Pukvete

Från Wikipedia
Pukvete
Status i Finland: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljSnyltrotsväxter
Orobanchaceae
SläkteKovallsläktet
Melampyrum
ArtPukvete
M. arvense
Vetenskapligt namn
§ Melampyrum arvense

Pukvete (Melampyrum arvense) är en art i familjen snyltrotsväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

A pukvete, B korskovall
1 Hel planta
2 Skyltblad (stödblad) ur axet
3 Blomkrona (2 X)
4 Blomfoder och fruktanlag
5 Hel planta
6 Blomställning av formen pallens
7 Blomkrona (2 X)

Pukvetets frön liknar vetefrön, och om de mals tillsammans med äkta vetefrön och bröd bakas av detta mjöl, så smakar brödet dåligt.

Förväxlingsart är korskovall, Melampyrum cristatum.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Pukvete har sitt ursprung i Mellanöstern och spred sig tidigare främst som åkerogräs med utsädet. Den har kraftigt minskat i samband med bättre metoder för sädesrensning.[2]

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Backar, åkermark.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Puk avser Puken, det vill säga den lede, djävulen, med syftning på ogräset i orent utsäde som varande en ond sak, ett djävulens påfund. Med arvense menas växtplats på en åker (av latin arvum, "åker").

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens

Korp Blekinge, Svenskfinland [3]
Korpvete
Kråkvete

Skulle Svealand [4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mikko Piirainen (2019). ”Finsk rödlistning av pukvete – Melampyrum arvense (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.39630. Läst 22 mars 2022. 
  2. ^ Europeiska kulturlandskap - Hur människan format Europas natur, Urban Emauelsson., 2009. s. 76-77
  3. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 347 [1], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 512 [2], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]