Hoppa till innehållet

Toini Gustafsson Rönnlund

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Toini Gustafsson)
Toini Gustafsson Rönnlund
Toini Gustafsson Rönnlund in Jan 2014.jpg
Toini Gustafsson Rönnlund på Svenska idrottsgalan 2014.
LandSverige
SportLängdåkning
KlubbSkellefteå SK
Född17 januari 1938 (86 år)
Suomussalmi
Längd162 cm
Olympiska spelen
Medaljer4
Guldmedaljer2
Världsmästerskap
Medaljer3
Guldmedaljer0

Toini Lempi Rönnlund[1], tidigare Gustafsson Rönnlund, född Karvonen 17 januari 1938 i Suomussalmi i Finland,[2] är en svensk före detta längdskidåkare. Hon vann under sin karriär sammanlagt tre VM- och fyra OS-medaljer (varav två guld). 1967 fick hon motta Holmenkollenmedaljen och 1968 Bragdguldet.

Toini Gustafsson kom till Sverige och Värmland som sexårigt krigsbarn på grund av finska fortsättningskriget.[3] Hon tävlade först för IFK Likenäs och senare för Skellefteå SK.

Under 1960-talet var Gustafsson en av världens bästa skidlöpare. Hon deltog i två olympiska spel, där hon 1964 var med och erövrade det svenska OS-silvret i stafett. Stafettsilver blev det även på OS 1968, där Gustafsson även tog guld på 5 och 10 km. Svenskt stafettsilver med Gustafsson på en sträcka blev det också vid VM 1962, medan laget nådde brons fyra år senare där Gustafsson också tog VM-brons på 10 km. Efter OS-framgångarna 1968 fick Toini Gustafsson motta Svenska Dagbladets guldmedalj (Bragdguldet).[4]

Åren 1962–1968 åkte Gustafsson hem 12[5] () SM-guld, varav 11 individuellt. Hon vann 10 km i Holmenkollen tre gånger, i Svenska Skidspelen två gånger och i Lahtis en gång.

Toini Gustafsson gifte sig (hösten) 1968 med skidåkarkollegan Assar Rönnlund. Duon är det enda äkta par där båda vunnit Bragdmedaljen.[4]

Toini och Assars barnbarn Elina Rönnlund vann ett JVM-guld i stafett i Rumänien 2016. Laget bestod av Emma Ribom, Elina Rönnlund, Ebba Andersson och Jenny Solin.

Gustafsson Rönnlund gav 1969 ut en självbiografi Från adresslapp till guldmedalj, på bokförlaget Bonniers folkbibliotek.[6] Första delen av titeln syftar på hennes bakgrund som finländskt krigsbarn.

Tävlingsresultat

[redigera | redigera wikitext]
  • VM 1962 i Zakopane, Polen
    • 5 kilometer – 7:a
    • 10 kilometer – 8:a
    • Stafett 3 x 5 kilometer – Silver
  • OS 1964 i Innsbruck, Österrike
    • 5 kilometer – 6:a
    • 10 kilometer – 8:a
    • Stafett 3 x 5 kilometer – Silver
  • VM 1966 i Oslo, Norge
    • 5 kilometer – 6:a
    • 10 kilometer – Brons
    • Stafett 3 x 5 kilometer – Brons
  • OS 1968 i Grenoble, Frankrike
    • 5 kilometer – Guld
    • 10 kilometer – Guld
    • Stafett 3 x 5 kilometer – Silver
  • Svenska mästerskap
    • 5 kilometer – 1962, 1963, 1964, 1965, 1967, 1968[5]
    • 10 kilometer – 1962, 1963, 1964, 1966, 1967[5]
    • Stafett 3 x 5 kilometer - 1968 (Skellefteå SK)[5]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Bilder från 1960-talet

[redigera | redigera wikitext]
  • Gustafsson, Toini (1969). Från adresslapp till guldmedalj.. Bonniers folkbibliotek. Stockholm: Bonnier. Libris 951931 
  1. ^ Ratsit, läst den 7 augusti 2017.
  2. ^ Toini Gustafsson RönnlundSveriges Olympiska Kommittés webbplats
  3. ^ Hilmersson, Eric (2010-02-15/16): "Toini Gustafsson". Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. GP.se. Läst 12 december 2013.
  4. ^ [a b] "Toini Gustafsson Rönnlund". NE.se. Läst 12 december 2013.
  5. ^ [a b c d] ”Längd damer”. Svenska Skidförbundet. Arkiverad från originalet den 7 april 2019. https://web.archive.org/web/20190407085409/https://www.skidor.com/Foljoss/Historikochstatistik/Svenskamastare/Langddamer/. Läst 7 december 2013. 
  6. ^ Gustafsson, Toini (1969). Från adresslapp till guldmedalj.. Bonniers folkbibliotek. Stockholm: Bonnier. Libris 951931 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]



Priser och utmärkelser
Företrädare:
Arto Tiainen
Bengt Eriksson
Arne Larsen
1965
Holmenkollenmedaljen
Toini Gustafsson
Ole Ellefsæter
1967
Efterträdare:
Gjermund Eggen
Assar Rönnlund
Olav V av Norge
Bjørn Wirkola
1968
Företrädare:
Bröderna Fåglum
Svenska Dagbladets guldmedalj
Toini Gustafsson Rönnlund
1968
Efterträdare:
Ove Kindvall