Rundbogen

Rundbogen är en arkitektonisk stil från 1800-talet som fått sin benämning från det tyska ordet för rundbåge.

Parallellt med nyrenässansen började det under 1830-talet växa upp ett stort intresse för medeltiden och medeltida arkitektur i Europa. Särskilt var det då gotiken som man såg som den stora förebilden. Detta intresse gav dock även upphov till en stil som ofta sammanblandats med nyrenässansen, nämligen den stil som i Tyskland kom att kallas Rundbogen (rundbågestilen). Denna stil använde till skillnad från nyrenässansen och nygotiken fornkristen, bysantinsk eller romansk arkitektur som sina förebilder. Den användes oftast som stil vid kyrkobyggen, medan nyrenässansen användes för mer profan bebyggelse, som teatrar och museum. I pampfletten In welchem Stil sollen wir bauen? från 1828 propagerade den tyske arkitekten Heinrich Hübsch för denna inriktning. I München härskade fursten Ludwig I, som med sitt stora byggiver gav spelrum för den nya stilen att slå igenom. De två arkitekterna Leo von Klenze och Friedrich von Gärtner anlitades flitigt av fursten och båda använde sig av den florentinska ungrenässansen som förebild. I Frankrike fick den nya stilen den något förvirrande benämningen neogrec, trots att den inte hade något med de antika byggnadsstilarna att göra. Här var det Leon Vaudoyer som var det stora namnet.

Se även

Källor

Svedberg, Olle: Arkitekternas århundrade - Europas arkitektur 1800-talet, Arkitektur förlag AB (2001) Värnamo: Fälth & Hässler. ISBN 91-86050-34-6