Ordos, Inre Mongoliet
| Ordos | |||||||||
| |||||||||
 Skulptur i Ordos.
| |||||||||
| |||||||||
| Provins | Inre Mongoliet (prefekturer i Inre Mongoliet) | ||||||||
| Huvudort | Dongsheng | ||||||||
| |||||||||
| |||||||||
| Större kinesiska nationaliteter |
| ||||||||
| Officiell webbplats | |||||||||
 Ordoss läge i Inre Mongoliet, Kina. | |||||||||
| *Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/subs/cn-15.aspx Källa för folkmängd i stadsdistrikt: http://www.geohive.com/cntry/subs/cn-15.aspx | |||||||||
Ordos är en stad på prefekturnivå i Inre Mongoliet i Folkrepubliken Kina. En stor del av prefekturen utgörs av Ordosplatån.
Näringsliv[redigera | redigera wikitext]
Ordos är en av Inre Mongoliets ekonomiskt mest utvecklade regioner och har tre av regionens mest lönsamma industrier, produktion av kashmirull, kolutvinning och kemisk industri.[1]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Ordos var tidigare ett område där olika mongoliska hövdingar upprättade riken, bland andra Altan Khan.
Qingdynastin införlivade Ordos med Inre Mongoliet under det tidigare 1600-talet och styrde området som det mongoliska förbundet Ich Dzuu (kinesiska: 伊克昭盟; pinyin: Yīkèzhāo méng; mongoliska: Их Зуу аймаг), vilket betyder "stort lamakloster" på mongoliska.[2]. Detta förbund bestod i sin tur av sju fänikor eller baner (kinesiska: 旗?, pinyin: qí).
Efter Qingdynastins fall 1912 upplöstes förbundet och området ingick i den nya kinesiska provinsen Suiyuan, som gradvis fick en hankinesisk befolkningsmajoritet.
Efter Folkrepubliken Kinas bildande 1949 återuppstod Ich Dzuu-förbundet som sedan blev en del av den autonoma regionen Inre Mongoliet. 2001 ombildades Ich Dzuu till Ordos som blev en stad på prefekturnivå.[1]
Administrativa enheter[redigera | redigera wikitext]
Staden Ordos indelas i ett stadsdistrikt (区 qū) och 7 baner.[3] 1989 beräknades befolkningen vara 1,2 miljoner varav 88 procent var hankineser och endast 12 procent mongoler.
| Karta | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| ||||||
| Nr | Namn | Kinesiska | Pinyin | Befolkning (2004) | Areal (km²) | Täthet (/km²) |
| Distrikt | ||||||
| 1 | Dongsheng | 东胜区 | Dōngshèng qū | 230 000 | 2 137 | 108 |
| Baner | ||||||
| 2 | Dalad | 达拉特旗 | Dálātè qí | 330 000 | 8 192 | 40 |
| 3 | Jungar | 准格尔旗 | Zhǔngé'ěr qí | 270 000 | 7 535 | 36 |
| 4 | Främre Otog | 鄂托克前旗 | Ètuōkè qiánqí | 70 000 | 12 318 | 6 |
| 5 | Otog | 鄂托克旗 | Ètuōkè qí | 90 000 | 20 064 | 4 |
| 6 | Hanggin | 杭锦旗 | Hángjǐn qí | 130 000 | 18 903 | 7 |
| 7 | Uxin | 乌审旗 | Wūshěn qí | 100 000 | 11 645 | 9 |
| 8 | Ejin Horo | 伊金霍洛旗 | Yījīnhuòluò qí | 140 000 | 5 958 | 23 |
Spökstaden i Kangbashi[redigera | redigera wikitext]
Ett stort och till större delen obebott fastighetsprojekt har byggts cirka 25 km från Dongsheng-distriktet. Trots att det nya området, som heter Kangbashi (康巴什新区), var avsett för att ge bostäder till en miljon människor är det fortfarande till större delen obebott.[4][5] Enligt planerna skulle området ha 300 000 invånare år 2010, men enligt aktuella uppgifter har det endast 40 000.[6][7] Området, som ofta kallas för spökstad, har fått stor uppmärksamhet i internationella media.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Uradyn E. Bulag, "From Yeke-Juu League to Ordos Municipality: Settler Colonialism and Alter/Native Urbanization in Inner Mongolia," Provinicial China 7, no. 2 (2002), ss. 196-234. Libris 4294142
- ^ Ferdinand Lessing, Mongolian-English Dictionary (Bloomington, IN: Mongolian Society, 1995), s. 1081.
- ^ GeoHive - China, Inner Mongolia Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Time Photos of Ordos/Kangbashi, Time Photos Website 2011”. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130826133258/http://www.time.com/time/photogallery/0,29307,1975397,00.html. Läst 25 november 2012.
- ^ Gus Lubin (13 juni 2011). ”NEW SATELLITE PICTURES OF CHINA'S GHOST CITIES”. Business Insider. http://www.businessinsider.com/chinese-ghost-cities-2011-5#chinas-most-famous-ghost-city-ordos-has-been-empty-for-years-10. Läst 9 december 2011.
- ^ Barboza, David (19 oktober 2010). ”A New Chinese City, With Everything but People”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2010/10/20/business/global/20ghost.html?pagewanted=all.
- ^ Kangbashi, artikel SVT Läst och sett 2013-09-30