Nils Barck (1760–1822)
Nils Anton Augustin Barck, född 1760, död 1822, var en svensk greve och ämbetsman, son till Nils Barck.
Barck ingick redan 1776 vid ämbetsverken, blev 1778 hovjunkare och användes i diplomatiska uppdrag. Han tillhörde även Gustav III:s amatörteater.[1] Han blev 1793 statssekreterare i utrikesdepartementet, där han huvudsakligen handlade ärenden rörande Svenska Pommern, och var en ivrig förespråkare för vittgående administrativa reformer. Han mötte dock motstånd både från Gustaf Adolf Reuterholm och de pommerska ständerna. Han förordnades 1799 till guvernör i Wismar och president i tribunalet, vilket 1802 flyttades till Pommern.
Barck invaldes som ledamot 91 av Kungliga Musikaliska Akademien den 12 december 1783 och var akademiens preses 1803–1810.[2]
Se även
Referenser
- ^ Göran Alm och Rebecka Millhagen: Drottningholms slott. Bd 2, Från Gustav III till Carl XVI Gustaf / [utgiven] i samarbete med Kungl. Hovstaterna och Statens fastighetsverk (2010)
- ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 84 (2., reviderad och utökad upplaga). Stockholm: Kungliga Musikaliska Akademien. ISSN 0347-5158 Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939