Sten Ericson

Från Wikipedia
7 år i Sköndal i Stockholm.

Sten Erik Arvid Ericson, född 2 oktober 1909 i Mariefred,[1] död 31 januari 2001 i Lovö församling, var en svensk skulptör och konstpedagog.

Han var son till typografen K.A. Ericson och Astrid Ohlsson och från 1943 gift med Gull Arfwedson.

Ericson studerade vid Tekniska skolan och vid Hjorts och Möllenbergs skulpturskola 1932-1933 samt på Konsthögskolan i Stockholm 1934-1940. Han var akademistipendiat 1941, 1944 och 1946. Han studerade som stipendiat i Paris 1937 och i Rom 1947. Tillsammans med Per Lindblad ställde han ut på Konsthallen i Borås 1951 och han medverkade i samlingsutställningar på Svensk-franska konstgalleriet och Riksförbundets för bildande konst vandringsutställningar i Sverige och Danmark. Bland hans offentliga verk märks bronsskulpturen Pojke för HSB på Reymersholme, marmorskulpturen Marianne på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn och den 13 meter långas stuckreliefen Kring kunskapens träd på Småskollärarinneseminariet i Skara. Vid sidan av sitt eget skapande var han lärare i skulptur vid Konstfackskolan i Stockholm.

Offentliga verk i urval

Stående pojke på Reimersholme i Stockholm.
  • Bianca (1947), brons, Gamla stadshuset i Borlänge, Folkets Park i Linköping, Blackebergs centrum i Stockholm
  • 7 år (1956), brons, Sköndalsvägen 124-126 i Sköndal i Stockholm, Rådhusparken i Motala
  • En pojke, Edward Lindahlsgatan 19 i Malmö, Stockholm
  • Marianne, Statens Museum for Kunst, Köpenhamn
  • Gycklaren (1958), brons, Borggården, Slottet Malmöhus Malmö
  • Kring kunskapens träd, brons, Småskoleseminariet i Skara
  • Hanna Ouchterlony (1958), bronsbyst, Åbroparken i Värnamo
  • Stående pojke, brons, 1983, Vindragarvägen 2 på Reimersholme i Stockholm
  • Flicka med hopprep, brons, 1964, Hässelgården i Hässelby gård i Stockholm
Bianca i Blackeberg i Stockholm.

Källor

Noter

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003