Telegraferingsnyckel
Telegraferingsnyckel, även telegrafnyckel, är en apparat för generering av morsetecken vid telegrafi.
Etymologi
Ordet telegraferingsnyckel har sitt ursprung i en felöversättning från engelska "key", som visserligen kan betyda nyckel, men som i detta sammanhang borde ha översatts till alternativet tangent. Jämför tangenter på ett piano och andra musikinstrument, som är keys på engelska liksom keyboard som heter tangentbord på svenska. Det tyska ordet för telegraferingsnyckel är korrekt, nämligen Taste (tangent), inte Schlüssel = nyckel. En grupp av tangenter (tangentbord) kallas tastatur, d.v.s. samma rot som tyska Taste.
Funktion
Telegraferingsnyckeln utgör en enkel form av strömbrytare som sluter en strömkrets. Då nyckeln trycks ned kommer ett stift i nyckelarmen i kontakt med en platta, varvid strömkretsen slutes. Denna signal skickas till en så kallad tontelegrafutrustning (TTGF) som gör om den elektriska signalen till en ton som sedan skickas ut över en radiosändare genom att dess bärvåg moduleras
Elbugg
En variant av telegraferingsnyckel är elbuggen. Med elbugg avses egentligen bara den elektroniska enhet som alstrar korta och långa teckendelar. Den enhet som telegrafisten manövrerar kallas manipulator. Det finns olika typer av manipulatorer men den iambiska manipulatorn är den absolut vanligaste. Ordet iambisk kommer från ett gammalt engelskt versmått, iambic, som var vanligt på Shakespeares tid. Nycklingen sägs härma rytmen i dikter skrivna på iambiskt versmått. Vitsen med iambisk nyckling är att om man trycker in båda paddlarna samtidigt så sänds omväxlande korta och långa teckendelar. Beroende på vilken paddel man tryckte in först sänds sekvensen kort-lång-kort eller lång-kort-lång osv. i all oändlighet tills paddlarna släpps. Genom att trycka in den vänstra paddeln med tummen fås korta teckendelar och den högra med pekfingret eller långfingret fås långa teckendelar för högerhänta. Vänsterhänta har också korta teckendelar på tummen och långa på pekfingret eller långfingret. Man skiftar alltså elektriskt på paddlarna för vänsterhänta. Vill man alstra bokstaven K till exempel så trycker man in pekfingret eller långfingret lite innan man trycker in tummen och håller kvar tills man hört dah-di-dah, lång-kort-lång som är tecknet för K. På detta sätt kan man bygga upp en rad tecken med minsta möjliga handrörelser. Det går att nyckla i hastigheter som inte är möjliga med manuella eller mekaniska morsenycklar. Ofta har elbuggen också logik för att hålla avståndet mellan olika tecken i ett ord konstant beroende på inställd hastighet. Om telegrafisten avslutar ett tecken för tidigt påbörjas alltså inte nästa tecken förrän tidsavståndet är korrekt. På så sätt är endast tidsavståndet mellan olika ord det som telegrafisten måste hålla reda på och det är det minst kritiska för att motstationen skall uppfatta meddelandet korrekt. En elbugg är på så sätt helt överlägsen alla manuella och mekaniska telegraferingsnycklar då det gäller att alstra korrekt telegrafi. En elbugg kan ha inbyggd manipulator eller en extern manipulator som kopplas till enheten. Elbuggen är speciellt lämplig vid höghastighetstelegrafering på grund av ovan nämnda fördelar och är idag den absolut vanligaste bland telegrafister tillsammans med en iambisk manipulator.
Vibroplex
Vibroplex är en typ av nyckel eller snarare manipulator som till motsats av den elektriska elbuggen, är helt mekanisk. Den fungerar så att man med en paddel genererar långa signaler, genom att trycka paddeln på ett håll. När man trycker paddeln på andra hållet generars korta signaler genom att kontakten är försedd med en tyngd och denna tyngd är monterad på kontakten som är en fjäder. Genom att flytta denna tyngd kan man få denna manipulator till att generera fler eller färre korta signaler. Man ställer sålunda sändningshastigheten genom att flytta denna tyngd.
Vibroplexnyckeln utgör det mest kända fabrikatet av de nycklar som brukar kallas "mekaniska buggar" av telegrafister. Då endast de korta signalerna genereras mekaniskt med fast tidsintervall beroende på inställd hastighet är det upp till telegrafisten att manuellt generera långa tecken med korrekt varaktighet. Ett långt tecken skall vara tre gånger så långt som ett kort i varje given hastighet. Att långa tecken måste genereras manuellt samt att korta genereras mekaniskt kräver skicklighet från telegrafisten för att nycklingen skall låta bra. Tyvärr finns det alldeles för många telegrafister som inte har tillräcklig vana vid denna sorts manuella buggar och den sända telegrafin låter då mycket illa och är svår att koda av även för den mest erfarne telegrafist.
Elbuggen genererar både korta och långa tecken elektroniskt med korrekt längd. Dessutom har de flesta elbuggar även logik för att generera korrekt mellanrum mellan olika tecken i ett och samma ord. Det enda tidsrelaterade telegrafisten måste hålla reda på med en sådan elbugg är tidsmellanrummet mellan olika ord. Därför ger en elbugg överlägsen kvalitet på det sända alldeles oavsett telegrafistens skicklighet. Dock ger en mekanisk bugg av typ Vibroplex en individuellt färgad telegrafi som beror på hur telegrafisten hanterar nyckeln. En skicklig telegrafist kan få en Vibroplex att låta perfekt.
Bilder
-
Telegraferingsnyckel -
El-bugg med inbyggda paddlar -
Fristående manipulator med paddlar till el-bugg -
Vibroplex manipulator
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Telegraferingsnyckel.
