Kalmar varv
Kalmar varv var ett varv i Kalmar med anor från medeltiden.
Historia
På Varvsholmen, eller Stora Knarrö som den hette en gång i tiden, har det byggts båtar sedan medeltiden, eller kanske ännu tidigare vilket en del hävdar. 1679 beslutade Karl XI att förlägga ett nytt örlogsvarv till ön, men bara i avvaktan på att Karlskronavarvet skulle stå klart. Efter att flottans hamn flyttats dit, medföljde även varvets inventarier. Vad som återstod av varvet förde därefter en tynande tillvaro. Först 1763 kom en uppryckning då 28 kalmarköpmän bildade ett bolag som övertog varvet och byggde handelsfartyg. Emellertid kom nya dåliga tider efter några tiotal år och verksamheten var lamslagen fram till början av 1849, då ett nytt bolag tar över och börjar bygga ångfartygsskrov. Och i början av 1860-talet hade man hade råd att anlägga en ny upphalningsslip. Men snart blev det åter stagnation med flera ägarbyten.
Först med Ångbåtsaktiebolaget Kalmarsunds köp av varvet 1923 blev det en ihållande blomstringsperiod. Den nye ägaren inledde en varsam rekonstruktion av varvet och satsade främst på reparationer. Även under 1930-talets depression lyckades man hålla igång rörelsen och gradvis förbättra anläggningarna och under andra världskriget stod man rustad att ta emot stora beställningar på nybyggen, såväl militära som civila.[1]
Nya ägare
1969 övertogs varvet av Kihlship-koncernen i Göteborg. Man moderniserade och anlade ny svetshall och kaj. Under drygt tio år byggde man huvudsakligen fartyg i storlek upp till 3500 ton. Men 1980 fick varvet akuta betalningsproblem efter att ägarna inte betalat varvet för båtarna som byggts för rederiets räkning. Regeringen ville inte tillskjuta pengar och därmed var konkursen ett faktum. Det sista kompletta fartyget som byggdes av Kalmar Varv var Tärnvind på 6100 tons d.w. som fick nybyggnadsnummer 451. Det finns dock nybyggnadsnummer upp till 453, men där byggdes endast akterdelen i Kalmar till M/S Sagastar som efter konkursen istället färdigställdes i Göteborg.
Konkurs
Ett försök till rekonstruktion misslyckades och varvet bjöds ut på auktion. Enda budgivaren var Kalmar stad genom sitt bolag KIFAB. Kommunen hyrde därefter ut anläggningen till Kalmar Fartygsreparationer AB, bildat av några tidigare anställda, som under 1983 köpte tillbaka Varvsholmen. De sista byggena blev en räktrålare 1986 och en tankpråm 1987 åt Kustbevakningen. Samma år avvecklades även Kalmar Fartygsreparationer.[2]