Visa källa för Thanom Kittikachorn

{{Faktaruta militärperson
| namn             = Thanom Kittikachorn
| bild             = [[File:Thanom Kittikachorn 1960 02.jpg|250px]]
| bildtext         = Thanom Kittikachorn, 1960.
| smeknamn         = 
| födelsedatum     = [[11 augusti]] [[1911]]
| födelseplats     = [[Tak]], [[Thailand]]
| dödsdatum        = {{Död datum och ålder|2004|6|16|1911|8|11}}
| dödsplats        = [[Bangkok]], Thailand
| begravningsplats = 
| land             = Thailand
| troskap          = [[Thai]]
| gren             = [[Armé]]n
| tjänstetid       = 
| rang             = [[Fältmarskalk]]
| enhet            = 
| kommand          = Kungliga thailändska armén (1929–1973) 
| slag             =  Frank-thailändska kriget, Andra världskriget
| utmärkelser      = 
| relationer       = 
| övrigt           = 
}}

'''Thanom Kittikachorn''', född den [[11 augusti]] [[1911]] i [[Tak]], [[Thailand]], död den [[16 juni]] [[2004]] i [[Bangkok]], var en thailändsk [[fältmarskalk]] och militär [[diktator]] i Thailand.

==Biografi==
Efter skolgång i sin hemort blev Kittikachorn antagen till arméns kadettskola och tilldelades efter utbildningen Sjunde infanteriregementet i [[Chiangmai]]. Han studerade sedan [[kartografi]] och utexaminerades från Försvarshögskolans första årsklass.

Efter framgångsrik tjänstgöring i Shan-staterna i Burma deltog han i en militärkupp 1947 och utsågs därefter till regementschef och senare överste och chef för 11:e infanteridivisionen. År 1951 utsågs han till parlamentsledamot – hans första politiska roll – och befordrades samma år till [[generalmajor]].

År 1953 ledde han nedslaget av ett uppror mot det militära styret och belönades med en befordra fill [[generallöjtnant]]. Efter att ha reepresenterat Thailand vid ceremonin för att markera slutet av [[Koreakriget]] i juli 1953 befordrades han till befälhavare för 1:a regionarmén.

Efter att ha stött [[Sarit]] i dennes kupp mot fältmarskalk [[Plaek Pibulsongkram]]s regering utsågs Kittikachorn 1957 till försvarsminister i [[Pote Sarasin]]s [[majorinettregering]]. Han stärkte sin maktställning som andra militär ledare bakom Sarit och 1958 utsågs han till fullvärdig general och tilldelades befattning som försvarsminister, [[premiärminister]] och arméchef. Han ersattes dock efter nio månader av Sarit själv och fick status av vice premiärmister och försvarsminister samt ställföreträdande överbefälhavare.

Efter Sarits död 1963 återtog han posten som premiärminister och [[överbefälhavare]] för armén. Ett år senare befordrades han sig själv till samtidig fältmarskalk, [[amiral]] i flottan, och marskalk av det thailändska flygvapnet. Han fortsatte sin föregångares pro- amerikanska och antikommunistiska politik, vilket bidrog till ett massivt amerikanskt ekonomiskt och finansiellt stöd under [[Vietnamkriget]].

År 1971 skaffade han sig diktatorisk makt när han upplöste parlamentet och utsåg sig själv till ordförande i ''nationella verkställande rådet''. Ett offentligt missnöje med hans regim och krav på allmänna val för att välja nytt parlament gjorde att han i oktober 1973, efter svåra studentoroligheter, avsattes och tvingades i landsflykt.

==Källor==
{{enwp|url=https://en.wikipedia.org/wiki/Thanom_Kittikachorn}}
*[[Bra Böckers lexikon]], 1976

==Externa länkar==
* {{Commonscat|Thanom Kittikachorn}}
* https://www.google.com/search?q=thanom+kittikachorn&newwindow=1&rlz=1C2AVSA_enSE444SE456&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=kU7RUtHJOoHx4gSStIDYAg&ved=0CDsQsAQ&biw=776&bih=517

{{STANDARDSORTERING:Kittkachorn, Thanom}}

[[Kategori:Thailands premiärministrar]]
[[Kategori:Personer i Thailand under 1900-talet]]
[[Kategori:Födda 1911]]
[[Kategori:Avlidna 2004]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Storkorset av första klassen av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden]]