Knuth Becker
Carl Henrik Knuth Becker född 21 januari 1891 i Hjørring, död 30 oktober 1974, var en dansk författare.
Becker var son till en maskinhandlare i Hjørring. Föräldrarna var medlemmar i Indre Mission och Becker sändes till den av dem ledda uppfostringsanstalten i Holsteins Minde. Han kom senare i livet att starkt opponera sig mot kyrkan. Efter några klasser i hemstadens realskola försökte han sig på olika yrken, gick ett tag i smedslära, var senare lantbrukselev innan han 1924 övertog faderns affärsrörelse, som han lämnade 1932.[1]
Beckers litterära debut kom 1916 med Digte. I diktsamlingen Silhuetter I (1921) fann han sin egen stil, följd av Silhuetter II (1923) och Silhuetter III (1928), alla genomsyrade av politisk och religiös opposition. Pjäsen I som præker (1922) följer samma stil.[1] Det stora genombrottet kom dock med romanserien om Kai Gøtsche: Det daglige brød (1932), Verden venter (1934), Uroligt forår (1938-1939), Når toget kører (1944) och Marianne (1956).
Becker mottog 1961, som den förste, Danska Akademiens Stora Pris och 1971 Herman Bangs Mindelegat.
Knuth Becker var far till tecknaren Mogens Becker.
Bibliografi (utgivet på svenska)
- Vårt dagliga bröd (Det daglige brød) (översättning Gösta Gideon Molin, Tiden, 1934)
- Världen väntar (Verden venter) (översättning Gösta Gideon Molin, Tiden, 1936)
