Lagen om skydd för geografisk information
Lagen om skydd för geografisk information (2016:319) är en svensk lag som från 1 maj 2016 begränsar rätten till sjömätning, flygfotografering och liknande, samt spridning av geografisk information sammanställd genom sjömätning eller flygfotografering eller liknande.
Till skillnad från lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation, som upphävs när lagen träder i kraft, så omfattas till exempel inte kartor som inte framställts genom sjömätning, flygfotografering eller liknande. Det innebär att många kartor, till exempel orienteringskartor, turistkartor och informationskartor blir fria att sprida.[1] Den nya lagen har inte heller ett tillståndskrav för upprättande av geografiska databaser.
Förordningen om skydd för geografisk information
Med lagen träder också förordningen (2016:320 ) om skydd för geografisk information i kraft och ersätter förordningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation.
Förordningen reglerar vilka myndigheter som får bedriva sjömätning och flygfotografering och liknande, samt sprida geografisk information baserad på sådan utan tillstånd. Förordningen reglerar också vilka myndigheter som kan bevilja tillstånd.