Stensättning
Stensättning är den skandinaviska forntidens vanligaste typ av gravöverbyggnad. Den förekommer från yngre bronsåldern till yngre järnåldern och består av packad sten i några få lager, oftast cirkelrund till formen. Kännetecknande för en stensättning är att den har en flack profil: den har ingen högre topp eller ås (som ett röse eller en hög har). Ibland är de övertorvade, vilket innebär att stenpackningen övertäcktes av ett lager av jord eller sand, idag ofta gräsbeväxt. Ofta omgärdas stensättningen av en kantkedja bestående av tättlagda, ofta något uppstickande stenar. Det förekommer även ofyllda stensättningar med enbart kantkedja. Stensättning ska ej förväxlas med stenkrets som består av glesa uppresta stenar.
Gravfynden, i den mån de förekommer, kan bestå av brända ben, rester av lerkärl, fibulor med mera.
Stensättningar indelas i ett flertal olika typer:
- Runda stensättningar är den vanligaste typen, förekommer från bronsålder ända in i vikingatid. Generellt sett kan sägas att större, vällagda runda stensättningar oftast är äldre, men det kanske skilja ganska mycket mellan olika landsändar. En variant, som brukar benämnas "stekt ägg", med en småstensfyllning liknande en äggula i mitten av stensättningen, hör oftast till äldre järnålder. Andra varianter som ofta tillhör äldre järnålder är runda stensättningar med "ekrar", hjulkorsgravar och andra mer avancerade mönster.
- Kvadratiska stensättningar, vanligast under äldre järnålder. Förekommer i varianter med resta stenar i hörnen eller kuvertliknande stensättningar med stråk av större stenar som bildar två diagonaler igenom stensättningen.
- Rektangulära stensättningar, vanliga under sen vikingatid – oftast skelettgravar och krista begravningar.
- Treuddar är en ovanligare form, en liksidig triangel med insvängda sidor, som mest förekommer under romerska järnåldern i till exempel Småland och under vendeltiden och vikingatiden i Mälardalen.
- Skeppsformig stensättning. Medan skeppssättningen utgörs av en "reling" uppbyggd av resta stenar, är den skeppsformiga stensättningen en stenlagd yta, där "relingen" utgörs av kantkedjan. Vanligast under folkvandringstid/vendeltid.
I övrigt kan stensättningar förekomma i det mest udda varianter – oformliga stenlagda ytor, lagda mot block, stenpackningar i klippskrevor, med mera.