johan Maximilian Löwenfells var son till kapten Johan Cantagalli och Elsa Anna von Beckern. Han blev 1710 officer i hannoversk tjänst. Under belägringen av Lille blev han svårt sårad i halsen och skuldrorna, vid belägringen av Bouchain åter sårad bland annat i foten och vid belägringen Le Quesnoy sårad tvärs genom livet. År 1718 blev han kapten vid östra skånska infanteriregementet och deltog i Fredrikshalds belägring.[1] I egenskap av kompanichef i Grenadjärbataljonen stormade Cantagalli skansen Gyldenlöwe vid Fredrikstens fästning den 27 november 1718, varefter han "straxt wardt adlad" av Karl XII. Hans adelsnamn blev det passande Löwenfels (lejonklippa på tyska) och i hans adelsvapen fanns förutom ett gyllene lejon (jämför Gyldenlöwe) stående på en klippa även en stormstege.[2][3] 1721 fick han tjänst vid Drottningens livregemente till fot, blev 1746 major och 1747 överste. Löwenfels var 1755–1763 chef för Garnisonsregementet i Stralsund (Löwenfelsska).[1]