Sundsvallsbranden
Sundsvallsbranden, 1888, är den största branden i Sveriges historia. Vad som orsakade branden är inte helt säkert men de flesta uppgifter tyder på att en gnista från ångslupen Selånger var orsaken. Vädret den 25 juni 1888 var varmt, torrt och blåsigt så det fanns alla förutsättningar för att få ett snabbt förlopp på branden. Fartyget åkte längs Selångersån upp mot stadens tidigare centrum i Åkroken. En gnista från fartyget blåste från fartyget upp på land och den starka blåsten[1] i kombination med torrt gräs och byggnader av trä fick förödande konsekvenser. Den första byggnaden elden fick fäste i var ett brygghus mitt emot dagens sporthall. Staden var i ruiner inom 9 timmar och 9 000 människor blev hemlösa. Skadorna på egendomar efter branden värderades till nästan 30 miljoner kronor.[2]
Staden byggdes upp i stenmaterial på förslag av en agent för ett försäkringsbolag och är idag det som utgör Sundsvalls centrum, Stenstaden.
Intressant att notera kan vara att också hela staden Umeå brann ner till grunden samma dag. Den branden började av allt att döma bara cirka en halvtimme senare. Omfattande nationella och internationella insamlingar gjordes till förmån för de bägge städernas bostadslösa befolkning. Även stora delar av Lilla Edet brann ner samma dag.
Källor
- Svenåke Boström: Den tändande gnistan - Berättelsen om den största brandkatastrofen i Sveriges historia, Sundsvall 2013, ISBN 978 91 637 5493 7
Noter
- ^ ”Branden i Sundsvall 1888”. Sveriges Radio. 5 maj 1938. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=482253. Läst 16 januari 2015.
- ^ SCB Befallningshavandes femårsberättelser: Västernorrlands län 1886-1890 sida 9 i pdf:en