Airco DH 2

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Airco DH 2
Beskrivning
Typ jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 1 juni 1915
Tillverkare Aircraft Manufacturing Company
Data
Längd 7,69 m
Spännvidd 8,61 m
Höjd 2,91 m
Vingyta 23,13 m²
Tomvikt 428 kg
Max. startvikt 654 kg
Motor(er) 1 × Gnome Monosoupape roterandestjärnmotor
Dragkraft 1 x 100 hk
Prestanda
Max. hastighet 150 km/h
Räckvidd med max. bränsle 400 km
Max. flyghöjd 4 265 m

Airco DH 2 var ett ensitsigt brittiskt jaktflygplan under första världskriget.

DH 2 var Geoffrey de Havillands andra flygplanskonstruktion vid företaget Aircraft Manufacturing Company. Flygplanet konstruerades för att fungera som ett jaktflygplan på västfronten, med ett fritt skottfält framåt.

DH 2 tillverkades av trä och duk, flygplanskroppen var en fackverkskonstruktion som var öppen från vingarnas baksida fram till fenan. Flygplanet var dubbeldäckat där den undre vingen var placerad i nedre kanten av flygkroppens undersida, medan den övre vingen bars upp av fyra stöttor på vardera vinghalvan och fyra raka stöttor från flygplanskroppen. Både övre och undre vingparet var utrustade med skevroder. Under flygplanet var ett fast hjullanställ monterat centralt under vingen, i fenan fanns en sporrfjäder. Piloten satt i en öppen cockpit framför motorn som drev en tvåbladig skjutande propeller. Som beväpning användes en lös Lewiskulspruta som kunde placeras i tre olika fasta hållare. Man kom ganska snabbt underfund om att det var bättre att montera kulsprutan i det främre fästet och rikta in flygplanet mot målet än att byta placering av kulsprutan under flygning. Merparten av flygplanen försågs med 100 hk Gnome Monosoupape roterandestjärnmotorer men man använde även en 110 hk Le Rhône 9J till de sist tillverkade flygplanen. Totalt tillverkade Airco 401 exemplar under 1915-1916.

När flygplanet drogs bort från aktiv tjänst som jaktflygplan 1917 överfördes flygplanen till tjänst som avancerat träningsflygplan.