Spanien
Från Wikipedia
| Reino de España | |||||
|
|||||
| Valspråk: Plus Ultra (latin för "ännu längre") |
|||||
| Nationalsång: Marcha Real | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Madrid
|
||||
| Största stad | Madrid | ||||
| Officiellt språk | spanska1
Officiella tillsammans med spanska i sina respektiva territorier: katalanska, baskiska, galiciska och occitanska. |
||||
| Statsskick regent premiärminister |
konstitutionell monarki Juan Carlos I José Luis Rodríguez Zapatero |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
504 782 km² (50:e) 1,04 % |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
46 157 822 (år 2008) (27:e) 91,4 inv/km² (88:a) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2005) $1 029 miljarder (8:e) $25 500 |
||||
| Valuta | euro2 (EUR) |
||||
| Tidszon | CET (UTC +1) | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Teide (på Teneriffa) 3 718 m ö.h. Lago de Sanabria 3,68 km² Tajo 1 038 km |
||||
| Nationaldag | 12 oktober | ||||
| Landskod | ES, ESP | ||||
| Landsnummer | 34 | ||||
| 1 I vissa autonoma regioner är katalanska, baskiska, och galiciska även officiella språk. I Val d'Aran är även den aranesiska dialekten av occitanska officiellt språk.
2 Tidigare spansk peseta. |
|||||
.svg)
Spanien (spanska España), formellt Konungariket Spanien (spanska: Reino de España), är en konstitutionell monarki på Iberiska halvön i sydvästra Europa som gränsar till Portugal, Frankrike, Andorra och Storbritannien (via Gibraltar) samt via Ceuta och Melilla även till Marocko. Till Spanien hör ögrupperna Balearerna i västra medelhavet och Kanarieöarna utanför Afrika. Spaniens huvudstad är Madrid.
Spanien är medlem i Europeiska unionen sedan 1986 och i militäralliansen NATO sedan 1982.
Innehåll |
[redigera] Historia
Spanien grundades 1479 som en dubbelmonarki när Ferdinand II av Aragonien eller Fernando som han heter på spanska och Isabella I av Kastilien som heter Isabel förenade de två rikena Aragonien och Kastilien i en personalunion. År 1492 lyckades de sedan erövra det muslimska kungariket Granada som vid denna tid utgjorde ett område stort som Skåne. Erövringen av Granada följdes av utdrivandet av judar och muslimer vilket följdes av en ekonomisk och kulturell tillbakagång.
Samma år som Granada föll nådde Christofer Columbus Amerika. Den nya farleden som han upptäckt gick från Kanarieöarna som vid ungefär samma tidpunkt erövrats av de spanska styrkorna. Columbus upptäckte inte Amerika, men den nya farleden innebar att Spanien på bara några år kunde lägga under sig stora delar av Nya världen. År 1515 fick Spanien sina nuvarande gränser då de södra delarna av kungariket Navarra, där också Baskien ingick, erövrades i ett krig där franska och spanska styrkor slogs tillsammans mot Navarra. De norra delarna av Navarra och Baskien infogades i Frankrike.
Under 1500-talet och 1600-talet nådde Spanien sin höjdpunkt med stora besittningar i Amerika men men också Filippinerna blev en del av det spanska imperiet. Under slutet av 1600-talet fick Spanien konkurrens ifrån andra europeiska kolonialmakter, främst England. Under 1800-talet frigjorde sig många av Spaniens tidigare kolonier och imperiet föll samman. Spansk-amerikanska kriget år 1898 då Kuba gick förlorat satte definitivt stopp för den spanska dominansen i Latinamerika.
1936-1939 genomled Spanien ett inbördeskrig (under samma tid ägde även en samhällelig revolution rum, spanska revolutionen) vilket resulterade i att nationalisterna/falangisterna med general Franco i spetsen tog makten. Inbördeskriget kan i efterhand ses som ett förspel till andra världskriget och flera nya vapen testades, till exempel bombflyg. Se Guernica.
När Franco får makten 1939 börjar en hämnd aktion som gör att regimkritiker blir fängslades över 2 miljoner spanjorer blir det. Antalet avrättade är osäker men de handlar om någon stans mellan 25000- 200000 människor som avrättades under regim tiden 1939 -1975.
1940 förklarades det av general Franco styrda Spanien som en icke krigförande part av axelmakterna, vilket resulterade i utrikespolitisk isolering under efterkrigstiden. I praktiken tvingades Franco att främst stödja sina fascistiska bundsförvanter i Italien som tack för den italienska hjälpen under inbördeskriget. Men Franco ville återuppbygga det till stora delar efter inbördeskriget förstörda landet hellre än kasta Spanien in i det pågående världskriget, och hyste föga sympati för Adolf Hitler.[1] Under andra världskriget kunde tyska U-båtar och fartyg bunkra i spanska hamnar, men samtidigt skickades inga flyktingar från det av nazisterna ockuperade Frankrike tillbaka. 1947 gjordes en författningsändring som innebar att monarkin återinfördes, men att tronen skulle stå vakant fram till general Francos dödsdag.
Under slutet av 1950-talet inleddes Spaniens era som turistland. De första turistmålen var Balearernas största ö Mallorca och Gran Canaria, en av Kanarieöarna. Snart tillkom "solkusten" Costa del Sol vid Malaga, där en hel turiststad, Torremolinos uppfördes. Senare resmål blev också de övriga baleariska öarna till exempel Ibiza, kanarieön Teneriffa samt Costa Brava vid Barcelona.
Mot slutet av Francos epok som el Caudillo dömdes 11 medlemmar ur den baskiska separatiströrelsen ETA till döden anklagade för terrorism, däribland en gravid kvinna. Franco lät benåda fyra av de dömda (inklusive den gravida kvinnan) men övriga sju avrättades. Detta fick svenske statsministern Olof Palme att kalla Franco för satans mördare och en bojkott mot turistresor till Spanien föreslogs av svenska regeringen. Det vållade då stor skandal när Svenska transportarbetarförbundets ordförande Hans Ericsson fotograferades på Kanarieöarna.
När Franco dog 1975 sörjdes han av många, men när Juan Carlos av Bourbon kom till makten påbörjades en snabb demokratisering av Spanien. 1978 infördes en demokratisk författning. 1981 blev Spanien medlem av NATO. 1982 Försökte general Tejero återinföra fascismen genom en kupp i parlamentet, vilken emellertid kom av sig då kung Juan Carlos bestämt fördömde Tejeros kuppförsök. Strax efter Tejeros gripande tog högersympatisörer gisslan i syfte att Tejero skulle friges. Oväntat nog ingrep då Tejero själv och beordrade sina högersympatisörer att omgående släppa gisslan, vilket också omgående skedde. Därefter har Spanien utvecklats till en stabil demokrati och 1986 blev Spanien medlem av EU, vilket har betytt ett stort ekonomiskt uppsving även för de delar av Spanien där turismen inte givit inkomster. Ett ambitiös satstning på infrastrukturen har sedan 1990-talet inneburit ett flertal nya snabbtågslinjer samt ett allt mer heltäckande motorvägsnät.
Spanien är idag en konstitutionell monarki och leds av en regeringschef (Presidente de Gobierno). Regeringschef från 9 juli 2007 är José Luis Rodríguez Zapatero, som är ledare för det Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE).
[redigera] Geografi
Fastlandsspanien domineras av höga platåer och bergskedjor såsom Pyrenéerna och Sierra Nevada. Flera stora floder rinner från dessa höjder, såsom Tajo, Ebro, Duero, Guadiana och Guadalquivir. Längs kusten finns uppslammade slättland, det största ligger vid Guadalquivir i Andalusien, och i öst finns uppslammade slättland tillsammans med medelstora floder som Segura, Júcar och Turia. Spanien gränsar i öst till Medelhavet, till norr mot Biscayabukten och till väst mot Atlanten. Balearerna ligger i Medelhavet och Kanarieöarna i Atlanten utanför Afrikas kust.
Spaniens klimat kan delas in i fyra områden:
- Medelhavet: främst subtropiskt väder i östra och södra delen av landet, och mycket regn under vår och höst. Milda vintrar.
- Inlandet: Kontinentalt.Kalla vintrar (mycket snö i norr) och varma somrar.
- Norra Atlantkusten: Nederbörd främst under vintern, med milda, något kalla, somrar.
- Kanarieöarna: subtropiskt väder på gränsen till tropiskt, med milda temperaturer (18 °C till 24 °C) hela året.
[redigera] Demografi
Under många år hade Spanien en stadig befolkning på 40 miljoner, tillväxten låg stilla på grund av låga födelsesiffor. Under 2000-talet har dock befolkningen ökat snabbt tack vare invandring från framför allt Latinamerika och Rumänien och har under 2006 passerat 45 miljoner. Landet hade 45,12 miljoner invånare den 1 januari 2007 enligt spanska statistiska centralbyrån (Instituto Nacional de Estadística, INE).[2] Av de 44 708 964 invånarna enligt spanska statistiska centralbyrån den 1 januari 2006 är 3,7 miljoner lagliga invandrare. Fler än en miljon av dem är rumäner, ungefär en halv miljon marockaner, en halv miljon till är ecuadorianer och 270 000 colombianer. Det finns också en nämnbar minoritet brittiska och tyska invandrare. Bara under 2005 ökade Spaniens invandrarbefolkning med 700 000. Av befolkningen är i dag 10 procent födda utomlands vilket betyder att Spanien har EU:s högsta invandring.
Till religion överväger katolicismen, med minoriteter av muslimer och protestanter.
Spaniens grundlag erkänner historiska nationaliteter, men ger dem ingen speciell status.
Spanska (eg. "kastiljanska") är landets officiella språk, men i vissa regioner talas andra språk. Utan att nämna dem vid namn erkänner den spanska konstitutionen rätten för regionala språk att vara officiella tillsammans med spanskan i sina respektive autonoma regioner. Följande språk är officiella tillsammans med spanska enligt spansk lag:
- Katalanska (català) i Katalonien (Catalunya), Balearerna (Illes Balears), Valencia (València) och Aragoniens östra del (Aragó). Det kan nämnas att Mallorquin (Balearerna) och Valencianska är varianter av Katalanska, men har såväl vissa grammatiska skillnader såsom egna ord.
(Katalanska talas även på en del av den italienska ön Sardinien)
- Galiciska (gallego) i Galicien (Galicia eller Galiza).
- Occitanska (den aranesiska dialekten) i Val d'Aran i Katalonien.
- Baskiska (euskara) i Baskien (Euskadi) och delar av Navarra (Nafarroa), samt ett mindre område i s.v. Frankike. Baskiskan skiljer sig markant från de övriga språken, vilka alla bygger på latin. Men Baskiskan är ett språk som inte anses besläktat med något annat känt språk i världen.
Katalanska, galiciska, aranesiska och spanska (kastilianska) kommer alla ursprungligen från latin och några av dem har egna dialekter, vissa ses som separata språk av sina talare. Ett speciellt exempel är valencianska, som är en variant av katalanska, och som har officiell status i Valencia.
Det finns också några andra överlevande romanska minoritetsspråk, nämligen asturiska i Asturien och delar av Leon, Zamora och Salamanca och extremaduriska i Caceres och Salamanca, aragonesiska i Aragonien, samt några portugisiska dialekter som talas i byar nära gränsen till Portugal. Dessa har dock ingen officiell status.
[redigera] Statsskick
Spanien är en konstitutionell monarki. Statschef är kung Juan Carlos I. Regeringen leds av regeringschefen (på spanska: Presidente del Gobierno).
[redigera] Politik
Sedan valet 2004 styrs landet av det Spanska socialistiska arbetarpartiet, PSOE. Premiärminister är José Luis Rodríguez Zapatero.[3] De tre viktigaste åtgärderna i början av hans mandatperiod var: 50 procent representation av kvinnor i regeringsministären, tillbakadragande av de spanska trupperna i Irak och godkännande av giftermål mellan homosexuella.
[redigera] Administrativ indelning
Spanien är indelat i 50 provinser, grupperade till 17 autonoma regioner och två autonoma städer med en hög grad av självständighet.
- Se även: Polisen i Spanien
[redigera] Autonoma regioner
_01.jpg)
Spanien är en federation av 17 autonoma regioner (comunidades autónomas) och 2 autonoma städer (ciudades autónomas; Ceuta och Melilla).
- Andalusien (Andalucía)
- Aragonien (Aragón)
- Asturien (Principáu d'Asturies på asturiska; Principado de Asturias på spanska)
- Balearerna (Illes Balears på katalanska; Islas Baleares på spanska)
- Baskien (Euskadi på baskiska; País Vasco på spanska)
- Extremadura
- Galicien (Galicia eller Galiza på galiciska; Galicia på spanska)
- Kanarieöarna (Islas Canarias)
- Kantabrien (Cantabria)
- Kastilien-La Mancha (Castilla-La Mancha)
- Kastilien-Leon (Castilla y León på spanska; Castiella y Llión på asturiska)
- Katalonien (Catalunya på katalanska; Cataluña på spanska; Catalunha på aranesiska)
- La Rioja
- Madrid
- Murcia
- Navarra (Nafarroa på baskiska; Navarra på spanska)
- Valencia (Comunitat Valenciana på valencianska (katalanska); Comunidad Valenciana på spanska)
Navarra och Baskien har ett särskilt momssystem. De fyra regionerna Baskien, Katalonien, Galicien och Andalusien har mer långtgående autonomi såsom varande "historiska regioner".
[redigera] Provinser
Det spanska kungariket är också indelat i 50 provinser (provincias). Autonoma regioner grupperar provinserna (t. ex består Extremadura av två provinser, Cáceres och Badajoz). De autonoma regionerna Asturien, de Baleariska öarna, Kantabrien, La Rioja, Navarra, Murcia, och Madrid består vardera av en enda provins.
[redigera] Besittningar utanför moderlandet (kolonier)
Det finns också sex platser med spansk överhöghet sk Plazas de soberanía längs den afrikanska kusten: Plazas soberania mayores exklaverna Ceuta och Melilla administeras som autonoma områden, plazas menores öarna Islas Chafarinas, Peñón de Alhucemas, och Peñón de Vélez de la Gomera är under direkt spansk administration. Kanarieöarna, Ceuta och Melilla åtnjuter speciell status inom EU, se Undantag inom EU.
[redigera] Försvar
Den spanska försvarsmakten - Fuerzas Armadas de España - består av armén (Ejército de Tierra), marinen (Armada) och flygvapnet (Ejército del Aire) samt Guardia Civil. Värnplikten avskaffades 2002 och Spanien har sedan dess en yrkesarmé.
Arméns grundorganisation består av 92 000 soldater i fyra mekaniserade brigader, tre lätta infanteribrigader och en fallskärmsjägarbrigad. Därtill kommer den Spanska främlingslegionen och Regulares i Ceuta och Melilla. Arméflyget består av 1 attackhelikopterbataljon och 3 andra helikopterbataljoner.
Marinens grundorganisation består av 22 000 sjömän och 5 000 marininfanterister. Flottan har 1 hangarfartyg, 10 fregatter och 4 ubåtar. Marininfanteriet är organiserat i en amfibiebrigad och tre basjägarregementen. Marinflyget har helikoptrar och Hawker Siddeley Harrier stridsflygplan.
Flygvapnets grundorganisation består av 25 000 flygsoldater. Eurofighter Typhoon, F/A-18 Hornet och Dassault-Breguet Mirage F1 är de viktigaste stridsflygplanen.
[redigera] Naturtillgångar
Spaniens naturtillgångar är bland annat: turism, stålindustri, textil- och läderindustri.
[redigera] Industri
I Spanien produceras, bland annat, textilier, järn och stål, bilmotorer, kemiska produkter, konfektion, skor, båtar, raffinerade petroleumprodukter och cement. Betydande är också livsmedelsindustrin inklusive drycker och transportmaterial. Spanien är en av de viktigaste vinproducenterna. Produktionen uppgick 2003 till omkring 30 miljoner hektoliter. Järn- och stålindustrin var, före sin omställning 1990, koncentrerad till Bilbao, Santander, Oviedo och Avilés.
[redigera] Energi
Energibehovet i Spanien har sedan 2002 ökat med 3,5 procent per år med någon variation, till exempel 2003 var ökningen 7 procent per år. Konsumtionen från 2002 till 2006 har ökat från 211.500 GWh till 253.600 GWh.
År 2003 utgjordes 48,9 procent av den producerade energin i Spanien av energi från kärnkraftverk (16 422 000 toe eller tusen ton oljeekvivalenter) och 21,7 procent producerades vid kolkraftverk. Elproduktionen från vattenkraft och andra förnybara energikällor, som vindkraft, ökar från år till år.
Sedan några år tillbaka är den teoretiska kapaciteten att generera energi i Spanien större för vindkraftverken än för kärnkraftverken och landet är den näst största energiproducenten från vindkraft, efter Tyskland. Spanien och Tyskland producerade 2005 mer elenergi från vindkraftparker än från vattenkraftverken.
[redigera] Kommunikationer
[redigera] Järnvägar
Spaniens traditionella järnvägsnät är bredspårigt, 1668 mm. Under senare år har Spanien satsat hårt på utbyggnad av ett höghastighetsnät, AVE. Detta har dock normalspårvidd (1435 mm).
[redigera] Internationella rankningar
| Organisation | Undersökning | Rankning |
|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Index of Economic Freedom 2009 | 29 av 179 |
| Reportrar utan gränser | Pressfrihetsindex 2008 | 36 av 173 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2008 | 28 av 180 |
| United Nations Development Programme | Human Development Index 2006 | 16 av 179 |
[redigera] Källor, litteratur och fotnoter
- Gustafsson, Thomas: Spanien (En färd genom historien), Carlsson Bokförlag, Stockholm 2009. ISBN 9789173312189.
- Gustafsson, Thomas: Spanien (Sol och skugga), Carlsson Bokförlag, Stockholm 2001. ISBN 91-7203-962-0.
- ^ Allan Bullock, Adolf Hitler, en studie i tyranni
- ^ http://www.ine.es/prensa/np457.pdf
- ^ Den spanska titeln är Presidente del Gobierno de España, president/ordförande för Spaniens regering, men torde motsvara ungefär "premiärminister"
 |
Den här artikeln behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
[redigera] Se även
 |
Spanienportalen |
- Lista över regeringschefer i Spanien
- Lista över monarker i Spanien
- Spaniens politik
- Spaniens statsskick
- Spanska köket
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Spanien.
