Nyzeeländsk spenat

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tetragonia tetragonoides)
Nyzeeländsk spenat
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassTvåhjärtbladiga blomväxter
Magnoliopsida
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljIsörtsväxter
Aizoaceae
SläkteTetragonior
Tetragonia
ArtNyzeeländsk spenat
Tetragonia tetragonoides
Vetenskapligt namn
§ Tetragonia tetragonoides
Auktor(Pallas) O. Kuntze
Synonymer
Tetragonia strongylocarpa (Endl.) W. R. B. Oliv.
Tetragonia striata Larranaga
Tetragonia quadricornis Stokes
Tetragonia japonica Thunb.
Tetragonia japonica C.P. Thunberg ex A. Murray
Tetragonia inermis F. Muell.
Tetragonia implexicoma var. chathamica F. Muell.
Tetragonia expansa var. strongylocarpa
Tetragonia expansa Murray
Tetragonia cornuta Gaertn.
Tetragonia borealis Batt. & Trabut
Demidovia tetragonoides Pallas

Nyzeeländsk spenat (Tetragonia tetragonoides)[1] är en perenn ört i släktet tetragonior och familjen isörtsväxter.[2][3] Den beskrevs av Peter Simon Pallas och fick sitt nu gällande namn av Otto Kuntze. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Nyzeeländsk spenat är inhemsk längs den asiatiska Stillahavskusten från Koreahalvön till Vietnam, samt i Australien och på Nya Zeeland,[4] där kapten James Cook upptäckte den 1771 och tog med den hem till Europa.[5] Den odlas som bladgrönsak i stora delar av världen, och har naturaliserats på många platser utanför sitt ursprungliga utbredningsområde.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Trots det svenska trivialnamnet är nyzeeländsk spenat inte närmare släkt med vanlig spenat, utan tillhör familjen isörtsväxter (Aizoaceae). Den är flerårig i naturligt tillstånd, men brukar odlas som ettåring, särskilt i kallare klimat.[5] Bladen är köttiga och triangelformade, och växten bildar en förgrenad, utbredd bladmatta. Den blommar sent med små, gula blommor.[4][5]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Nyzeeländsk spenat är ätlig med en tydlig spenatsmak, och kan användas på samma sätt som spenat, både tillagad och färsk. Blad och skottspetsar kan skördas under hela säsongen, ända fram till sen höst. Den bildar inte nitrit lika lätt som den vanliga spenaten.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Andreasson, Johnny (2013). Runåbergs fröer: grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 13553448. ISBN 9789127134638 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ O. Kuntze, 1891 In: Revis. Gen. Pl. 1: 264
  2. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 mars 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16887140. Läst 26 maj 2014. 
  3. ^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 18 juli 2014. 
  4. ^ [a b c] ”Tetragonia tetragonoides”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:364795-1. Läst 18 maj 2022. 
  5. ^ [a b c d] Andreasson, s. 151.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]