Paul Kiærskou

Paul Andreas Kiærskou, född 29 mars 1900 i Tølløse, död 15 april 1933 i Köpenhamn, var en dansk bildhuggare.

Paul Kiærskou var son till trädgårdsmästaren Aage Kiærskou (1872–1953) och Mathilde Jensen (1870–1934). Han genomgick ett förberedande år på Det tekniske selskabs skole (1916-1917), där han fick undervisning i teckning, innan han blev antagen till Kunstakademiet i Köpenhamn i september 1917. Här fick han undervisning av bildhuggaren Einar Utzon-Frank och arbetade länge i hans ateljéer och som medhjälpare till målaren Joakim Skovgaard. Med stipendier från akademin företog han resor till Italien (1922), London (1923) och Berlin (1927). Han lämnade akademin i april 1925. Kunstnernes efterårsudstilling 1920 blev hans första utställning, som han återkom till 1929-1930. Hans verk ställdes även ut på Charlottenborg (1923–1927 & 1929–1930), Den frie udstilling (1932–1934) samt på de danska utställningarna i Oslo (1931), världsutställningen i Bryssel (1935), Riga, Warszawa och Budapest (1936), Bukarest (1936-1937) och Belgrad (1937). Tillsammans med den nära vännen Elof Risebye och Oluf Gjerløv-Knudsen drev han den privata konstskolan Privatakademiet 1923-1925.

Kiærskous konst omfattar religiösa teman, exempelvis skulpturerna Staaende Kristusfigur (1925), Rytterfigur David (1926), Svævende Kristusfigur som uppfördes i Ansgarkyrkan i Aalborg (1929), till vilket han också bidrog med en altartavla och andra reliefer (1929-1931), Relieffet Hermod paa Sleipner (1932) och Kristus og Satan (1933). Han skapade även skulpturer av den nära vännen Elof Risebye, som också räknas som hans huvudverk, och skulpturer av djur.

Erkännanden

• Neuhausens præmie (1925, 1927 & 1929)
• Eckersbergmedaljen (1931)