XLR-kontakt

Från Wikipedia
Version från den 9 mars 2013 kl. 06.42 av Addbot (Diskussion | Bidrag) (Bot överför 20 interwikilänk(ar), som nu återfinns på sidan d:q828468Wikidata)
XLR3-kontakter: Hona & hane

XLR-kontakt, även kallad Cannonkontakt. Namnet XLR kommer av Cannon X Series Latch Rubber, vilket syftar på att det var kabeln av typen X med latch (koppling så att kontakten inte ramlar ur) och rubber (gummidielektrikum). Denna typ av kontakt används mestadels som anslutningsdon i ljudsystem (mikrofoner, högtalare m.m.). Förbindelserna kan vara balanserade, det vill säga med två signalledare (plus och minus) och en jordledare vilket isolerar signalen bättre från störningar än vanliga obalanserade anslutningar (till exempel Phono/RCA-pluggar i hemstereo). Vanligast är den 3-poliga kontakten men det förekommer även 4-, 5-, 6-, och 7-poliga kontakter.


XLR3 - 3-polig XLR-kontakt

Pin Funktion
1 Chassijord
2 Pluspol
3 Minuspol


Anslutningen av de olika stiften har historiskt sett varit en källa till konflikt. Ampex valde tidigt stift 3 som bärare av positiv signal och många andra USA-baserade tillverkare följde efter. IEC standardiserade emellertid i IEC268 Part 12 stiftkonfigurationen så, att stift 2 bär positiv, och stift 3 bär negativ signal. Under perioden 1980-2000 var det fortfarande vanligt med "Pin 3 hot" som Ampexkonventionen kallas, och polvändande anpassningsenheter var nödvändiga tillbehör i alla ljudsystem. Om att skärmen skall anslutas till stift 1 råder dock ingen oenighet. Detta eftersom stift 1 i en version (som senare kopierats av alla andra tillverkare) från Switchcraft ansluter före de andra och således minskar matningsrelaterade störningar.

Andra kontaktdon