Karl Starbäck
Karl Starbäck (i riksdagen kallad Starbäck i Hudiksvall 1902-1905, Starbäck i Gävle 1906-1914 och Starbäck i Stockholm 1921-1924), född 26 december 1863 i Norrköping, död 30 september 1931 i Stockholm, var en svensk botaniker och riksdagsman (liberal, senare högerman). Son till Carl Georg Starbäck.
Karl Starbäck blev 1894 filosofie doktor vid Uppsala universitet där han sedan var docent i botanik 1895-1896. Han var sedan adjunkt vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall 1897-1902 och lektor i naturalhistoria och kemi vid högre allmänna läroverket i Gävle 1902-1928.
Han var fram till 1910-talets slut aktiv i den liberala rörelsen, bland annat som ledamot i Frisinnade landsföreningens förtroenderåd (motsvarande partistyrelse) fram till 1917. Han var också riksdagsledamot i andra kammaren för Frisinnade landsföreningens riksdagsparti Liberala samlingspartiet 1902-1914. År 1902-1905 representerade han Östersunds och Hudiksvalls valkrets, 1906-1911 Gävle valkrets samt 1912-1914 Gästriklands valkrets.
Han lämnade dock liberalerna till förmån för högern och återvände till andra kammaren som ledamot för Lantmanna- och borgarpartiet 1921-1924, 1921 för Stockholms stads andra valkrets och 1922-1924 för Stockholms stads valkrets. I riksdagen var han bland annat ledamot i statsutskottet 1907-1914 och vice ordförande i andra särskilda utskottet 1911. Som politiker arbetade han bland annat med naturskyddsfrågor samt om lärares och andra statsanställdas villkor.
Han publicerade också ett antal botaniska arbeten, särskilt om svampar.
Referenser
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 172-173