Platser i Tolkiens värld

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schematisk bild av kontinenterna i Arda. Beleriand, Midgårds västra del, dränktes i havet i slutet av den första åldern. Númenor existerade bara under den andra åldern. I slutet av den andra åldern flyttades Aman bort från världen.

J.R.R. Tolkien skapade i sina berättelser den fiktiva världen Arda. Den här artikeln är en lista över dessa platser.

Innehåll

Aman[redigera | redigera wikitext]

Aman är en kontinent som fram till Númenors fall i den andra åldern låg längs den västra kanten av den platta jordytan. Därefter försvann Aman från den fysiska världen. Kända platser i Aman är, förutom nedanstående, Araman i norr och Avathar i söder.

Almaren[redigera | redigera wikitext]

Almaren var den ö där valar först bosatte sig när de kom till Arda. Det var även här som de reste de två lamporna, Illuin och Ormal, för att lysa upp världen. Deras fiende Melkor anföll Almaren från sin fästning Utumno och förstörde ön. Valar seglade då västerut och bosatte sig i vad som kom att kallas Valinor. Enligt vissa källor[källa behövs] klarade sig själva ön Almaren undan attacken från Melkor och blev sedan Tol Eressëa.

Alqualondë[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Alqualondë

Alqualondë ("svanhamnen") är telerialvernas huvudstad vid Valinors stränder, nordöst om Tirion i norra Eldamar mellan Calacirya och Araman. Staden uppfördes i en naturlig hamn och byggdes av sten. Förutom de stora hamnar där telerialvernas skepp förtöjde fanns även Olwës torn. Staden var täckt av pärlor som telerialverna fann i haven och juveler som de fått från noldor.

Cuiviénen[redigera | redigera wikitext]

Cuiviénen var den plats där alverna vaknade. Den låg vid stranden till ett stort innanhav i den yttersta östra delen av Midgård. Cuiviénen har sedan dess förstörts, eventuellt av naturliga skäl.

Helcaraxë[redigera | redigera wikitext]

Helcaraxë är ett kallt och dimmigt sund mellan Aman och Midgård. I Silmarillion beskrivs platsen som en smal havsarm fylld av malande is.[1] Sundet fanns innan Morgoths flykt från Valinor under Trädens år men isfylldes i samband med den kyla som Morgoth spred i Midgårds norra delar. Sundet är välbekant i alvernas historia som det sund Fingolfin och andra medlemmar av dennes ätt korsade efter att Fëanor övergett dem vid Aramans stränder. Helcaraxë korsades av Valar i ett försök att befria de nyligen uppvaknade alverna från Morgoths skugga. Morgoth korsade sundet tillsammans med Ungoliant på sin färd mot Aman för att släcka de två trädens ljus.

Taniquetil[redigera | redigera wikitext]

Taniquetil var det berg där Manwë bodde. Berget beskrivs som så högt att inte ens Morgoths kunde se vad som hände där.

Tol Eressëa[redigera | redigera wikitext]

Tol Eressëa, eller Ensliga ön, är en ö som ursprungligen låg utanför Midgårds västkust. När alverna färdades västerut till Valinor och kom till Beleriands kust lät Ulmo lossa den från botten och använde den till att transportera dem över havet. Därefter förankrade han den i Eldamars bukt vid Amans östkust. Vid slutet av den första åldern blev ön åter befolkad av de alver som återvände från Beleriand efter Vredens krig.

Valinor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Valinor

Efter Almarens fall blev Valinor (quenya: "Valars land") det nya hemlandet för valar och de maiar som följde dem. Det omfattade centrala Aman från Yttre havet i väster till kusten i öster, där de som ett skydd mot angrepp från Melkor reste Pelóri-bergen. I östra Valinor låg också den viktigaste staden, Valmar (även kallad Valimar). Vid Valmars västport låg en gräsklädd kulle vid namn Ezellohar, där valars domsring stod och de Två Träden växte.

Tirion[redigera | redigera wikitext]

Tirion eller Tirion på Túna var noldors stad i Valinor. Det var här som Finwë regerade och där hans söner Fëanor, Fingolfin och Finarfin hade sitt hem. Den gröna kullen Túna låg i den branta dalen Calacirya (översatt från quenya som "Ljusets klyfta"), den enda färdvägen genom bergen i Pelóri. På krönet av kullen uppförde alverna sin största bosättning väster om det stora havet. Stadens murar och terrasser var vita, och gruset på gatorna sades vara av korn av diamant och vita kristalltrappor ledde upp från den bördiga marken till de stora portarna. I mitten av staden låg Ingwës torn Mindon Eldaliéva, vars silverlykta lyste långt ut till havs. Under tornet låg Finwës boning. Här låg även stadens stora torg där det vita trädet Galathilion blomstrade, och senare platsen där Fëanor uttalade sin beryktade ed.

Efter att de flesta av Vanyaralverna vidarebosatte sig i Valinor gavs styret över Tirion till Finwë. Många glädjeår följde och det var under denna tid som Fëanor skapade silmarillerna. Efteråt frigavs Morgoth efter 3 ålders fängelse och efter att ha sett dem började han begära silmarillerna. Han kom till Tirion och berättade lögner för Fëanor om sin yngre bror, och han sade även att Fingolfin önskade att tillskansa sig Fëanors post som Finwës efterträdare. Det var på grund av detta som Fëanor, efter en hetsig dispyt med Fingolfin, drog sitt svärd och hotade sin broders liv. För detta blev Fëanor förvisad från staden Tirion av Valar. Finwë begav sig till Formenos med sin äldste son och Fingolfin kröntes till noldors konung i Tirion.

Efter mordet på hans far i händerna på Morgoth och för stölden av silmarillerna, samlade Fëanor sina noldor på stadens stortorg, där han uppmanade alverna att lämna Tirion med honom och återvända till Midgård för att hämna deras kung och återta silmarillerna, och för att inse att deras liv i Tirion var ett fängelse uppfört av dem själva på grund av Valar. I slutändan kvarstod endast en tiondel av befolkningen när Fëanor, hans bröder och hans och deras barn reste till Midgård, även om vissa följde sin nya kung, dock motvilligt. Andra skulle strax därpå följa med Finarfin tillbaka till Tirion.

Nästan 600 år passerade förrän Tirion återigen visas i gudaläran. När alla alvernas länder i Midgård låg i ruiner seglade Eärendil västerut på jakt efter Valinor, för att be om hjälp från Valar i kriget mot Morgoth. Eärendil anlände till Tirion under en festivaldag i Valinor då staden var helt tom på folk, och när han hade vänt ryggen åt staden och började gå tillbaka blev han kontaktad av en härold från Valar.

Mer än 3 000 år gick förrän Tirion på nytt sågs av mänskliga ögon. Soldaterna till númenors kung, vilka var bedragna av Sauron, landsteg på Eldamars stränder och slog läger runt Túna, som de flyende alverna hade tömt. När númenors män begravdes under fallande kullar, togs Tirion ihop med hela Aman bort från mänskligt räckhåll för all framtid.

Beleriand[redigera | redigera wikitext]

Beleriand var det västligaste av länderna öster om Stora havet. Under Vredens krig i slutet av den första åldern sjönk det i havet; endast en liten del, Lindon, bevarades.

Adurant[redigera | redigera wikitext]

Adurant var den sjätte och sydligaste bifloden till floden Gelions. Namnet Adurant betyder "dubbelfloden", en anspelning på hur den delar på sig kring ön Tol Galen.

Aglonpasset[redigera | redigera wikitext]

Aglonpasset.

Aglon var ett trångt bergspass mellan bergen Ered Gorgoroth i väster och Himring i öster. Det var av strategisk betydelse eftersom bergspasset tillhörde länderna Himlad och Lothlann, och fungerade som en östlig passage från Angband till Beleriand. Det bevakades av bröderna Celegorm och Curufin; under Dagor Bragollach föll Aglon och bröderna tvingades fly till Nargothrond. En tid senare återerövrades Aglon av Maedhros, men bergspasset lämnades obevakat när han tog till flykten efter Nírnaeth Arnoediad.

Amon Ereb[redigera | redigera wikitext]

Amon Ereb (sindarin för Ensliga kullen) var en bred, grundsidig kulle mellan Ramdal och floden Gelion som täckte de södra slätterna i östra Beleriand. Det var den högsta punkten i denna region och den östligaste kullen av Andram. Kullen var av mycket strategisk betydelse eftersom den bevakade den östra passagen runt den långa muren i Andram i de södra delarna av Beleriand och norra Taur-im -Duinath. Det var här som Denethor, Nandors herre, gick hädan under den första striden mot orcherna i Beleriandkrigen, och mycket senare befäste Caranthir hela kullen för att bevaka sin flykt mot södern när Dagor Bragollach och Fëanors söner drog sig tillbaka dit efter Nírnaeth Arnoediad.

Amon Rûdh[redigera | redigera wikitext]

Amon Rûdh (sindarin för Skalliga kullen) var en stenkulle söder om Brethil i västra Beleriand under den första åldern. Kullen var täckt av röda blommor vid namn seregon (stenblod) som växte på dess krön, vilket gjorde att kullen såg ut som om den var täckt av blod.

Dvärgen Mîm bodde inne i Amon Rûdh med sina två söner, Ibûn och Khîm. Mîm fångades av en grupp laglösa som anfördes av Túrin Turambar och tvingades avslöja var hans tillflykt låg (som då kallades för Bar-en-Danwedh (Lösesummans hus)). Tidigare hade den varit känt som Bar-en-Nibin-Noeg (Smådvärgarnas hus). När det upptäcktes att Khîm hade dödats ångrade Túrin sig och erbjöd sina tjänster till Mîm, som från och med då tolererade de laglösas närvaro.

Amon Rûdh blev de laglösas högkvarter och med Belegs ankomst blev det platsens kärna, känt som Dor-Cúarthol, Bågens och hjälmens land (med hänvisning till de två kaptenerna Beleg och Túrin). Det var ett motvärnscentrum mot Morgoths styrkor. Túrins position upptäcktes så småningom och orcher dräpte de laglösa och tillfångatog Turambar, som då täckte kullen med riktigt blod.

Amon Rûdh gick förlorat under havet efter Beleriands fall under Vredens krig i slutet av den första åldern.

Angband[redigera | redigera wikitext]

Angband är ett fäste i norra Beleriand som Morgoth ursprungligen skapade som en utpost till Utumno. Efter att valar raserat Utumno när de tog honom till fånga i samband med alvernas uppvaknande tog han Angband som sitt huvudsakliga maktcentrum och reste Thangorodrims tre toppar över det. Vid Angband utkämpades många strider med Beleriands olika alvsläkten innan det slutligen föll under Vredens krig.

Ard-galen[redigera | redigera wikitext]

Ard-galen (sindarin för Gröna regionen), senare känt som Anfauglith, var en vidsträckt grön slätt som låg norr om höglandet Dorthonion och söder om Morgoths fästning Angband i Järnbergen under den första åldern.

Under de första dagarna efter solens uppgång var Ard-galen en grön grässlätt som sträckte sig från Hithlum och Ered Wethrin i väster till Ered Luin i öster, och fortsatte till höglandet Dorthonion i söder. Men slätten ödelades av eldsfloder och giftiga gaser som kom från Angband under Dagor Bragollach och döptes om till Anfauglith (Flämtande smutsen). Nírnaeth Arnoediad (De Otaliga Tårarnas Slag) utkämpades på slätten; de döda kropparna staplades upp och bildade en kulle mitt på slätten som fick namnet Haudh-en-Ndengin (De dräptas kulle) och Haudh-en-Nirnaeth (Tårarnas kulle). Gräset växte på nytt på kullen, men ingen annanstans i Anfauglith.

Anfauglith, liksom de andra länderna runtom slätten, sjönk under vågorna efter Vredens krig i slutet av den första åldern.

Balars ö[redigera | redigera wikitext]

Balars ö var ett flyktingläger för Eldar och Edain. Det låg i den stora Balars vik söder om Beleriand.

Barad Eithel[redigera | redigera wikitext]

Barad Eithel.

Barad Eithel var Fingolfins fästning som är belägen vid östra foten av berget Ered Wethrin, vid floden Sirions källa.

Belegaer[redigera | redigera wikitext]

Belegaer (sindarin för Stora havet) kallades havet mellan Beleriand och Aman.

Belegost[redigera | redigera wikitext]

Belegost (sindarin för Stor Fästning) var ett av de två stora dvärgriken som fanns i Beleriand. Dvärgarna själva kallade riket för Gabilgathol. Belegost låg norr om dvärgriket Nogrod i bergskedjan Ered Luin.

Under den första åldern formade Belegosts konung, Azaghâl, en allians med noldorprinsen Maedhros efter att denne räddat honom och hans följe från ett överfall av orcher. Under det femte slaget om Beleriand, Nírnaeth Arnoediad, dödades Azaghâl av draken Glaurung, men denne blev samtidigt så svårt skadad av konungen att han tvingades fly och noldor kunde vinna striden.

Dvärgarna i Belegost hjälpte inte sina fränder från Nogrod när dessa anföll Menegroth för att ta tillbaka Dvärgarnas Halsband, Nauglamír. De undslapp därför alvernas och enternas omedelbara vrede, men deras kontakter med alverna från det närliggande Lindon påverkades ändå. Efter Vredens krig lämnade många dvärgar ruinerna i Belegost då nästan hela Blå bergen sjönk i havet. De som flydde västerut bosatte sig med Durins folk i Khazad-dûm medan en del dvärgar stannade kvar i Blå bergen.

Brithombar[redigera | redigera wikitext]

Hamnstaden Brithombar.

Brithombar var en befäst hamnstad som ligger vid mynningen av floden Brithon.

Dimbar[redigera | redigera wikitext]

Dimbar var ett öde land i norra Beleriand mellan skogarna Brethil och Neldoreth.

Doriath[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Doriath

Doriath var gråalvernas rike i Beleriand och det mäktigaste alvriket öster om havet. Det kom att kallas "det Inhägnade Landet" då drottningen Melian vävde en förtrollning runt det, Melians gördel, som gjorde att ingen kunde ta sig in i landet utan kung Thingols tillstånd.

Doriath bestod huvudsakligen av landet mellan floderna Sirion och Aros, delat av floden Esgalduin i Neldoreth och Region, samt skogen Nivrim på Sirions östra strand. Skogarna Brethil och Nan Elmoth räknades ofta som en del av Doriath men låg inte under Melians förtrollning.

Doriath var ursprungligen känt som Eglador, vilket betydde "De Efterlämnades land", eftersom de teleri som stannat i Beleriand för att söka sin försvunne konung kallade sig så. Under de sista åren före den första ålderns början anfölls konungen av Doriath av orcher, och därefter lade Melian sin förtrollning över landet med osynliga murar av skugga.

Dvärgarna anföll och plundrade Doriath under en tid då Melian i sin sorg över Thingols död inte förmådde upprätthålla sin gördel. Det återupprättades dock under Beren och Lúthiens son Dior, men landet attackerades på nytt och plundrades av Fëanors söner. Efter detta kom Doriath att ligga öde tills landet sjönk i havet efter Vredens krig.

Dor-lómin[redigera | redigera wikitext]

Dor-lómin var de sydvästra delarna av Hithlum i norra Beleriand. I öst gränsade det till Mithrim-bergen och den flod som formade Regnbågsklyftan känd som Annon-in-Gelydh eller "noldors port". Noldor bosatte sig i Dor-lómin när de återvände till Beleriand och under en lång tid styrdes det av Fingon innan han tog över som högkonung av noldor. När människorna nådde Beleriand gav Fingon Dor-lómin till Hadors Hus. Efter att Hadors Hus krossades bodde östringar i Dor-lómin. Liksom resten av Hithlum sjönk Dor-lómin i havet efter Vredens krig.

Dorthonion[redigera | redigera wikitext]

Dorthonion ("landet av furu") var ett högland i norra Beleriand söder om Ard-galens slätter, som gränsade till Melkors fäste Thangorodrim. I Dorthonion härskade Angrod och Aegnor, söner till Finarfin, fram till Dagor Bragollach då det intogs av Morgoths styrkor och blev känt som Taur-nu-Fuin "skogen under natten". Liksom större delen av Beleriand förstördes Dorthonion under Vredens krig, men dess nordligaste delar dränktes inte av havet utan bildade ön Tol Fuin, "nattens ö", som var en av de västra öarna.

Echoriath[redigera | redigera wikitext]

Echoriath var en bergskedja i norra Beleriand, även kallad De omslutande bergen. Echoriath bildade en stencirkel som omfattar dalen Tumladen, där alvstaden Gondolin låg. En dold ravin var det enda tillträdet genom Echoriath, som vaktades av sju portar.

Fingolfin begravdes i Echoriath norr om Gondolin efter att ha tagits dit av örnen Thorondor efter att han dräptes i en duell mot Morgoth. Även Glorfindel begravdes på denna plats.

Eithel Ivrin[redigera | redigera wikitext]

Eithel Ivrin var ett par små sötvattensjöar, även kallad Ivrins dammar, i skuggan av Ered Wethrin. Dammarna dyrkades av Finduilas av Nargothrond, som fick smeknamnet Falivrin av Gwindor efter solen på Ivrins dammar. Floden Narog rann härifrån.

Turin Turambar botades från sin dvala efter att ha dräpt Beleg. Draken Glaurung förpestade platsen när han var på väg till Nargothrond. Turin, som passerade norrut till sitt gamla hem, fann de förstörda sötvattensjöarna.

Ered Mithrin[redigera | redigera wikitext]

Ered Mithrin.

Ered Mithrin ("grå bergen") var en stor bergskedja norr om Rhovanion.

Estolad[redigera | redigera wikitext]

Estolad var ett vidsträckt slättland i östra Beleriand mellan floderna Celon och Gelion, väster om Thargelion. Sedan de första människorna nått Beleriand bodde de under många år på slätterna innan de vandrade västerut och norrut.

Falas[redigera | redigera wikitext]

Falas var ett område på Beleriands västkust, söder om Nevrast mellan floderna Brithon och Nenning. Här levde Sindaralver under Círdan Skeppsbyggaren. De byggde de befästa hamnarna Brithombar och Eglarest. År 65 i den första åldern byggde Finrod Felagund tornet Barad Nimras vid en udde mellan Brithombar och Eglarest. Vid Första Slaget om Beleriand förstörde Morgoth området och belägrade de två hamnarna. Falas hamnar förstördes slutligen år 473 i den första åldern och Círdans folk flydde till Sirions mynningar och Balars ö.

Gelion[redigera | redigera wikitext]

Gelion var Beleriands största flod och hade sina källor i Ered Luin. Öster om Gelion fanns Ossiriand.

Gondolin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gondolin

Gondolin var en stad och land. Gondolin grundades av noldorfursten Turgon under den första åldern som en hemlig tillflyktsort och mönstringsplats under alvernas krig mot Morgoth. Staden låg på en klippa på Tumladens slätt i norra Beleriand, omgiven av bergskedjorna Echoriath i norr och Crissaegrim i söder. Staden anfölls och förstördes av Morgoth.

Himlad[redigera | redigera wikitext]

Himlad var ett land i nordöstra Beleriand mellan floderna Celon och Aros som i norr gränsade till Lothlann där Himring låg. Tillsammans med Aglon-passet styrdes Himlad av Celegorm och Curufin.

Himring[redigera | redigera wikitext]

Himring var en hög kulle i nordöstra Beleriand. Efter att Beleriand dränkts av havet under Vredens krig sträckte sig Himrings högsta topp över havet och gick under namnet Himring-ön. Den stora fästningen på Himring byggdes av Fëanors söner efter att de vänt österut när Thingol blev medveten om frände-dråpet i Alqualandë. Fästningen var Maedhros högborg och därifrån vaktade han de nordöstra gränserna som blev kända som Maedhros marker.

Himring beskrivs som “vidaxlad, med ett fåtal träd och slät samt omringad av mindre kullar”. Öster om kullarna låg Maglors Gap och Ered Luin, till väster fanns Aglons pass, där Curufin och Celegorm levde. Vid de skogbevuxna kullarna runt Himring fanns Celons och Lilla Gelions mynningar.

Fästningen på Himring var den enda som stod kvar i östra Beleriand efter Dagor Bragollach och många överlevande från de omgivande områdena, bland annat Maedhros broder Maglor, samlades där.

Hithlum[redigera | redigera wikitext]

Hithlum var en region i norra Beleriand nära Helcaraxë och öster om Lammoth. Hithlum var separerat från Beleriand genom bergskedjan Ered Wethrin och fick sitt namn efter dimmorna som ofta samlades där; Hithlum är sindarin och betyder ”dimskugga”, på quenya blir det Hísilómë.

Hithlum var delat i Mithrim, där noldors konungar hade sina hallar, och Dor-lómin, som senare kom att tilldelas Hadors Hus.

Morgoth anföll Hithlum flera gånger och under Nírnaeth Arnoediad gick landet förlorat till fienden.

Lammoth[redigera | redigera wikitext]

Lammoth var en region som låg nordväst om Drengist och mellan Ered Lómin och Belegaer strand (Stora sjön).

Lothlann[redigera | redigera wikitext]

Lothlann var en bred och tom slätt, belägen nordost om Beleriand.

Nan Elmoth[redigera | redigera wikitext]

Nan Elmoth var en skog öster om Doriath och sydöst om floden Celon. Den liknar andra skogar i Tolkiens värld som Gamla Skogen, Mörkmården, Lothlórien och Fangorn och var en förtrollad skog. Under tiden då Thingol och Melian var där växte träden till de längsta och mörkaste träden i Beleriand och hindrade solen att lysa in. Eöl Mörkalven, en känd smed, bodde där.

Nargothrond[redigera | redigera wikitext]

Nargothrond var ett stort underjordiskt fäste vid floden Narog. Det grundades av Finrod Felagund. Namnet betecknar också Nargothronds rike öster och väster om floden Narog. Fästet Nargothrond förstördes av Glaurung, den första av Morgoths drakar.

Nevrast[redigera | redigera wikitext]

Nevrast låg vid kusten till Det Stora Havet i Beleriand och dess huvudstad var Vinyamar. Nevrast var hemlandet åt Turgons rike tills Turgon ledde sitt folk till Gondolin år 125 i den första åldern. Landet låg nästan helt öde innan Ulmo ledde Tuor dit. När noldor återvände till Midgård bosatte de sig först i Nevrast, sedan flyttade även sindar dit. Efter vredens krig sjönk hela landet ner i havet.

Nogrod[redigera | redigera wikitext]

Nogrod var ett av två stora dvärgriken som fanns i Beleriand. Dvärgarna kallade Nogrod för Tumunzahar. Riket var beläget söder om berget Dolmed i bergskedjan Ered Luin. Det grundades år 1250 enligt valars år och hade skickliga smeder. Efter att dvärgarna från Nogrod anfallit och mördat Thingol och Nauglamír blev de fiender med Doriath. Dvärgarna som stulit halsbandet jagades och mördades. Då samlade dvärgarna från Nogrod sina styrkor och plundrade Menegroth. Nogrods kung och hans följe mördades av Thingols svärson Beren Erchamion tillsammans med grönalver och enter. I slutet av den första åldern förstördes Nogrod då stora delar av Blå bergen sjönk i havet efter vredens krig. De dvärgar som inte stannade kvar i Blå bergen for söderut till Khazad-dûm.

Noldors port[redigera | redigera wikitext]

Noldors port var en underjordisk passage under Ered Lómin. Den gick ursprungligen genom en flod från Mithrimbergen som rann mot Cirith Ninniach. Tunneln utvidgades och snidades av Noldor av Turgon när han bodde i Nevrast.

Ossiriand[redigera | redigera wikitext]

Ossiriand (De Sju Flodernas Land) låg längst österut i Beleriand, mellan Ered Luin och floden Gelion. Ossiriand var ett grönt och skogbevuxet land som beboddes av sindaralverna.

Tidigt i den första åldern, före månen, begav sig en del av telerialverna, de som kallades nandor, till Ossiriand under sin ledare Denethor. De fick tillstånd av Thingol att bosätta sig där. Efter dem kallades landet ofta för Lindon ("Sångarna"), efter det gamla klannamnet på telerialverna som nandor fortfarande använde. De blev kända som Laiquendi eller Grönalverna. Efter att deras ledare Denethor dött under ett orchanfall valde de inga fler ledare och många flyttade till Doriath.

De sju floderna, från norr till söder var:

  1. Gelion
  2. Ascar eller Rathlóriel
  3. Thalos
  4. Legolin
  5. Brilthor
  6. Duilwen
  7. Adurant

Bredvid den floden Ascars norra strand gick Dvärgvägen till Nogrod. Norr om Ossiriand låg landet Thargelion, och söder om floden Adurant låg Landet av de Döda som Lever.

Ossiriand var den enda delen av Beleriand som klarade sig efter vredens krig, men Belgaer det Stora Havet krossade bergskedjan vid flodens Ascars sida och skapade Lhûn Bukten. Under den andra åldern och den tredje åldern kom de forna landen Ossiriand och Thargelion att kallas för Lindon där Gil-galad och Círdan härskade.

Tol Galen[redigera | redigera wikitext]

Tol Galen var en ö i floden Adurant (den sydligaste av floden Gelions bifloder). Efter att ha återvänt från de döda levde Beren och Luthien där.

Utumno[redigera | redigera wikitext]

Utumno, även känt som Udûn (sindarin för "helvetet"), var Melkors första fästning. Melkor byggde denna fästning efter hans första förvisning från Arda. Utumno var beläget i de nordöstra delarna av Midgård, djupt under Järnbergen. Utumno byggdes runt år 3400 enligt valars år där de Två Lampornas ljus, Illuin och Ormal, var som svagast.

Under 1149 valarianska år var Utumno Melkors bas och han samlade bland annat drakar, balroger, spindlar och vampyrer[källa behövs] där. Det var även här som han fångade in alver och torterade dem till att bli de första orcherna. År 1099 i Trädens Åldrar krossades Utumno av valar och dess styrkor för att rädda alverna och föra dem till säkerhet i Valinor.

Vinyamar[redigera | redigera wikitext]

Vinyamar.

Vinyamar var en stad i Nevrast där Turgon härskade innan han flyttade till Gondolin tillsammans med sitt folk. Staden låg vid berget Taras sluttningar. Staden låg sedan under lång tid öde innan Tuor hittade dit tack vare Ulmo och fann resterna av den förfallna staden.

Midgård[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Midgård (Tolkien)

Aglarond[redigera | redigera wikitext]

Aglarond är Gondors namn på Rohans fort Hornborgen.

Aldburg[redigera | redigera wikitext]

Se Rohan, Fästningar och städer

Amon Hen[redigera | redigera wikitext]

Amon Hen är en kulle som ligger på västra banken av floden Anduin, vid södra änden av den långa sjön Nen Hithoel ovanför Raurosfallet. Amon Hen är en av de tre topparna vid Raurosfallet, de andra är Amon Lhav, kullörat, och Tol Brandirs, en ö belägen mellan två kullar. Seendets säte byggdes här, och fungerar som ett vakttorn för den norra gränsen av landet Gondor. Det byggdes tidigt under den tredje åldern, kanske så tidigt som den andra åldern.

I Sagan om Ringen reser brödraskapet nerför Anduin från Lothlorien till Amon Hen. Det var här som brödraskapet upplöstes när Boromir försökte ta ringen från Frodo. Boromir blev kort därefter dödad när han försökte försvara Merry och Pippin mot Sarumans orcher.

Amon Sûl[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Amon Sûl

Amon Sül, Även kallad väderklint. Frodo skadades här av Nazgûlerna.

Anduin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Anduin

Anfalas[redigera | redigera wikitext]

Anfalas är en stor udde i Gondor mellan floderna Lefnui och Morthond. Platsen ligger söder om kullarna Pinnath Gelin. Namnet betyder "Långstrand" på Sindarin, och är även översatt i texterna som Langstrand. Det är glest befolkat och attackeras ibland av kapare från Umbar. En liten grupp soldater skickades till Minas Tirith under Ringens krig och bestod av "en lång rad män av många slag, jägare, herdar och män från små-byarna, illa utrustade med undantag för deras härskare, Golasgil".

Angmar[redigera | redigera wikitext]

Angmar är ett kungarike som grundades år 1300 i den tredje åldern av ringvålnadernas herre, känd som Häxmästaren av Angmar. Det ligger norr om Dimmiga bergen, och huvudstaden hette Carn Dûm. Riket grundades för att Sauron ville krossa sina dödsfiender Dúnedain i Norden då Söderns Dúnedain ännu var honom övermäktiga. Saurons tjänare utnyttjade det faktum att Nordriket Arnor var splittrat i tre kungariken, sådde split mellan dem och besegrade dem till sist ett efter ett. År 1974 i den tredje åldern invaderade häxmästaren Dúnedains sista rike i norr, Arthedain, och krossade det fullständigt, varvid de kvarvarande dúnedain flydde in i alvlandet Lindon i väster. Gondors arméer kom dock till sina nordliga fränders hjälp och krossade i sin tur häxmästaren.

Angmars berg[redigera | redigera wikitext]

Angmars berg är en bergskedja i norr som löper i nordvästlig riktning från Gundabads tinnar vid norra änden av Dimmiga Bergen. Bergen beboddes troligen vid olika tidpunkter av både dvärgar och orcher. Angmars huvudstad Carn Dûm var belägen på västsidan av Angmars berg.

Annúminas[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Annúminas

Anórien[redigera | redigera wikitext]

Anórien är en region i norra Gondor. Regionen består av de norra dalarna av Vita bergen, Ente Älvs mynningar i norr samt floden Anduin i öster. Floden Merings ström samt vissa floder ur Ente Älvs mynningar utgör gränsen till Rohan. Anórien uppges ha varit väl befolkat, även om inga bosättningar förekommer i Tolkiens skrifter. Rohirrim kallar regionen Sunlending.

Argonath[redigera | redigera wikitext]

Argonath är ett storslaget monument bestående av två pelare som avbildar Isildur och Anárion stående på var sida av floden Anduin vid den norra vägen upp till Nen Nithoel. Statyerna byggdes ursprungligen år 1240 i den tredje åldern av kung Rómendacil II av Gondor, för att markera rikets norra gräns, trots att riket har minskat vid den tiden. Ringens brödraskap passerade Argonath den 25 februari 3019 i den tredje åldern. Var och en av statyerna hade en krona på sig, och med en yxa i sin högra hand visade de upp en gest för att trotsa Gondors fiender.

Arnor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Arnor

Arnor var det stora kungariket i Midgård. Vid sin storhetstid täckte Arnor nästan hela Eriador.

Askbergen[redigera | redigera wikitext]

Se Ered Lithui

Barad-dûr[redigera | redigera wikitext]

En vision över Barad-dûr.

Barad-dûr, från barad som betyder torn och dûr som betyder mörk, är Saurons svarta torn. Barad-dûr heter Lugbúrz på det svarta språket. Barad-dûr byggdes av Sauron med hjälp av Ringen under Andra Tidsåldern. Tornet började byggas år 1050 och stod klart år 1600. Han använde Den Enda Ringen för att stärka dess grundvalar. Tornet belägrades från 3434 till 3441 av Sista Alliansen. Efter kriget förstördes stora delar av tornet men eftersom det var uppbyggt med hjälp av Den Enda Ringen kunde det inte förstöras helt.

Belfalas[redigera | redigera wikitext]

Belfalas är kustlandet mellan floderna Anduin och Lefnui. Det bildades genom en halvö med högländer i mitten. På landets västra kust ligger en stor stad, Dol Amroth. Namndelen Falas är regionen, det är ett sindarinskt ord för "strand", Bel angavs av Tolkien för att härleda ett redan Númenóreanskt namn på alviskt ursprung.

Belfalasbukten[redigera | redigera wikitext]

Belfalasbukten är den del av Belegaer som ligger söder om Gondor och norr om Bortre Harad. De viktigaste hamnstäderna är Dol Amroth, Pelargir och Umbar. Den stora floden Anduin rinner ut i Belfalasbuken.

Blå bergen[redigera | redigera wikitext]

Ered Luin, känd även som Blå bergen och Ered Lindon var en bergskedja i de västra delarna av Eriador. Under den första åldern var Ered Luin en hel kedja som separerade Eriador från Beleriand. Sju floder fanns vid dess västra sida och landet som de sju floderna flöt i kallades Ossiriand, senare känd som Lindon, därför kallades bergen ibland för Ered Lindon. Dvärgstäderna Belegost och Nogrod fanns även i dessa berg. I kedjan fanns berget Dolmed.

Bergskedjan gick sönder under vredens krig och i mitten av kedjan bröt havet igenom, som skapade en ny sjö vid floden Lhûn. I mitten av gapet, där Lhûn mötte havet byggdes Grå hamnarna.

Bockrike[redigera | redigera wikitext]

Bockrike är en slags koloni i Fylke som ligger öster om Baranduin (Vinfloden, eller Brännevins flod). Bockrike gränsar i norr av Brännevinsbron, det enda ingången till landet. I söder följer Bockrikes gränser Höga Haget (En lång häck) till videvindeln, som ansluter sig till Baranduin nära byn Hagsände. Den viktigaste staden i Bockrike är Bockeby, där Brännstaholm är beläget. Brännevinsbron är, i alla avseenden, den östra porten till Fylke och var belägen vid den östra änden av bron som stod vid grinden av det stora östvästliga landsvägen. Det var den närmaste vägen från staden Bri, några mil öster om Fylke. Höga Haget är det namn som hobittarna kallar den stora häck-muren som gränsar till den Gamla skogen. Den är planterad från Brännevinsbron i norr tills vid Hagsände i söder, vid den punkt där Videvindeln rann ut i Brännevin.

Bri[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bri

Bri är en by inte långt från Fylke. Byn är känd för att vara ett av få ställen där människor och hobbitar lever sida vid sida.

Bruna markerna[redigera | redigera wikitext]

Bruna markerna är ett område mellan Anduin och Fangorns skog. I den första åldern bosatte sig entiskorna där och planterade trädgårdar; de lärde också männen som bodde där att bli jordbrukare. Entiskornas trädgård, som området hette på den tiden, fanns under en lång tid i den andra åldern tills Sauron förstörde området någon gång före Slaget vid Dagorlad. Efter slaget blev området känt som de Bruna markerna. Lavskägge verkade övertygad om att inte alla entiskorna förstördes, utan var "borta", deras slutliga öde är fortfarande ett mysterium.

Träden beskrivs som vissnande, som om de blivit brända, utan något grönt. I Sagan om ringen seglade brödraskapet förbi platsen när de åkte med alviska båtar nerför floden Anduin.

Bundushathûr[redigera | redigera wikitext]

Se: Fanuidhol

Cair Andros[redigera | redigera wikitext]

Cair Andros är en ö i floden Anduin, ca 40 km norr om Osgiliath. Dess namn betyder "Långskumskeppet". Namnet kom från att ön var formad som ett stort skepp med en hög stäv pekande mot norr, mot vilken det vita skummet av Anduin bröts på vassa stenar. Cair Andros användes som ett fäste redan vid tidpunkten för Ättefejden, och det var återigen befäst för att försvara Anórien efter Ithilien hamnade i Mordors händer. Garnisonen på Cair Andros upprätthölls fram till Ringens krig, men besegrades och ön övergavs strax före slaget vid Pelennors fält. Senare skickade Aragorn, när han var på marsch till Morannon, en liten grupp soldater för att återta ön. Efter Saurons fall blev Cair Andros ett transitland under förberedelserna för det stora firandet vid Cormallens slätt.

Calembel[redigera | redigera wikitext]

Calembel är en Gondorisk stad i provinsen Lamedon, belägen på en liten kulle i närheten av vadstället över floden Ciril. Namnet Calembel betyder "gröna inhägnaden" på sindarin.

Calenardhon[redigera | redigera wikitext]

Calenardhon är ett stort område med slätter och böljande kullar norr om Vita bergen och väster om Anórien. Namnet har översatts från sindarin som "den gröna provinsen". Området hade aldrig någon stor befolkning i början av den tredje åldern. Fästningar byggdes längs Anduin från Emyn Muil till inflödet av Limljuset för att bevaka passagen av floden. Fästningarna bemannades till en början av det sista folket från Calenardhon, men övergavs sedan nästan helt under den vakande freden. År 2510 förstördes fästningarna av Balchoth som sedan invaderade Calenardhon och även anföll Gondors rike. Armén från Gondor räddades av Éothéods ankomst med sitt kavalleri från norr. Som tack för räddningen skänkte rikshovmästaren Cirion hela landet Calenardhon till Éothéod, och området döptes då om till Rohan.

Caradhras[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Caradhras

Caradhras, även kallat Rödhornspasset, är en av de mäktigaste bergstopparna i Dimmiga bergen. Det står över Rödhornsporten, den enda kända vägen genom Dimmiga bergen mellan Vattnadal och Rohansporten. Förutom Celebdil och Fanuidhol är Caradhras ett av de tre bergen i Moria, under vilka dvärgstaden Khazad-dûm byggdes.

Caras Galadhon[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Lothlórien § Caras Galadhon

Caras Galadhon är Lothloriens huvudstad och drottning Galadriels och kung Celeborns säte. Stadens namn betyder "trädens fästning" och byggdes inne i skogen, nära den punkt där floderna Celebrant och Anduin möts, samt nära den östra gränsen av riket. Staden grundades av Amroth och blev snabbt den mest befolkade platsen i landet; i slutet av denna ålder blev den också den viktigaste bosättningen för Galadhrim i Midgård. Staden anfölls tre gånger av Sauron under Ringens krig. När Ringens krig var slut blev staden huvudstad i ett nytt rike styrt av Celeborn efter att Galadriel rest till Valinor i slutet av den tredje åldern. Riket hette Östra Lorien efter de Galadhrim som levde där. Med tiden övergav dock alla skogsalver staden, antingen för att flytta till Mörkmården eller till Valinor.

Carn-dûm[redigera | redigera wikitext]

Carn-dûm med Häxmästaren av Angmar sittande på sin häst.

Carn-dûm var Angmars huvudstad i många hundra år innan Gondors arméer satte stopp för häxmästarens välde över Arnor och staden övergavs. Runt år 1700 var den en mycket stark fästning. Carn-dûms befälhavare var häxmästarens odödliga tjänare Morgomir som var en av de nio ringvålnaderna och häxmästarens högra hand.

Carrock[redigera | redigera wikitext]

Carrock är en stenig ö i de övre delarna av floden Anduin och ligger norr om Lothlorien. Ön besöks av Bilbo, Gandalf och dvärgarna i boken Bilbo en hobbits äventyr. Ordet "Carrock" är något av ett språkligt skämt som Tolkien gjorde.[källa behövs] Ordet "car" på anglosaxiska betyder "berg", det iriska ordet för "rock" är "Carraig" och walesiska för berg är "Carreg", så öns namn är en sammanslagning av dessa.[källa behövs]

Celebdil[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Dimmiga bergen § Zirakzigil

Celebdil, också kallat ZirakzigilKhuzdul, översatt till svenska som Silverfåran, är en bergstopp i Dimmiga bergen.

Cerin Amroth[redigera | redigera wikitext]

Cerin Amroth var Amroths kulle där det fanns många Elanor-blommor. Kullen ligger i mitten av Lothlorien där Amroths hus stod. Aragorn och Arwen gav sina löften på Cerin Amroth århundraden senare, och det var här som Arwen, efter Aragorns död, gick till sin död.

Cirith Gorgor[redigera | redigera wikitext]

Cirith Gorgor ("Sindarin för Fruktans Klyfta") var den viktigaste passagen i Mordor och ligger vid den punkt där bergskedjorna Ered Lithui och Ephel Duath möts. Klyftan skyddades av den Svarta porten och av två tändertorn, Carchost och Narchost. Namnet är ibland översatt till "Det ogästvänliga passet".

Cirith Ungol[redigera | redigera wikitext]

Cirith Ungol är ett fort som ligger på passagen till västra bergen i Mordor och är en av två ingångar till Mordors land (den andra är Morgulpasset). Passet var bevakat av tornet Cirith Ungol, byggt av män från Gondor efter Den sista alliansens krig men som sedan togs över av orcher. Fortets huvudsakliga syfte var att försvara Ithilien och Minas Ithil (senare känd som Minas Morgul) från attacker av Saurons kvarvarande tjänare. I böckerna om Ringens krig blir Frodo tillfångatagen och förd till fortet.

Den 13 mars 3019 väckte orchen Shagrat Frodo Bagger och fängslade honom i den översta kammaren i tornet. Frodo blev avklädd; Gorbag - en orch från Minas Morgul - ville ha Frodos Mithril-skjorta och Frodo kämpade mot Shagrat för att få behålla den. Orcherna från båda deras två kompanier slogs och dödade varandra tills nästan alla av dem var döda.

Sam Gamgi kom för att rädda Frodo, och tog sig förbi de två statyväktarna genom att höja en flaska som Galadriel gett Frodo. Efter att ha tagit sig genom muren gav han till ett förfärligt rop, varpå en varningsklocka ringde i tornet. Sam tog sig in i tornet och stötte på orchen Snaga som misstog Sam för en stor alvkrigare och flydde tillbaka uppför trappan. Sam följde efter honom till den tredje våningen och konfronteras då med Shagrat, som flydde med Mithril-skjortan. Sam lyckades tillslut befria Frodo och återlämnade ringen till honom samtidigt som de rymde från tornet. De förklädde sig i orch-pansar och livré och användde flaskan för att passera statyväktarna.

Cormallen[redigera | redigera wikitext]

Cormallen är ett stort grönt fält i Ithilien nära Henneth Annûn, där firandet efter Saurons slutliga nederlag hölls. Enligt Christopher Tolkien betyder namnet "Gyllene cirkeln" och hänvisar till de culumalda-träd som omgav platsen.

Dagorlad[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Dagorlad

Dal[redigera | redigera wikitext]

Staden Dal med Ensamma berget i bakgrunden.

Dal är en människostad som ligger vid floden Celduin mellan Ensamma bergen och Långfloden. Staden styrdes av Girion tills den ödelades av draken Smaug år 2770 i den tredje åldern. Efter att dvärgarna återuppbyggt sitt kungadöme Erebor började människorna återigen att bosätta sig i Dal.

Dal plundrades för andra gången under Ringens krig av orcher och Östringar under Slaget vid Dal. Folket från Dal tog sin tillflykt till Erebor tillsammans med dvärgarna, och det var där vid Erebors port som kung Dain II järnfot av Erebor och kung Brand från Dal stupade. Efter Saurons fall blev belägringen bruten, och Dal återuppbyggdes. Dock återställdes staden aldrig till sin forna glans, delvis på grund av att dvärgarna som levde i Erebor var försvagade efter slaget.

Dimmiga bergen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Dimmiga bergen

Dimmiga bergen löper i mer eller mindre nord-sydlig riktning och bildar gränsen mellan landområdena Eriador i väster och Rhovanion i öster. På sindarin kallas bergskedjan Hithaeglir, "Torn av dimma". Dimmiga bergen sägs ha skapats av Melkor som skydd från Valar före solens tidsåldrar. Under alvernas första vandring västerut var det många som blev skrämda av den höga bergskedjan och inte ville gå längre; dessa bildade folkslaget Nandor. Vid bergskedjans norra ände låg riket Angmar under den tredje ålderns mitt. Längst i söder låg Isengård och Fangornskogen. Zirakzigil (alternativt Tornets berg eller Celebdil), är Midgårds högsta bergstopp. Där besegrade Gandalf Durins Bane under Ringens krig.

Dimholt[redigera | redigera wikitext]

Dimholt är en tallskog vid foten av Dwimorbergen, tidigare Dunharg. En forntida väg byggdes där och ledde till en dalgång där en stående sten låg framför den mörka dörren, ingången till dödens stig. Stigarna ledde under Dwimorbergen och hade hemsökts av edsbrytare; dessa fick fullfölja sin ed till Aragorn i den tredje åldern och försvann sedan.

Dol Amroth[redigera | redigera wikitext]

Dol Amroth är en stad och slott i Gondor. Den styrdes av Dol Amroths prinsar (furstar), vilka var en av Gondors viktigaste män.

Dol Amroth grundades av Galador, som var son till Imrazôr. Där gifte sig Imrazôr med Mithrellas, en Silvanalv från Lórien som hade följt med alven Nimrodel på hennes resa mot Edhellond, men som hade gått vilse tillsammans med sin älskade Amroth. Därför var Imrazôr och hans ättlingar delvis av alviskt blod. Han flyttade till Edhellond med sin fru Mithrellas, som gav honom en son, Galador och en dotter innan hon for västerut till det välsignade landet Valinor. Efter Imrazôrs död grundade Galador staden och senare furstendömet Dol Amroth, som betyder Amroths kulle på det alviska språket Sindarin. Han blev senare den första fursten av Dol Amroth år 2004 i den tredje åldern. Herrarna av Dol Amroth kom att tillhöra Gondors rådslag och därmed följde dem de gondorianska lagarna.

Staden Dol Amroth låg beläget på en liten halvö söder om den alviska hamnstaden Edhellond vid belfalasbukten i södra Gondor. I den norra delen av staden byggdes ett torn mot havet; vid namn Tirith Aear. Dol Amroths omland i öst var känd som Dor-en-Ernil, "Prinsens land", som också styrdes av Dol Amroths herrar. Stadens flagga var en silversvan med en bakgrund i turkos, och bakom svanen fanns ett silverskepp.

I slutet av den tredje åldern kom Dol Amroth att bli den näst största staden i Gondor efter huvudstaden Minas Tirith. Under Ringens Krig år 3019 ledde prins Imrahil en styrka bestående av ett kompani svanriddare och sjuhundra fotsoldater från Dol Amroth till Minas Tiriths undsättning innan det stora slaget vid Pelennors fält började. Han var en av befälhavarna för Gondors armé, och för en stund tog han befäl över staden Minas Tiriths försvar. Efter kriget återvände han till Dol Amroth, och blev kung Elessars nya rådgivare. Han efterträddes av sin son Elphir.

Imrahils syster Finduilas gifte sig med Denethor II, Gondors regerande rikshovmästare och hon var mor till Boromir och Faramir. Lothíriel, Imrahis dotter, gifte sig med Rohans konung Éomer.

Dol Guldur[redigera | redigera wikitext]

Dol Guldur, illustration.

Dol Guldur, som betyder "Trolldomens kulle" på Sindarin, var Saurons fäste i Mörkmården. Kullen beskrivs som stenig och karg. Innan Saurons ockupation hette den Amon Lanc. Kullen låg nära den västra kanten av skogen, över Anduin från Lothlorien. I den andra åldern, innan Sauron ockuperade platsen kom skogsalver från skogsriket under ledning av Oropher, far till Thranduil. Området befolkades av Rhovanions folk runt Amon Lanc, men de drog sig norrut för att undvika konflikt mellan Lorien och Moria. Den vise uppfattade det onda ting som växte där i början av år 1100 i den tredje åldern. Under den senare delen av den tredje åldern använde Saurons styrkor kullen som en bas för att komma åt Lothlorien och dess alvriken. Sauron hade bott ett tag i Dol Guldur under perioden före Ringens krig, också delvis så att han personligen kunde söka efter Den enda ringen. Ringens Brödraskap fick först få syn på den från Cerin Amroth när de var i Lorien. Efter Saurons fall den 25 mars år 3019 marscherade Celeborn och hans alvhär mot Dol Guldur och störtade ner den. Galadriel rev ner fästningens murverk så att skogen skulle vara fri från skuggan av detta ondskans fort.

Dor-en-Ernil[redigera | redigera wikitext]

Dor-en-Ernil, som betyder Prinsens landsindarin, ligger i södra Gondor. Dess gränser har inte preciserats, men Tolkien antar att det sträckte sig från de båda sidorna av höglandet Belfalas. Platsen har länge styrts av prinsarna av Dol Amroth, under uppsikt av Gondors kung. Platsen har befolkats av Númenoreaner under den andra åldern.

Dorwinion[redigera | redigera wikitext]

Dorwinion är ett land nordväst om Rhunsjön. Stora vingårdar fanns här och Midgårds mest eftertraktade vin kom just härifrån. Dorwinion kommer från Sindarin där "dor" betyder land och "winion"(Väströnska) av vin ("landet av vin"). Vinet köptes in av Mörkmårdens alver, av Dal och Esgaroths människor och av dvärgarna från Ensamma berget och Järnkullarna.

Drúadanskogen[redigera | redigera wikitext]

Drúadanskogen är en tallskog som täckte utkanten av Vita bergen i östra Anórien, söder om Den stora västliga landsvägen. Dess namn, vilket är en partiell översättning av Sindarin Tawar-in-Drúedain, härrör från de Drúedain eller vildmän som bodde i skogen. De överlevde där sedan den första åldern och höll sig borta från Númenoreanerna. Skogen gjordes sedan om till en självständig stat under Gondors beskydd av Aragorn efter hans kröning.

Drúwaith Laur[redigera | redigera wikitext]

Drúwaith Laur är en region väster om Gondor. Det var hem för resterna av Drúedain, de ursprungliga invånarna av Ered Nimrais. De var utspridda på grund av Númenórerna som var fientliga mot dem. Den norra delen av Drúwaith Iaur var också hem åt Dunlänningarna.

Dunharg[redigera | redigera wikitext]

Dunharg var en klippa med utsikt över Hargdal, dalen till floden Snöforsen. Klippan var en tillflyktsort för Rohirrims folk, och låg gömd i Vita bergen och utgjorde ett bra skydd mot angrepp. Dunharg hade använts som en tillflykt av ett gammalt folk av Vita bergen under den andra åldern - många årtusenden före Rohan. För att nå tillflykten måste man ta en slingrande stig som var kantad av statyer som ursprungligen snidats av männen från Vita bergen, i likhet med Drúedain. Bredvid trappan fanns "Firienfeld", en stor gräsyta där soldaterna och flyktingarna hade sitt läger. Stora ristade stenar markerade ingången till Dimholt.

Dunkla dalen[redigera | redigera wikitext]

Dunkla dalen är en dal öster om Khazad-Dûm. Dalen kallas också Nanduhirion på Sindarin och AzanulbizarKhuzdul. En blodig strid utkämpades där år 2799 i den tredje åldern mellan dvärgar och orcher från Khazad-Dûm, där orcherna besegrades och deras ledare Azog dräptes. År 2989 i den tredje åldern kom Balin och hans följeslagare till Morias mörka gruvor. På sin väg dit kämpade de mot Morias orcher precis som deras förfäder gjorde. Trettio år senare slog brödraskapet läger i denna dal efter att de flytt från Morias orcher efter Gandalfs fall. Floden Silverfåran rinner genom Loriens dal.

Dunland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Dunland

Durins torn[redigera | redigera wikitext]

Durins torn stod på toppen av Celebdil ovanför Khazad-Dûm, där Gandalf besegrade Durins bane. Det kunde nås endast genom en lång trappa, Den oändliga trappan, vars första trappsteg fanns djupt under gruvorna.

Durthang[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mordor § Durthang
Durthangs svarta fästning.

Durthang är ett gammalt fort som ligger i norra Mordor.

Döda träsken[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Döda träsken

Dödens stig[redigera | redigera wikitext]

Dödens stig var en hemsökt passage i Vita bergen. Den började under Den mörka dörren vid slutet av den Långa dalen, över Firienfeld och Dimholts skog, och var inklämd mellan bergen Irensaga, Starkhorn och Dwimorberget. Efter Den mörka dörren gick stigarna under Dwimorberget förbi en dörr där Aragorn fann Baldors kropp, sonen till Brego (den andra kungen av Rohan). Dess vägar fortsatte förbi glömda städer och till nya i södra änden av Vita bergen i Morthonds dal.

Edoras[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Edoras

Edhellond[redigera | redigera wikitext]

Edhellond är en uråldrig hamn och bosättning av alviskt ursprung i landet Gondor, strax söder om korsningen av floderna Morthond och Ringló. Enligt Tolkiens beskrivning fanns det två versioner om hur Edhellen grundades. Enligt en version grundades Edhellond av Sindarinska flyktingar i tre alviska skepp som flytt från Beleriands förstörelse, då Morgoth krossade de alviska rikena. En annan version berättar att några flyktingar från Doriath under sin vandring grundade en fristad som fick namnet Edhellond. I båda versionerna hade de ursprungliga grundarna kunskapen om skeppsbygge, som i själva verket under den första åldern endast alven Círdan och hans folk från Falas kände till. Oavsett dess ursprung hade Edhellond en tid styrts av Nandorin-alver, vilka sökte efter havet.

Amroth, herren av Lothlorien, gick vilse medan han letade efter sin älskade Nimrodel när han var vid eller nära Edhellond under år 1981 i den tredje åldern. Redan då hade nästan alla alver seglat västerut från Edhellond, i ett försök att fly undan krigets vindar från Midgård. När Ringens krig började fanns det inga alver kvar i Edhellond, och medan bosättningen var obebodd styrdes området av Gondor.

Elendils grav[redigera | redigera wikitext]

Elendils grav är graven efter den första kungen av rikena Arnor och Gondor. Hans gravplacering var hemlig i många århundraden och låg ovanpå berget Halifirien som gränsar både till Gondor och Rohan.

Elostirion[redigera | redigera wikitext]

Elostirion är det högsta av de tre torn som stod på Tornkullarna. Kolonnerna sades ha byggts av Gil-galad, den stora konungen från Noldor i Midgård, för att hedra Elendil som kom till Midgård efter Númenors fall.

Senare kom Elendil till tornet för att sätta dit en av palantírerna från norden, den enda som kunde se mot väster. Denna palantír kunde inte användas för att kommunicera med andra palantírerna. Denna palantír blev så småningom känd som Elendils Sten. Elendils Sten fördes till Aman när Elrond och hans folk seglade iväg i slutet av den tredje åldern.

Emyn Arnen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Emyn Arnen

Emyn Beraid[redigera | redigera wikitext]

Se Tornkullarna

Emyn Muil[redigera | redigera wikitext]

Frodo, Sam och Gollum blickar ut över Emyn Muil. Fan art.

Emyn Muil är ett skrovligt och oframkomligt högland på båda sidorna av Nen Hithoel. Frodo och Sam försökte nå den Svarta Porten genom att försöka komma förbi Emyn Muils berglandskap, men när de kom till östra Emyn Muil gick de vilse i flera dagar tills Gollum fann dem. Efter många diskussioner gick Gollum med på att visa dem vägen, och ledde dem ut från Emyn Muil i söder till de Döda träsken.

Enedwaith[redigera | redigera wikitext]

Enedwaith

Enedwaith är det stora landet mellan Isenfloden och Gråfloden. Landet kan ha hållits gemensamt av Gondor och Arnor, varit en del av syd-riket, eller inte ha tillhört någon av dem alls.

Ensamma berget[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ensamma berget

Ensamma berget är ett berg och fästning som dvärgarna länge höll i besittning. Erebor är bergets namn på sindarin. Det ligger nordöst om Rhovanion. Det utgör också källan till floden Celduin. Detta var det urgamla hemmet för många av Durins ättlingar, också känd som Durin dödlöse (eftersom många av hans ättlingar hade samma namn, och var så lika honom själv till utseendet och själsligt, att man sade att Durin kommit till liv igen). Kungariket under berget var en av de största skattgömmorna i Midgård. Upplösningen i Bilbo en hobbits äventyr äger rum där.

Erebor[redigera | redigera wikitext]

Det Sindarinska namnet på Ensamma berget

Erech[redigera | redigera wikitext]

Den svarta stenen på Erech kulle.

Erech är en kulle som ligger i närheten av floden Morthonds källor. Isildur hade för länge sedan lagt en stor svart sten på kullen; stenen hade han tagit med från Númenor till Midgård. Platsens lokala stammar svor trohet till Isildur på stenen, men förrådde honom senare.

Ered Lithui[redigera | redigera wikitext]

Ered Lithui, sindarin för Askbergen, är en bergskedja som utgör Mordors norra gräns. Den kom från Morannon där den mötte Ephel Duath. Ered Lithui sprang allmänhet österut för hundratals kilometer. Namnet "Askbergen" antyder att Domedagsberget har sprutat vulkanisk aska och därmed skapat själva platsen.

Eriador[redigera | redigera wikitext]

Eriador är alvernas namn på allt land mellan Dimmiga bergen och Blå bergen, i söder löp gränsen vid Gråfloden och Glanduin som flyter ovanför Tharbad. När kungariket Arnor var som störst omfattade det hela Eriador förutom områdena bortom Lon och länderna öster om Gråfloden och Brusälven, där Vattnadal och Torna ligger.

Esgaroth[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Esgaroth

Esgaroth eller Sjöstad ligger belägen på Långsjön i Rhovanion. Staden är helt byggt i trä och står på träpelare som sjunkit till bottnen av den långa sjön. Esgaroth ligger söder om Erebor och öster om Mörkmården och dess välfärd bygger på handeln mellan människor (vilka var ättlingar till Edain och därmed avlägsna släktingar till Dúnedain av Gondor), alver och dvärgar i norra Midgård.

Ethring[redigera | redigera wikitext]

Ethring

Ethring är en Gondoriansk by i Lamedon nära vadstället över floden Ringló.

Evendimsjön[redigera | redigera wikitext]

Evendimsjön är en sjö i Eriador. Evendim betyder "skymning"; på Sindarin hette det Nenuial, "skymningens sjö", från nen som betyder "sjö" och uial som betyder "skymning". Evendimsjön låg i Evendims högland norr om Fylke och var källan till Vinfloden.

I den tidiga delen av den andra åldern besöktes sjön av Galadriel och Celeborn. I området kring Evendimsjön samlades många alver innan de flyttade till Eregion omkring år 700 i den andra åldern, men även människor bodde runt Evendimsjön i början av den andra åldern. När norra riket Arnor grundades år 3320 i den andra åldern hade Elendil sitt säte vid Annúminas på stranden av sjön nära mynningen av Vinfloden. En av palantíri hölls där. Efter att Arnor delades i tre olika riken år 861 i den tredje åldern flyttades huvudstaden till Fornost. Annúminas började falla i ruiner och övergavs så småningom. I Fjärde åldern återställdes Annúminas som den norra huvudstaden av Aragorn, Kung Elessar. År 15 i fjärde åldern reste kung och drottning Arwen norrut för att bo en tid vid stranden av sjön Evendim.

Everholt[redigera | redigera wikitext]

Everholt kallades en ort i Firienholt av Rohirrim. Orten var känd för sina vildsvin, den första delen av namnet är fornengelska Eofor, "vildsvin".

Fangorn[redigera | redigera wikitext]

Fangorn är en skog vid foten av Dimmiga bergen som är hemvist för folkslaget enterna. Fangorn är också namnet på Lavskägge, enternas ledare.

Fanuidhol[redigera | redigera wikitext]

Se även: Fanuidhol

Fanuidhol (sindarin för molnhjässan), även kallat BundushathûrKhuzdul, är en bergstopp i Dimmiga bergen, den östligaste av de tre bergstopparna (Caradhras och Celebdil) som stod ovanför gruvstaden Khazad-Dûm.

Firienholt[redigera | redigera wikitext]

Firienholt är en skog mellan Rohan och Gondor, även kallad "Firienskogen". "Mering Stream" som markerar gränsen mellan de två länderna rann genom skogen. White Mountains låg söder om skogen, Elendil begravdes på en av dess toppar Halifirien.

Främre Rhûn[redigera | redigera wikitext]

Främre Rhün är ett gigantiskt slättland som är mestadels öppet, med varierande kvalité. Många floder rinner genom detta land, däribland Celduin och Kug som mynnar ut i inlandshavet Rhûnsjön. Främre Rhûn är ett hem för många folk, däribland östringar, Ulgathig och många andra. Främre Rhûn är den del av Stora Rhûn som nämns i Tolkiens böcker.[2]

Folde[redigera | redigera wikitext]

Folde är en historisk plats i Rohan, nära kungarna av Rohans domstol i Edoras som ursprungligen höll kungens plats vid staden Aldburg. Namnet kommer från fornengelska, den egentliga betydelsen är "jordens sköte", vilket visar dess betydelse i Rohans tidiga historia.

Forlond[redigera | redigera wikitext]

Forlond, sindarin för Den norra hamnen, är en hamn på norra sidan av Lhûnviken i Lindon. Den byggdes av alver efter att Beleriand sjönk ner i vattnet.

Fornost Erain[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fornost Erain

Fylke[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fylke (Midgård)
Efter inspelningen av Trilogin om Härskarringen sattes en skylt upp vid Matamata, inspelningsplatsen för Hobsala

Fylke befinner sig i den nordvästra delen av Eriador. Det beskrivs som en harmonisk plats där hoberna levt så länge de kan minnas och är för det mesta helt avskärmade ifrån omvärlden, som också nästan inte vet någonting om detta land. Huvudkaraktärerna i Bilbo – en hobbits äventyr och Sagan om ringen kommer från byn Hobsala (Hobbinge i nyöversättningen). Baggershus eller Säcks ände är Bilbo och Frodo Baggers hem som ligger i Hobsala. Under Ringens Krig kom Fylke att förvandlas till en polisstat efter att Saruman och hans tjänare Lotho Säcksta-Bagger förändrat riket. Med hjälp från Frodo, Sam, Merry och Pippin lyckades de besegra Saruman och hans tjänare vid slaget vid Sjöstorp. När Aragorn kröntes till storkonung av Gondor och Arnor blev Fylke en självstyrande del av riket.

Gamla skogen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gamla skogen

Gamla skogen är skogen vid Fylkes östra gräns.

Glitterfälten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Glitterfälten

Glitterfälten är platsen mellan den stora floden och Mörkmården. Det var vid Glitterfälten som Isildur blev överfallen av orcher och flydde ut i floden.

Gondor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gondor

Gondor är ett stort rike i Centrala Midgård, som skapades av Dunedain efter att Númenor försvunnit. Gondor gränsar till Rohan i norr, Mordor i Öst och Främre Harad i söder.

Gorgoroth[redigera | redigera wikitext]

Gorgoroth är en högplatå i nordvästra Mordor mitt i det vulkaniska Domedagsberget. Nordost om Domedagsberget, på en utlöpare av Ered Lithui, konstruerade Sauron sin fästning Barad-dûr. Under Ringens krig var Gorgoroth platsen för Mordors gruvor och smedjor som producerade krigsmateriel för Mordors styrkor. Platån var täckt av vulkanisk aska med nästan ingen växtlighet. Mänsklig bosättning på platån ansågs omöjligt. Liknande namn gavs till en bergskedja i Beleriand: Ered Gorgoroth.

Gramberget[redigera | redigera wikitext]

Gramberget är ett berg i norra Eriador. Dess exakta läge är okänt, det var beläget antingen i Angmars berg eller någon annanstans norr om Dimmiga bergen. Där bodde orcher; deras armé anföll en gång Hoberna från Fylke.

Grå hamnarna[redigera | redigera wikitext]

Grå hamnarna, eller Mithlond, av sindarinska mith och lond, som bokstavligen betyder 'grå' respektive 'hamn' eller 'hamnstad' (jämför Mithrandir) – är en hamnstad väster om Fylke. Vid tiden för Ringens krig är detta den enda plats varifrån alverna kan resa västerut över havet till Aman, men enligt sagan om Nimrodel seglade de tidigare även från andra platser i Midgård. Härskare över Mithlond är i den tredje åldern skeppsbyggaren Círdan, som tidigare bar Narya, eldens ring; (han gav den senare till Gandalf Grå). Under den andra åldern härskade här Gil-galad, noldors högste drott, tills han föll för Saurons hand i Sista alliansen.

Gundabads tinnar[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Dimmiga bergen § Gundabads tinnar

Gundabads tinnar är ett berg vid norra änden av Dimmiga bergen, som först var ett starkt fäste för dvärgarna och sedan för orcher. Enligt dvärgarna vaknade Durin dödslöse, den äldsta av dvärgarnas stora fäder, vid Gundabads tinnar någon tid efter alvernas uppvakelse. Det är en helig plats för dvärgarna. I mitten av den andra åldern invaderade orcherna Gundabad men förlorade den sent i den andra åldern, möjligen runt eller efter förlusten av Den Enda Ringen. I den tredje åldern gjorde orcherna från Angmar återigen fästet till sin huvudstad, vilket var ett av skälen till dvärgarnas hat mot orcherna. Efter Angmars undergång förblev Gundabad en högborg för orcherna, även efter att det plundrats under kriget mellan dvärgar och orcher.

Harad[redigera | redigera wikitext]

Harads flagga

Harad är Haradrims hemland som ligger söder om Mordor. Landet är känt för sina Mûmakils som spelade en roll i Slaget vid Pelennors fält, då Mûmakils med haradrim-pilbågskyttar tog sig an Rohans hästarmé och Rohans kung Theoden blev dräpt av Häxmästaren av Angmar. Harad gränsar åt söder till piratnästet Umbar, norrut till Mordor, öster till Khand och väster till Gondor.

Harlond[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Harlond

Harlond (sindarin för Den södra hamnen) är en alvisk hamn på södra sidan av Lhûnviken i Lindon. Den byggdes efter att Beleriand sjönk i vattnet.

Harlond är även namnet på Minas Tiriths hamn vid floden Anduin.

Helms klyfta[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Helms klyfta

Henneth Annûn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Henneth Annûn

Hildórien[redigera | redigera wikitext]

Hildórien var landet där människorna vaknade. Namnet betyder "Följeslagarnas land", liknande namnet Hildor (Följeslagare) som gavs till människorna av alverna. Det är sagt[vem?] att landet ska ligga i de östligaste delarna av Midgård.

Hollin[redigera | redigera wikitext]

Hollin (Eregionsindarin) var ett rike väster om Khazad-dûm vid skuggan av Dimmiga bergen och dess huvudstad blev Ost-in-Edhil. Under en tid styrdes riket av Galadriel och Celeborn innan de båda flyttade till Lothlórien. Efter detta kom Fëanors barnbarn Celebrimbor att styra riket. Under Celebrimbors styre vlev alverna av Hollin vänner med Annatar, herren av gåvor, och tillsammans smidde de maktens ringar.

När Annatar visade sig vara mörkrets furste Sauron försökte alverna hindra ringarna från att falla i Saurons händer men lyckades endast rädda tre ringar, Vilya, Narya och Nenya. Efter detta kom Hollin att förstöras och de överlevande alverna flydde antingen till Lindon, Lothlórien eller Vattnadal.

Irensaga[redigera | redigera wikitext]

Irensaga är ett av bergen i de Vita bergen.

Isengård[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Isengård

Isengård var Sarumans fäste under andra och tredje tidsåldern.

Ithilien[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ithilien

Järnkullarna[redigera | redigera wikitext]

Järnkullarna är en bergskedja av resterna från Järnbergen i den första åldern. Det ligger öster om Erebor i nordöstra delen av Rhovanion och nordväst om Rhûn. I den tredje åldern var Järnkullarna ett dvärggruvsamhälle. I Bilbo - en hobbits äventyr kom en armé av dvärgar från järnkullarna ledda av Dain II järnfot för att bistå Thorin Ekensköld i Femhäraslaget. Platsen var rikt på mineraler, framförallt järn - därav namnet på kullarna. Kullarna var ursprungligen en del av de stora Järnbergen där Morgoth bodde, andra delar av detta berg var Angmars berg och Ered Mithrin.

Järnkullarna var också källan till floden Celduin; järnpartiklarna från bergen gav floden dess rödaktiga färg. Järnkullarna var ett av de sju dvärgrikena. Grors son Dain I grundade riket efter att dvärgarna blev förvisade från Ensamma berget (Erebor) efter ett angrepp från draken Smaug. Järnkullarna var koloniserade omkring år 2500 i den tredje åldern. De landsflyktiga som bosatte sig i Järnkullarna var med i klanen Långskäggarna, mest känd som Durins Folk. De hade också vänskapliga förbindelser med dvärgarna från Ensamma berget (Erebor).

Khand[redigera | redigera wikitext]

Khand är variags hemland och ligger sydost om Mordor och öster om Harad. Variags är besläktat med östringar och uppträdde för första gången tillsammans med vagnryttarna då de anföll Gondor år 1944 i den tredje åldern. Dessa variags beskrevs som ”skäggiga män med yxor” och likt Rohirrim red de på hästar. Under Ringens Krig stred de på Saurons sida och var med vid slaget vid Pelennors slätt. Någon gång under den Fjärde Åldern kom troligen Khand att bli en del av Gondors rike då fred rådde och det inte längre hyste någon ilska mot Västerns folk.

Khazad-Dûm[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Moria

Khazad-Dûm var den största och mest berömda dvärgboningen och gruvan i Midgård. Khazad-dûm betyder Dvärgaklyft på dvärgarnas eget språk khuzdul. Alverna kallar boningen Moria, Det svarta djupet. Khazad-dûm var beläget i Dimmiga bergen under de tre bergen Celebdil, Bundushathûr och Caradhras, och där härskade Durin Dödlöse. Durin härskade i Khazad-dûm under flera generationer. Dvärgarna grävde tunnlar och gångar under bergen, från väst till östsidan av bergskedjan, och hittade en ådra av den ädla metallen mithril långt ner i djupen under Baranzibar. Men år 1980 i den tredje åldern grävde de för djupt och väckte upp en Morgoths urande, en balrog. Balrogen dräpte Durin och efter tre år fanns ingen dvärg kvar i Khazad-dûm. Ringens brödraskap tvingades färdas genom Moria år 3018 i den tredje åldern. Sällskapet blev ertappade av orcher och ett stort troll i Mazarbuls arkivkammare, men lyckades fly. På Durins bro, inte långt från vid östra porten, kämpade Gandalf mot balrogen. Båda föll i djupet varpå balrogens välde i Moria slutade. Det skulle dock dröja många år innan dvärgarna återvände till Khazad-dûm.

Krikdala[redigera | redigera wikitext]

Krikdala är en by i Bockrike. Efter att ha sålt Baggershus flyttade Frodo till ett hus i Krikdala. Meriadoc Vinbock och Fredegar Bolger beredde huset skenbart för Frodo att leva där i som pensionär, men försökte egentligen få Frodo och Sam Gamgi att lämna Fylke. Merry och Pippin levde tillsammans under en viss tid efter återkomsten till Fylke i huset vid Krikdala.

Kummelåsarna[redigera | redigera wikitext]

Kummelåsarna ligger öster om den Gamla Skogen. De var kända som Kummelåsarna då många gravåsar som användes av folket från Arnor. var belägna där Det sägs att det redan byggts i den första åldern men i den tredje åldern använde folket av Arnor, Dúnedain, det som begravningsplats. Då den Stora Epidemin svepte över Eriador tvingades man lämna Kummelåsarna och Häxmästaren av Angmar skickade onda andar från Angmar och Rhudaur till Kummelåsarna för att besöka de döda. Dessa blev kända som Kummelgastar och de vandrar ännu där, bundna till Midgård. Platsen är väldigt ond och fylld av fasa och fruktan. Frodo Bagger och hans följe passerade Kummelåsarna då de var på väg till Vattnadal och blev fångade av en gast, men räddades sedan av Tom Bombadill.

Lamedon[redigera | redigera wikitext]

Lamedon är en region bestående av en serie dalar på sydsluttningen av Vita bergen som är skild från Belfalas; floden Ciril sprang från detta land. Det enda förstärkning från denna region till Minas Tirith före Slaget vid Pelennors fält var "ett fåtal bistra bergsbor utan befäl", medan större delen av befolkningen under deras herre Angbor försvarade staden Linhir mot kaparna från Umbar. Efter att de hade avlösts av Aragorn ledde Angbor några trupper ryttare till Pelargir och Minas Tirith.

Lebennin[redigera | redigera wikitext]

Lebennin är den centrala och en av de tätbefolkade delarna av landet Gondor, begränsad av Anduin i öster och söder samt Vita bergen i norr. Lebennin översätts från Sindarin som "de fem vattnen", vilket är en referens till de fem vattendrag som flöt genom den: Erui, Sirith, Celos, Serni och Gilrain. Floderna uppges ha sjunkit snabbt från bergen. Legolas beskrev Lebennin som ett land med stora gröna ängar med ett överflöd av blommor. I stora delar av Lebennin runt Anduins Mynnar bor mycket fiskefolk.

Limlit[redigera | redigera wikitext]

Limlit är en liten flod i Midgård i höjd med landet Lothlórien som mynnar ut i den mycket större floden Anduin. Limlit utgör kungariket Rohans norra gräns.

Lindon[redigera | redigera wikitext]

Lindon

Lindon är alvernas konungarike i nordvästra Midgård, väster om Blå bergen. Här ligger Mithlond (Grå hamnarna). Det är även det land som ligger längst västerut under den tredje åldern, och från Grå Hamnarna seglade alver som drabbats av längtan till havet västerut för att nå Valinor. Månbukten delade in landet i Forlindon (Norra Lindon) och Harlindon (Södra Lindon). Namnet Lindon har bevarats från den första åldern, då Laiquendi (grönalver) bosatt sig i Ossiriand. Lindon betydde “sångarnas land”, efter Teleri som tidigare kallades för Nandor. Lindon var efter vredens krig vid slutet av den första åldern det enda som återstod av Beleriand sedan resten hade sjunkit i havet i det tumult som uppstod.

Lindon är det enda som finns kvar av det forna Beleriand. Många av Beleriands alver flydde till Lindon innan Beleriand förstördes. I Andra Tidsåldern då deras konung Gil-Galad dog med Elendil i den Sista Alliansen i kriget mot Sauron reste de flesta av alverna i Lindon till Valinor. Noldor levde huvudsakligen i Forlindon och Sindar, medan alver bland annat bodde i Harlindon och Mörkmården. Lindon styrs nu av Gil-galads löjtnant Círdan Skeppshan.

Linhir[redigera | redigera wikitext]

Linhir är en gondoriansk hamnstad i Lebennin nära sammanflödet av floderna Gilrain och Serni, inte långt från mynningen till havet. Under Ringens krig försvarades Linhir av män både från Lebennin och Lamedon mot Haradrim och kapare från Umbar, som sedan retirerade när edsbrytarna kom och räddade staden.

Lithlad[redigera | redigera wikitext]

Lithlad ("Ask-fältet") är en region i Mordor söder om Ered Lithui vid utkanten av där Barad-dûr stod.

Lothlórien[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lothlórien

Lothlórien är ett av alvernas länder, och kallas ibland enbart för Lórien. Människorna i Rohan kallade det Dwimordene, vilket kan översättas med "magiska skogen". Skogen fick sitt första namn av Silvanalverna: Laurelindórenan ("Landet i dalen av det sjungande guldet") och Lórinand ("Gyllene dalen"). Det blev senare omdöpt till Lothlórien ("Lórien av blomningen") till minne av det Lórien som Noldor lämnade. Ofta förkortades namnet till Lórien ("Landet av guld", i detta fanns även betydelsen av dröm). Galadriels magi berikade landet och gjorde det till en magisk plats där inget ont kunde inträda. Saurons arméer kunde endast ha erövrat landet om han kom i egen hög person; mot honom fanns inget alverna kunde göra.

Egentligen fanns det två Lórien.[källa behövs] Ett är Irmos trädgård i Valinor. Det andra är skogen i Midgård som först befolkades av Nandoralver men senare berikades av Noldor och Sindar under Celeborn och Galadriel. Här bodde alverna under ledning av Galadriel och hennes man Celeborn. De bodde i Caras Galadhon som var landets huvudstad. Under Ringens krig blir Lothlórien anfallet tre gånger.

Långsjön[redigera | redigera wikitext]

Långsjön är en sjö som ligger vid sammanflödet av Skogsälven och norra delarna i Celduin söder om Ensamma berget. Sjön har fått sitt namn för att den är längre än den är bred (stående på västra stranden, där skogsälven mynnar ut i sjön, kunde östra stranden nätt och jämnt ses, men norra och södra stränderna kunde inte ses). Sjöns utlopp är vattenfallen i den södra änden, till en annan flod som rann hela vägen till den stora Rhûnsjön. Sjöstaden Esgaroth byggdes helt på sjön, vilken därmed bildade en naturlig vallgrav. Den byggdes mycket nära skogsälvens utlopp, men skyddades från strömmen genom en stenudde.

Mazarbuls arkivkammare[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Mazarbuls arkivkammare

Mazarbuls arkivkammare är en kammare i Moria, där Balins sarkofag ligger. Det var placerad till höger om en väg som förgrenat sig i norra änden av den tjugoförsta hallen. Brödraskapet hittade kammaren när de passerade genom Moria; de fann Balins grav och ett strålande solljus strömmade in från utanför berget som lyste direkt på graven. Det var i kammaren i Mazarbul som Brödraskapet var med om en kort kamp mot en grupp orcher och ett grott-troll, och där Gandalf gjorde sitt första motstånd mot Morias svarta ande, Durins bane.

Methedras[redigera | redigera wikitext]

Methredras är den sydligaste toppen i Dimmiga bergen, belägen ovanför Isengård i dalen Nan Curunír.

Mindolluin[redigera | redigera wikitext]

Mindolluin är den östligaste bergstoppen i Vita bergen, nedanför och öster om staden Minas Tirith. Strax efter Aragorns kröning till kung Elessar tar Gandalf honom till en forntida väg in till foten av Mindolluin, långt ovanför staden. Där upptäcker han, på en annars öde sluttning, en stickling av Nimloth, det Vita trädet från Gondor, som han sedan planterar på borggården i fontänen som ett tecken på dess återfödelse.

Minas Ithil[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Minas Ithil

Minas Tirith[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Minas Tirith

Minas Tirith (den första åldern)[redigera | redigera wikitext]

Minhiriath[redigera | redigera wikitext]

Minhiriath.

Minhiriath är ett landskap som ligger i Eriador. Landskapet har ingen tydlig gräns i norr, men i söder, öst består deras gränser av Vinfloden i öst, Gråfloden i söder och Belegaer, "det stora havet", i väster. De första invånarna i Minhiriath härstammade från samma släkt som numenoreanernas förfäder, men eftersom de talade obegripliga språk kunde inte numenoreanernas klassificera Minhiriathrim som sina medmänniskor.

Mordor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mordor
Tongariro nationalparkNya Zeeland användes som Mordor under filmningen av Trilogin om Härskarringen.

Mordor är det land där Sauron har sitt starkaste fäste, bland annat genom fästningen Barad-Dûr, inte långt ifrån Orodruin. Mordor ligger mellan de båda bergskedjorna Ered Lithuis (Askbergen) och Ephel Duath (Skuggornas berg). Detta gör att de enda vägarna in från väster går genom den svarta porten, Morannon, Morgul passet eller Cirith Ungol och rakt genom honmonstrets håla. Mordor är till större delen en öken som i hög grad påverkats av Domedagsberget; askan och lavan har en stor inverkan på landskapet. Över huvud taget finns det nästan ingen växtlighet, förutom i Morgai och i södra Mordor. Gorgoroths högplatå täcker större delen av norra Mordor och utgjorde på så sätt ett naturligt försvar. Det var där Sauron hade sina smedjor och gruvor. I söder låg sjön Nurnen som hade flera tillflöden. Vid sjöns södra ände arbetade otaliga slavar som försedde Saurons tjänare med mat. Det sägs att aska som blåste från Domedagsberget gjorde jorden bördigare. Åt öster låg slätten Lithlad, men det sägs att ingen av de vise visste var Askbergen slutade i öster, endast Sauron visste det.

Morannon[redigera | redigera wikitext]

Morannon

Morannon, eller Svarta porten, ligger i ett djupt, trångt pass mellan Ephel Duath, och Ered Lithuis. Detta pass kallas Cirith Gorgor eller "det hemsökta passet". Det var där, från klippa till klippa, Sauron lät bygga en fästningsmur av sten. I dess mitt finns en enda port av järn. På den höga fästningsmuren patrullerar orcher oavbrutet. På vardera sida om Morannon står två mycket höga fästningstorn, vars namn är Narchost och Carchost. Dessa byggdes emellertid inte av Sauron utan av Gondors män för länge sedan. De byggdes för att förhindra Saurons återkomst, men allt eftersom Gondors styrka sinade försvagades garnisonen och till slut övergavs de helt. När Sauron återvände reparerades de och fylldes med hans vaksamma tjänare.

Morias berg[redigera | redigera wikitext]

Morias berg är de tre bergstopparna - Caradhras, Celebdil och Fanuidhol - som låg övanför Moria. Huvuddelen av staden tycks ha legat under Celebdil. Ringens brödraskap försökte ta sig över Caradhras, men blev tvungna att gå in i Morias svarta gruvor på grund av ett kraftigt snöfall.

Mörkmården[redigera | redigera wikitext]

Mörkmården (i senare översättning Mörkveden) är en stor skog i Rhovanion, öster om Anduin. Mörkmården är framför allt ett viktigt element i boken Bilbo - En hobbits äventyr. Mörkmården är hemmet för silvanalverna och Legolas Grönlöv är prins i Mörkmården. Legolas far, Thranduil, är kung av alverna i skogen.

Omkring år 1000 i den andra åldern kom Thranduil och hans silvanalver att grunda Skogsriket i Mörkmården när skogen fortfarande kallades den Stora Gröna Skogen. Omkring år 1050 i den tredje åldern kom Sauron att bygga sitt fort Dol GuldurAmon Lanc i Mörkmården. Människorna började då kalla skogen för Taur-nu-Fuin som betydde ”skogen av fruktansvärd rädsla”. Sauron utnyttjade denna rädsla och med sina orcher drev han Thranduil och hans alver norrut till Mörkmårdens berg, som kallades Emyn Duir och betydde ”mörka bergen”. Under Ringens Krig förstörde Galadriel Saurons fästning Dol Guldur ('svartkonstens kulle') och när Sauron besegrades rensades Mörkmården från all ondska och blev känd som Eryn Lasgalen som betyder ”gröna lövens skog”. Mörkmården kom därefter att regeras av silvanalverna. De noldor som inte for väst från Lothlórien flyttade till Skogsriket under den Fjärde Åldern.

Núrnen[redigera | redigera wikitext]

Núrnen är ett innanhav i Mordor. Det är bittert vatten som inte lämpar sig för att dricka, men området runt Núrn vattnades av ett flodsystem som kommer från Ephel Duath. Havet var bördigt nog att förse hela Saurons arméer i Mordor.

Orthanc[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Orthanc

Osgiliath[redigera | redigera wikitext]

Osgiliath, "stjärncitadellet", är Gondors forna huvudstad, belägen på båda sidor om floden Anduin i höjd med staden Minas Tirith och grundad av Elendils båda söner Anárion och Isildur i slutet av den andra åldern. Staden ödelades genom de många krigen emellan Gondor och Mordor, samt av Ättefejden. Halva staden var helt övergivet år 2475 i den tredje åldern när Uruker från Mordor intog Ithilien. Osgiliath var skådeplatsen för några av de första striderna i Ringens krig, och så småningom ockuperades staden av Mordor och Saurons stora armé marscherade genom staden och omringade staden Minas Tirith under Slaget vid Pelennors fält.

Ost-in-Edhil[redigera | redigera wikitext]

Ost-in-Edhil var Eregions huvudstad (även kallat Hollin). Ost-in-Edhil (bokstavligen en alvisk fästning) inrättades av Noldor under den andra åldern. Fästningen ligger där Sirannon träffade Glanduin. En stor väg byggdes till Morias västport i skuggan av Hithaeglir (Dimmiga bergen). Ost-i-Edhil styrdes först av Galadriel innan hon och hennes man flyttade till Lórien, öster om Dimmiga bergen; efter deras avfärd tog Celebrimbor styret över staden. Här skapade Noldor Maktens ringar. Under kriget mellan alverna och Sauron förstördes Ost-i-Edhil helt och hållet av Saurons styrkor, men dess ruiner överlevde till den tredje åldern.

Ringens brödraskap stöter på ruinerna av Ost-in-Edhil strax innan de når till Moria, och Legolas hör stenarna talar om alverna av Eregion: "I djupet de grävde oss, Vackert högg de oss, Högt reste de oss, Men de är borta."

Orocarni[redigera | redigera wikitext]

Orovarni, även känt som "röda bergen", är en bergskedja allra längst bort i östra Midgård. Under andra och den tredje åldern var den hem för fyra av de sju dvärgafolken. Orocarni är även mycket rik på metaller.[3]

Parth Galen[redigera | redigera wikitext]

Parth Galen, sindarin för Gräsvallen, är ett gräsfält ovanför Raurosfallet vid foten av Amon Hen. Det är på den västra stranden av Nen Hithoel nära den södra änden - ett fin grönt gräsfält, vattnade av en liten källa. Ringens brödraskap splittrades vid Parth Galen.

Pelargir[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pelargir

Pelennor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pelennor

Rhovanion[redigera | redigera wikitext]

Rhovanion är landet i öst om Dimmiga bergen. Här finns till exempel Erebor, Mörkmården och Esgaroth. Här bosatte sig draken Smaug under dvärgkungen Thrors tid (i Erebor).

Rhûnsjön[redigera | redigera wikitext]

Rhûnsjön är en stor saltvattensjö i regionen Rhûn som täcker omkring 40,000 kvadratkilometer. Floden Celduin rinner från nordväst till den nordvästra delen av havet, samtidigt som flera inte namngivna floder flyter från den nordöstra kusten.

Rohan[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rohan (Midgård)

Sarn Gebir[redigera | redigera wikitext]

Sarn Gebir är ett kuperat område strax väster om Raurosfallet vid floden Anduin.

Silverfåran[redigera | redigera wikitext]

Se Dimmiga bergen#Zirakzigil

Stegrande ponnyn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stegrande ponnyn

Tarnost[redigera | redigera wikitext]

Tarnost är en stad i Gondor som ligger på södra sidan av passet inom kullarna mellan floderna Ringló och Gilrain. Höglandet i Belfalas är således betecknad som "kullarna i Tarnost".

Thangorodrim[redigera | redigera wikitext]

Thangorodrim ("Bergen av Förtryck") var tre vulkaniska berg i Järnbergen i norra Midgård under den första åldern. Dessa var de högsta topparna i hela Midgård och hade blivit resta av Morgoth, som byggde sin fästning Angband djupt under dem. Thangorodrim ska ha uppkommit genom slagg från Morgoths smältugn och spillror från grävandet av Angband. Topparna av Thangorodrim rök ständigt och ibland sprutade de lava. De tre topparna av Thangorodrim funktionerade som smältugnar för Morgoths mäktiga smeder djupt inne i Angband. Under en tid bodde örnarna vid Thangorodrim, men under den första åldern kom de att flyga till Crissaegrim nära Gondolin. Vid den sydliga basen av den mittersta toppen fanns den stora porten till Angband, en djup kanjon som ledde in till berget, linjerad med torn och fästningar. Det fanns även ett antal hemliga portar runt bergets sidor, från vilka Morgoths styrkor kunde anfalla och överraska sina fiender.

Tharbad[redigera | redigera wikitext]

Tharbad är en stad på södra kanten av Eriador i Midgård, på gränsen mellan Fylke och Rohan. Tharbad, Sindarin för "Den korsande vägen", var ursprungligen namnet på ett fort där gamla Nord-sydvägen passerade Gwathló. Området kring Tharbad var platt och sumpigt.

Thargelion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Thargelion

Tolfalas[redigera | redigera wikitext]

Ett Gondorianskt skepp bredvid Tolfalas

Tolfalas är en ö i stora havet nära Anduins mynningar, som ligger låst mellan två uddar i Belfalas och i södra Gondor. Namnet kommer från Sindarin för Toll "ö" och Falas "strand". Enligt en av Tolkiens konturer var Tolfalas ursprungligen en mycket större ö, men i översvämningarna efter Númenors undergång förstördes det och blev ett kargt och ensamt berg i vattnet.

Tornkullarna[redigera | redigera wikitext]

Tornkullarna är en rad branta kullar i den västra delen av Eriador, som kallas Emyn Beraid på Sindarin. De låg cirka 30 Númenóriska kilometer öster om de Grå Hamnarna, samt cirka 80 km väster om den Gamla gränsen till Fylke. Högst upp på Tornkullarna stod tre höga alviska torn, det högsta kallades Elostirion och höll en Palantír. Tornkullarna utgjorde den gamla gränsen mellan alvernas rike Lindon och Konungariket Arnor och den östra landsvägen som ledde hela vägen till Vattnadal som gick igenom dem. I början av Fjärde åldern flyttade Elanor med sin make och Gamgi till Tornkullarna där de grundade staden Undertornen på den östra sidan av kullarna.

Tändernas torn[redigera | redigera wikitext]

Tändernas torn, även kallat Mordors tänder, är två torn som ligger på ömse sidor om den svarta porten av Mordor. Tornen (Carchost och Narchost) konstruerades ursprungligen av Gondors män efter Saurons nederlag i den andra åldern för att vakta ingången till Mordor, men togs senare över av Sauron under den tredje åldern. Tolkiens skrifter lämnar det oklart vilket torn som stod på vilken sida av Morannon. Dock verkar Carchost ha stått på östra sidan och Narchost på västra sidan. Carchost är Sindarinskt namn som betyder "Tandfortet", en förening av carch (som betyder 'tand eller Fang ") och ost (som betyder "fästning"). Narchost är Sindarinskt namn som betyder "Eldfortet". Tornen förstördes i Ringens krig efter Saurons nederlag, efter att Den enda ringen förstörts.

Trollskogen[redigera | redigera wikitext]

Trollskogen är en skog som består delvis av bokträd, ligger väster om Vattnadal och var ett tillhåll för troll. Tre av dessa troll tillfångatog Bilbo Bagger och hans följeslagare. Några år senare kom Frodo Bagger och hans kamrater att hitta dem på vägen till Vattnadal, då de hade förvandlats till sten.

Umbar[redigera | redigera wikitext]

Umbar var en stad på Harads väskkust som var ett tillhåll för pirater. Piraterna från Umbar blev besegrade runt femtio år före Ringens krig, av Aragorn II under täckmantel. Piraterna återhämtade sig från katastrofen och lät sig lejas av Sauron under Ringens krig för att ödelägga Lebennin och länderna vid Anduin.

Landet Umbar ligger söder om Belfalasbukten och kom att bli bebott av de svarta Númenorerna. Umbars stora fästning byggdes år 2280 i den andra åldern och därifrån spred Númenórerna sina kunskaper till resten av Midgård. 58 år efter att Númenor slukats av havet tillhörde Umbar fortfarande Númenórerna, ett exilrike tillsammans med Gondor och Arnor. Númenórerna av Umbar började dyrka Melkor och hans tjänare Sauron, de var ont sinnade till alver och de andra människorna och kallades för de Svarta Númenórerna.

Under den tredje åldern började Umbar efterhärma sina grannar, Haradwaith. År 993 i den tredje åldern tog Gondors konung Eärnil I makten över Umbar som under 500 år var en viktig gondoransk stad.

När Castamirs söner tillsammans med den största delen av Gondors flotta kom till Umbar tog de makten. År 1634 i den tredje åldern anföll Castamirs barnbarn Angamaitë och Sangahyando hamnstaden Pelargir och lyckades döda Gondors kung Minardil. 176 år efter Minardils död hämnades Gondor och återtog Umbar och döpte om staden till Umbardacil. Staden övertogs dock snart igen av Harads styrkor.

År 2951 i den tredje åldern gick Umbar över på Saurons sida och monumentet föreställande Ar-Pharazôn revs ner och kastades i vattnet. 29 år senare krossades Umbars flotta av Thorongil (som senare visade sig vara Aragorn). Under Ringens Krig lyckades Umbar aldrig hämta sig efter sin förlust och kunde endast hjälpa Sauron med en betydligt mindre flotta än vad de tidigare haft. När Sauron besegrats förlorade Umbar sin makt och blev till slut en stad under kung Aragorns herravälde.

Vattnadal[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vattnadal

Vita bergen[redigera | redigera wikitext]

Vita bergen (på sindarinska kallat Ered Nimrais, egentligen ungefär bergen med vita krön) är en bergskedja döpt efter de vita glaciärer som täcker dess högsta toppar. Vita bergen löper främst i öst-västlig riktning, mellan Gondor i söder och Rohan i norr. I väster är bergskedjan separerad från Dimmiga bergen av Rohanpasset, nära Helms klyfta. I öster avslutas bergskedjan med det stora berget Mindolluin, ur vilken Gondors huvudstad Minas Tirith är uthuggen.

Väderklint[redigera | redigera wikitext]

Se Amon Sûl

Zirakzigil[redigera | redigera wikitext]

Se Celebdil

Númenor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Númenor

Almaida[redigera | redigera wikitext]

Almaida var en liten hamn som var belägen på Andúniës bukt, inte långt från själva Andúnië.

Armenelos[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Armenelos

Andúnië[redigera | redigera wikitext]

Andúnië var en hamn som låg på Andustars bukt. Till en början var Andúnië den viktigaste staden på Númenor, eftersom de alver som kom med fartyg från Tol Eressëa landsattes där. Dess namn betyder "solnedgången" på quenya. Valandil beviljades titeln som herre av Andúnië och hans efterträdare kom att spela en viktig roll i númenóreanernas politik. När skuggan föll över Númenor blev staden Armenelos både större och mäktigare än Andúnië. Under Númenors fall deporterades stadens invånare och herrar till Rómenna och andra östra delar av Númenor.

Andustar[redigera | redigera wikitext]

Andustar var en bördig och skogsväxt region på Númenor. Dess västra kust bildades av höga klippor, där tre små vikar skapades och ett flertal hamnar byggdes i dessa vikar. Dess norra högslätter täcktes av granskog och i söder av huvudsakligen björkar och bok på höjder och ekar och almar i sänkor. I söder skildes Andustar från Hyarnustar av den breda Eldannabukten, samt av ett litet gränsland vid namn Nísimaldar.

Arondor[redigera | redigera wikitext]

Arondor var den östra delen av regionen Mittalmar. Här ligger huvudstaden Armenelos och tillflyktsorten Rómenna.

Eldalondë[redigera | redigera wikitext]

Eldalondë var en hamnstad som låg belägen i Nísimaldar på Númenors västkust, där floden Nunduinë rensas i Eldannabukten. Dess namn kan också översättas till "Det gröna Eldalondë" och kan anses vara en "alvhamn". Det var den främsta tillflyktsorten för alverna från Tol Eressëa och beskrivs som den vackraste av alla tillflyktsorter på Númenor.

Eldennabukten[redigera | redigera wikitext]

Eldennabukten var den västligaste och största bukten på Númenor, och låg mellan Andustars och Hyarnustars båda landtungor. Marken på dess stränder var den mest bördiga på hela ön på grund av kraftiga regnfall.

Emerië[redigera | redigera wikitext]

Emerië var namnet på de sydvästra delarna av Mittalmar. Landet hade stora grässlätter och var Númenors viktigaste betesmark för landets alla får. En del av Emerië beviljades av Tar-Meneldur till Erendis, hans son Aldarions maka, och där gick hon i pension efter deras illdåd.

Forostor[redigera | redigera wikitext]

Forostor var Númenors norra halvö. Forostos beskrivs som en stenig halvö med den minst bördiga marken på hela ön. Den största delen av landet formades av stora sankmarker täckta med ljung, som i norr växte och blev till bergiga kullar. De enda träden på halvön var granar och lärkträd som växte på de västra sluttningarna av sankmarkerna. De stenar som bryts i regionen är den främsta sortens byggsten på hela Númenor. Kung Tar-Meneldur byggde ett högt torn i de norra delarna av Forostar för att skåda himlakropparna.

Hyarnustar[redigera | redigera wikitext]

Hyarnustar var en udde med stora vinodlingar och bördiga jordbruksmarker på dess östra halva, som i sydväst böjde sig för höglandet med stora klippor längs kusten. Öster om udden låg breda och vita stränder med grå kullerstenar. På dessa stränder fanns många byar som exempelvis Nindamos, och våtmarker som bildas av floden Siril.

Hyarrostar[redigera | redigera wikitext]

Hyarrostar var den mest låglänta halvön på Númenor, med långa och böjliga stränder, särskilt i väst. Halvön hade en hel del olika träd som växte där och Númenors största timmerodlingar låg belägen där.

Hyarastorni[redigera | redigera wikitext]

Hyarastorni var Hallacars förläning och en avkomma av Elros. Hyarastorni låg i de södra delarna av Mittalmar.

Meneltarma[redigera | redigera wikitext]

Meneltarma, quenya för "himlens pelare" eller Minûl-TarikAdûnaic, var Númenors högsta berg. Det påstods att "de framsynta" kunde se Tol Eressëa från bergets topp. Efter Númenors fall trodde de kvarlevande Dúnedain att Meneltarmas topp växte på nytt över havet och blev till Meneltarmas ö, en enslig ö förlorat i de väldiga vattnen. Berget beskrivs som ett berg som inledningsvis stiger försiktigt från slätten, med fem långa och låga gräsbevuxna åsar som kallas för Tarmasundar eller "pelarernas rötter". Berget sträcker sig i riktning mot Númenors fem halvöar. Mot toppen blir sluttningarna mer upprätta och var svåra att bestiga. En spiralväg gjordes då för att kunna komma upp på berget, denna väg börjar vid bergets sydvästra ås och leder ända till bergets topp i norr.

Det påstods att Meneltarmas topp var tillplattad och nedstämd. Den ansågs vara den heligaste platsen på hela Númenor och betraktades som Llúvatars helgedom. Endast kungarna av Númenor fick yttra sig på toppen; alla Númenors invånare tilläts bestiga berget, men ingen fick bryta vördnadstystnaden. De enda djur som bodde på berget var örnar, som enligt Númenóreanerna tros ha skickats av Manwë för att vaka över helgedomen och landet.

Tar-Miriel, Númenors sista drottning, hade förutspått Númenors förintelse och försökte klättra upp till toppen av Meneltarma, i hopp om att kunna rädda sig undan förödelsen. Floden hann dock före henne.

Mittalmar[redigera | redigera wikitext]

Mittalmar var den centrala delen av Númenor. Det var ett nästintill kustlöst land, utom en liten sträcka runt Rómennas hamn i öster. Det var en region med stora gräsmarker, betesmarker och låga sänkor med få träd.

Nindamos[redigera | redigera wikitext]

Nindamos var den främsta av de många fiskebyar som låg runt floden Sirils delta i Hyarrostar.

Nísinen[redigera | redigera wikitext]

Nísinen var en liten sjö som bildats av floden Nunduinë. Namnet, som betyder "väldoftande vatten", sägs härleda från de doftande buskarna och blommorna som växte ovanpå banken i överflöd.

Nísimaldar[redigera | redigera wikitext]

Nísimaldar.

Nísimaldar var ett landområde som låg på Eldannabukten, runt den östra stranden och på mynningen av floden Nunduinë. Namnet kan översättas som "Doftande träd", på grund av de många städsegrön som växte där och av de doftande växterna som växte rikligt i denna region.

Noirinan[redigera | redigera wikitext]

Noirinan var en grund dal, även kallad "gravarnas dal". Dalen låg belägen mellan sydvästra och sydöstra höjderna vid foten av Meneltarma. På dess krön låg kungarnas och drottningarnas gravar i kammare som höggs ut i berget.

Nunduinë[redigera | redigera wikitext]

Nunduinë var en flod i västra delen av Númenor, som rann genom större delen av Mittalmar och rann ut i havet vid Eldalondë. Floden bildade även sjön Nísinen och flöt genom regionen Nísimaldar.

Ondosto[redigera | redigera wikitext]

Ondosto var en stad i Forostar. Namnet betyder "stenstaden" på quenya, på grund av stadens många stenbrott.

Oromet[redigera | redigera wikitext]

Oromet var en kulle som ligger på den västra delen av Andustar, inte långt från Andúnië. På kullen stod ett högt torn som byggdes av kung Tar-Minastir.

Orrostar[redigera | redigera wikitext]

Orostar var en bördig region på Númenor, som reste sig till höglandet i norr och jämnades ut i söder. I sydvästra delarna av Orrostar låg stora spannmålsodlingar.

Rómenna[redigera | redigera wikitext]

Rómenna var en stor hamn som ligger på spetsen av den långa fjorden på Númenors östra strand. Rómenna växte gradvis storlek när varvsindustrin och sjöfarten växte, särskilt under Tar-Aldarions regeringstid. Namnet betyder "österut" på quenya, då de flesta fartygen som reste till Midgård seglade från denna hamn.

Sorontil[redigera | redigera wikitext]

Sorontil var en stor kulle i den norra delen av Forostar. Namnet, som betyder "örnhorn" på quenya, härrör från det faktum att många örnar levde ovanpå stenarna.

Siril[redigera | redigera wikitext]

Siril var den främsta floden av hela Númenor, som rann från Noirinan under Meneltarma, och forsade söderut till havet nära Nindamos.

Tol Uinenis[redigera | redigera wikitext]

Tol Uinenis var en liten ö som låg i den långa fjorden mellan uddarna Orrostar och Hyarrostar. Enligt Numenoreanerna har ön placerats av Maian Uinen. På denna ö byggde Aldarion ett högt torn vid namn Calmindon',' som tydligen fungerat som en vårdkase.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tolkien, J.R.R. (1979). Silmarillion. Uppsala: Almqvist & Wiksell. ISBN 91-20-05905-1 
  2. ^ ”Främre Rhun”. http://merp.wikia.com/wiki/Near-Rh%C3%BBn. Läst 15 november 2019. 
  3. ^ ”Orocarni”. The One Wiki to Rule Them All. http://lotr.wikia.com/wiki/Orocarni. Läst 14 november 2015.