Norrvikens villastad

Norrvikens villastad är ett småhusområde ("trädgårdsstad") i Norrviken i Sollentuna i norra Storstockholm. Ansvarig för tillkomsten av området var AB Norrvikens Villastad, ett företag aktivt från 1906 till 1965.^[1]^[2] De var även delaktiga i bygget av Norrvikens station.

Historia

Viby, Sollentuna och Kista by var underställda säteriet Sollentunaholm och köptes av CF Lundström på Antuna gård, som 1905 upplät dessa till AB Norrvikens Villastad och AB Rotebro Egnahem. Hans dotters barn, familjerna Hasselrot och Liljenroth tog över företagen 1906. Bolaget lät på egen bekostnad uppföra första stationsbyggnaden och upplät marken närmast järnvägen till statens järnvägar. Stationen öppnades 1 maj 1907 och utvidgades efterhand. Genom att Norrviken fick en egen station kunde försäljningen ta fart på allvar. Bolagets ursprungliga ägare bosatte sig aldrig i området.

Kring 1910 var omkring 150 villor färdiga eller under uppförande. De flesta villor byggdes väster om järnvägen, där marken var något billigare. Endast ett drygt trettiotal av de ursprungliga villorna byggdes öster om järnvägen, flertalet av dessa villor har sjönära lägen och stora tomter. Ett av de mest attraktiva områden var Brunkebergsåsens östra sida som bjuder på vidsträckt utsikt över sjön Norrviken. Flertalet strandnära villor ligger ovanför den strandpromenad som löper utmed större delen av Norrvikens utsträckning. Villorna utmed vattnet är oftast stora och påkostade och byggdes ofta i nationalromantiskt inspirerad jugendstil. Bland dem märks arkitekt Sigurd Westholms egen villa vid Brunkebergsåsen 20 B. Troligen ritade Westholm (stadsarkitekt i Stockholm 1916-1940) flera villor i området.^[3] Ett antal tomter i den norra delen hade även egen strand, bland annat arkitekten John Baggers villa på Brunkebergsåsen 46 (Ritad av Bagger/Westholm).

Direktör Olof Schaffer arbetade som tomtförsäljare i bolaget från 1908. 1919 köpte han ut bolagets grundare och drev det vidare som största ägare i ytterligare 25 år. Schaffer har fått en väg i Viby uppkallad efter sig. Direktör Schaffer byggde en villa till sig själv på Nåsvägen 18. Norrvikens Villastad ordnade med strandpromenad, kallbadhus, vatten och avlopp. Kallbadhuset byggdes 1908 och hade plats för 40-50 badande. Kvinnor och barn fick bada på förmiddagarna och männen på eftermiddagarna. Alla vägar var från 1909 försedda med trätrottoarer och upplysta med luxlampor. Norrviken var den andra förstaden som från början erbjöd vatten och avlopp. Norrvikens vatten fungerade även som vattentäkt för Djursholms vattentorn ända in på 60-talet. Vattentornet på brunkebergsåsen var i bruk till mitten av 60-talet och området fick kommunalt avlopp först på 1980-talet. 1916 öppnades ett elektricitetsverk i Tureberg och hösten 1917 byttes luxlamporna mot elektriska lampor.

Villabolaget erbjöd material för byggnation och då stora delar av området ligger på en grusås fanns mycket grundläggningsmaterial naturligt. Flera av husen tros ha ritats av arkitekterna John Bagger och Sigurd Westholm, som båda bodde i området och tillsammans drev en arkitektfirma. Flera byggmästare bosatte sig även i området och kunde på det sättet erbjuda sina tjänster till andra nybyggare. En del villor byggdes på spekulation.

Målgruppen var medelklass och övre medelklass. Området hade stor konkurrens med till exempel Djursholm och Saltsjöbaden och trots höga ambitioner så lyckades man inte locka lika köpstarka boende som dessa områden. Många av Norrvikens innevånare var tjänstemän, köpmän, ingenjörer och byggmästare.

Innan området hade vägnamn så hade de flesta hus egna namn, exempelvis Lillebo (Tunvägen 27), Sunnanlid (Brunkebergsåsen 10), Tallbo (Stationsvägen 1), Ernevi (Brunkebergsåsen 39), Widkulla, Sjökulla, Granliden, Gunbo, Vårgård, Björkhäll och Avesro.

År 1927 upprättades en stadsplan av arkitekt Cyrillus Johansson. Planen vann laga kraft två år senare. Den 13 december 1929 inrättades Norrvikens municipalsamhälle inom Sollentuna landskommun, vilken upplöstes när hela kommunen ombildades till Sollentuna köping år 1944. Municipalsamhällets administration övergick i köpingens, som också övertog lokalerna. Senare överfördes kommunalkontoret till nya lokaler i Tureberg. 1925-27 uppfördes Sollentuna kommunalhus, som även en tid inrymde polisstation. I Norrvikens södra delar byggdes ett antal egnahemsvillor framförallt under 30- och 40-talet. Under 1960- och 1970-talen byggdes ett par större radhusområden ut i sydvästra och norra delen av samhället. Många äldre villor har byggts med stora trädgårdar, som i många fall senare styckats och bebyggts främst under 60-80-talet.

1955 ersattes den ursprungliga stationsbyggnaden och 1993 revs även detta nyare stationshus, i samband med utvidgning till 4 spårig järnväg. Dagens stationshus kom till 1995.

I början av 80-talet revs tre sekelskiftesvillor för att skapa det som idag är Norrvikens centrum. Bland annat revs konstnären Bo Notinis villa trots protester. Den så kallade Lithnerska villan ligger idag ensam kvar bland den nyare bebyggelsen då dess ägare lyckades få villan Q-märkt och därmed kunde undgå rivning.. Detaljplanen har därefter inte medgett att riva villor och bebygga befintliga tomter med radhusbebyggelse. De senaste åren har mycket få nya villor byggts.

Byggnader

Villor väster om järnvägen

Den västra sidan av Norrviken ligger liksom den östra sidan på en grusås, där järnvägen som går på den gamla sjöbotten mellan åsarna och delar Norrviken i två delar. Parallellt med Järnvägen går Norrvikenleden, som med en något annan sträckning ersatte den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. Området är större än den Östra sidan och trots att tomterna var billigare än den östra sidan så finns här ett stort antal stora och påkostade villor. Längst till väster skär idag E4 genom Norrviken och på andra sidan av motorvägen börjar Viby och Järvafältet. Även Viby exploaterades av Norrvikens Villastad AB, men då främst till gårdar, då området kallades Viby Lanthem. Även i Viby finns ett antal äldre villor, men andelen nyare villor är betydligt högre här.

Lithnerska Villan

Lithnerska villan (tidigare Tidlunds villa) byggdes 1909-10 och ritades av den första ägaren, fru Anna Johansson "Chic". Hon lät även uppföra "Franska villan” i Tors backe 1914. Villan är uppförd i jugendstil med barocka och österländska inslag. Villan är, till skillnad från de flesta andra byggnader, murad i tegel. Mot sydöst finns en liten loggia, mot sydöst ett torn med en krönande flaggstång. Långsidorna har varsin frontespis, varav den östra har tre stora fönster samt en fransk balkong ovanför ett mindre burspråk. Fasaderna är slätputsade vita och taket täcks av ett svart plåttak. Ovan huvudentrén sitter en inmurad stuckrelief och en besökare möts av en dubbel ytterdörr med fasettslipade glas, eller vid köksingången en hantverksmässigt utformad välvd port. Huset rymmer flera ursprungliga kakelugnar, målade välvda väggpaneler i trä och en kalkstenstrappa i det nordvästliga hörnet. Under 2:a världskriget fanns kristidsnämnden inrymd i villan.

Filekomheja

Villan beboddes av konstnären Bo Notini och hans fru. Villan revs under vissa protester i samband med omdaningen av norrvikens centrum på 1980-talet. Villan låg strax sydost om Lithnerska villan.

Villa Avesro

Villa Avesro ligger i korsnigen Leksandsvägen - Kistavägen och har fortfarande kvar sitt ursprungliga utseende.

Villor öster om järnvägen (sjösidan)

Den östra sidan av Norrviken hade från början de mest exklusiva tomterna. Tomterna kostade från 20 öre kvadratfot, upp till 40 öre för de få tomter med egen strandrätt. Husen byggdes framförallt på Brunkebergsåsens krön och sluttningar. Husen som vetter mot vattnet ligger oftast uppe på åsen och har stora sluttningstomter ned mot vattnet men avslutas med den strandpromenad som löper från stationsvägens östra ände och söderut till strandpartiet strax norr om väderholmens gård. I söder avslutas strandpromenaden vid Norrvikens IP där den även övergår till idrottsvägen. Vissa av husen norr om stationsvägen med adress strandpromenaden eller brunkebergsåsen har i några fall egna sjötomter. Området avslutas i norr med torparängens badplats som tidigare var sjöbotten. Vid torparängen övergår brunkebergsåsen till idrottsvägen.

Villa Gunbo

VIlla Gunbo sägs vara en av områdets tidigaste villor. Villan ligger den östra delens norra ände där vägen Brunkebergsåsen tar slut och övergår i Idrottsvägen. Villan är idag tilläggsisolerad, men har i stort kvar sin ursprungliga form. Norr om villan ligger badplatsen Torparängen följt av Sollentunaholms engelska park.

Villa Westholm

Villan på Brunkebergsåsen 20 B, byggd 1907, är ritad för eget bruk av Sigurd Westholm som var stadsarkitekt i Stockholm 1916 -1940. Fram till 1915 drev han arkitektkontor tillsammans med John Bagger, och sägs ha ritat ett flertal av villorna i Norrviken. Villan har en naturstensgrund, brun panel på förvandring, fri engelsk planlösning och ett flertal balkonger och burspråk.

Villa Sjökulla

Villa Sjökulla (Brunkebergsåsen 46) är en av få villor med egen strandtomt i Norrviken. Villan byggdes av och åt arkitekten John Bagger 1913 och är ritad av Bagger / Westholm och har 9 rum på ca 230kvm plus inredd vind och källare. Samtliga villor med strandtomt ligger i den norra delen på brunkebergsåsens östsluttning ned mot vattnet.

Kontorsvillan

I korsningen Idrottsvägen - Stationsvägen (Stationsvägen 34 B) ligger en villa som från början byggdes av Norrvikens Villastad AB 1908 för att sedermera fungera som kontor till företaget. Man uppförde en likadan villa på Solvägen 10. Villan har kallats Kontorsvillan och är troligen ritad av Bagger / Westholm. Villan har en systervilla, lotterivillan, på Solvägen 10. Båda villorna är idag tillbyggda men framförallt kontorsvillan har fått behålla sina karaktärsdrag. Villorna påminner om den så kallade Enskedestugan.

Villa Rödegård

Villa Rödegård ligger på Brunkebergsåsen 41. Uppfördes 1911 - 1912, och har till största delen kvar sitt ursprungliga utseende. Arkitekturen är nationalromantisk med vissa Jugendinslag. Övervåningens lockpanel har halvcirkelformade avslutningar, på samma sätt som dåvarande stationsbyggnaden. 1926 till 1942 bodde här polismannen Adolf Johansson, som även ingick i Norrvikens Municipalsamhälles hälsovårdsnämnd.

Villa Vårgård

Villa Vårgård ligger på Idrottsvägen 33.

Villa Widkulla

Villa Widkulla ligger på Brunkebergsåsen 17. Villan har än idag till stor del kvar sitt ursprungliga utseende. Byggnaden uppfördes för Änkefru Emma Olivia Norrman och hennes tre hemmaboende barn. Inflyttning skedde i oktober 1908 då familjen med tjänstefolk flyttade ut till Norrviken från Johannes församling i Stockholm. Familjen Norrman blev dock ^[4]inte långvariga som Norrvikenbor. Efter ett par år köper istället Johan Adolf Vidberg Villa Widkulla och flyttar in tillsammans med sin gamla mor och sin syster. Det är familjen Vidberg som givit huset sitt namn. Modern dör i mitten av 1910-talet och Johan Adolf själv avlider 1921. Kvar i Villa Widkulla finns nu systern Hedvig Gerda Elisabet Vidberg samt en hushållerska vid namn Helena Karolina Nordqvist, som kommit till familjen Vidberg redan 1915. Fröken Hedvig och hushållerskan Helena kommer att bo kvar under flera decennier. Huset uppfattas dock för stort för dessa två och byggs om till två lägenheter varav den ena hyrs ut. 1927 flyttar familjen Nilsson in. Far är skåning, heter Sture och arbetar vid SJ och mor är dalkulla och heter Karin. De har en son och en dotter. Familjen Nilsson köper så småningom Villa Widkulla och kommer att bo i huset i nästan 70 år till år 1996 då fru Karin Nilsson avlider 96 år gammal. Därefter har Villa Widkulla återställts till enfamiljsbostad och har i dag nära nog den utformning det hade när det var nytt.

Villa Furusäter

Villa Furusäter uppfördes 1911 av kartongfabrikör Elis Ullman. Under byggnadstiden blev Ullman internerad på mentalsjukhus. Villa Furusäter fungerade som pensionat under en period under krigsåren. Furusäter har i stort kvar sin ursprungliga utformning men med en exteriör tilläggsisolering.

Villa Tallbo

Villa Tallbo ligger på stationsvägen 1 och gränsar även till Strandpromenaden.

Villornas namn

Fram till 1932 hade inte gatorna i Norrviken några officiella namn, och inga gatunummer heller. Alla villorna hade i stället ett namn som användes bl.a. för postutdelningen. Villornas namn refereras till i adresskalendrar^[5] och även i kyrkböckernas folkbokföring.^[6]

Vissa hade namn efter ägaren, t.ex. Villa Westholm, men flertalet hade egna namn som Sunnanlid och Rödegård. Namnen var i bland delvis tagna efter de som ägde villan, som Gunhildsborg efter den första ägaren J G Löfgrens dotter Gunhild. Några villor byter namn, oftast då namnet var tydligt knutet till en tidigare ägare, men även att de byter till namn efter en ny ägare. Ett exempel är Lithnerska Villan som hette Borgen på 1920-talet.

Bilder

Skogsbrynet, krönet Idrottsvägen med ryggen mot Torparängen.
Pripps villa i förgrund och villa Rosengård i bakgrunden, Landsvägen, Norrviken.
Tunvägen, Mot Idrottsvägen, Norrvikens kyrka i bakgrunden.
Brunkebergsåsen, Norrviken.
Norrviken, Strandpromenaden, 2015.
Villa Avesro.
Villa Gunbo, Norrviken, ca 1910.
Villa Gunbo, Norrviken, 2015.
Kontorsvillan, ca 1910.
Villa Westholm.
Villa Furusäter, Brunkebergsåsen, Norrviken.
Villa Widkulla, Brunkebergsåsen, Norrviken.
Villa Furusäter, Norrviken, 2015.
Villa Tallbo, Stationsvägen, Norrviken.