Absolut gehör

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Absolut gehör, också känt som perfekt gehör, är ett ovanligt fenomen som innebär förmågan att uppfatta och ange exakta tonhöjder utan en referenston.

De flesta människor har förmågan att uppfatta intervall mellan olika toner, vilket kallas relativt gehör, men kan inte känna igen en viss ton utan att ha något att relatera till. En person med absolut gehör kan däremot direkt identifiera en ton utan en referenston, och ibland även sjunga en viss given ton. Absolut gehör ska inte förväxlas med bra allmänt gehör, och inte heller med vissa människors förmåga att identifiera eller memorera tonhöjder med hjälp av deras klangfärg eller karaktär hos ett visst instrument eller en viss röst. Personer med absolut gehör kan också exempelvis identifiera alla toner som en tvättmaskin, en fläkt, en bil eller en penna ger. En nackdel med absolut gehör för personer som inte tränat upp relativt gehör, är att en viss melodi måste transponeras ton för ton för att personen ska kunna spela/sjunga melodin i en annan tonart än det som står noterat. Absolut gehör kräver inte att man kan identifiera toner vid tonnamn (dvs. C, C#, D, D#, E etc.), även om det underlättar vid testande av absolut gehör.

Absolut gehör är ovanligt. Forskare uppskattar att endast var 10 000:e person i världen har absolut gehör.[1][2]

Trots många studier finns ingen accepterad förklaring till fenomenet. Man har länge trott att absolut gehör är medfött och att det inte kan tränas upp, men studier har bland annat visat att förekomsten av absolut gehör hos människor som talar tonspråk som modersmål, där personens tonhöjd påverkar meningen, och/eller som har fått musikträning innan sex års ålder, är vanligare än annars.[3][4] Studier har också visat att spädbarn sannolikt har absolut gehör, vilket i så fall skulle innebära att de flesta människor istället tränar upp relativt gehör eftersom det praktiskt fungerar bättre i tillvaron.[5][3] Man har också lyckats uppvisa tecken på absolut gehör hos djur.[6] Även om de flesta med absolut gehör har haft det sedan barnsben så har vuxna personer lyckats träna fram "pseudo-absolut gehör", som inte är sann absolut gehör, men som gör att man kan identifiera toner på ett sätt som till stor del avspeglar absolut gehör.[7] Pseudo-absolut gehör kräver dock mycket träning och kan tappas om man inte tränar regelbundet.[8] En del personer med absolut gehör kan ha ett musikaliskt färgseende där vissa toner upplevs som färgintryck (synestesi), men detta förekommer även bland personer med relativt gehör.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oliver Sacks (1995). ”Letters: Musical Ability” (på Engelska). Science "268" (5211): sid. 621–622.  anger att förekomsten av absolut gehör uppskattats till 1 av 10 000 personer, stöder sig på A. Bachern, J. Accoust. Soc. Am. 27 1100 (1955)
  2. ^ M.Drobner Akustyka Muzyczna Polskie Wydawnictwo Muzyczne PWM 1973, s.70 anger 8% och påstår att de flesta begåvade med absolut gehör är män samt att 3% klarar av att återge korrekt tonhöjd med rösten.
  3. ^ [a b] Glanz, James (5 november 1999). ”Study Links Perfect Pitch to Tonal Language” (på Engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/1999/11/05/us/study-links-perfect-pitch-to-tonal-language.html. Läst 27 december 2013. 
  4. ^ ”Absolut & relativt gehör”. Lth.se. http://www.arkiv.certec.lth.se/dok/datorexekverbarmodell/PDF/AppendixB_AbsolutOchRelativtGehor.pdf. Läst 5 juli 2011. 
  5. ^ Mattmiller, Brian (19 februari 2001). ”Born with the perfect pitch?” (på Engelska). University of Wisconsin–Madison. http://www.news.wisc.edu/5819. Läst 27 december 2013. 
  6. ^ ”Blue whales have perfect pitch” (på Engelska). phys.org. 10 september 2010. http://phys.org/news203328618.html. Läst 27 december 2013. 
  7. ^ Levitin, D.J. (2008). ”Absolute pitch: Both a curse and a blessing”. i Clockars, M. and Peltomaa, M. (Eds.) (på Engelska). Music Meets Medicine, Proceedings of the Signe and Ane Gyllenberg Foundation. Helsingfors, Finland: Signe and Ane Gyllenberg Foundation. Sid. 124–132 
  8. ^ Meyer, M (1956). ”On memorizing absolute pitch” (på Engelska). Journal of the Acoustical Society of America "28" (4): sid. 718–719. doi:10.1121/1.1908465. Bibcode: 1956ASAJ...28..718M. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]