Albrekt VII av Österrike

Albrekt VII, målning av Peter Paul Rubens

Albrekt VII av Österrike, född 13 november 1559 i Wien, död 15 juli 1621 i Bryssel, var regent över spanska Nederländerna och ärkehertig. Han var son till kejsar Maximilian II.

Albrekt uppfostrades hos sin morbror Filip II av Spanien, ägnade sig åt det andliga ståndet och blev kardinal (1577) samt ärkebiskop av Toledo (1584). Åren 1594-96 var han vicekonung av Portugal och blev 1596 ståthållare över Spanska Nederländerna. Han utträdde då ur det andliga ståndet och gifte sig 1599 med sin kusin, Filip II:s dotter Isabella, som fick Nederländerna i brudgåva, med villkor att de skulle återfalla till Spanien, om äktenskapet blev barnlöst.

Med de från Spanien avfallna nordliga provinserna under Moritz av Nassau fortsatte Albrekt kriga till 1609, då ett 12-årigt stillestånd ingicks.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Albrekt, ärkehertig av Österrike, 1904–1926.

Företrädare: Pedro Henriquez de Acevedo

Ståthållare i Spanska Nederländerna 1596–1621 Tillsammans med Isabella Clara Eugenia av Spanien

Efterträdare: Isabella Clara Eugenia av Spanien