Aleksej Sjachmatov

Aleksej Sjachmatov

Aleksej Aleksandrovitj Sjachmatov (ryska: Алексей Александрович Шахматов), född 17 juni (gamla stilen: 5 juni) 1864 i Narva, död 16 augusti 1920 i Petrograf, var en rysk språkforskare.

Sjachmatov skrev redan under gymnasietiden de i "Archiv für slavische Philologie" (band 5-7, 1881-82 och 1884) publicerade studierna Zur Kritik der altrussischen Texte, Zur Textkritik des Codex Sviatoslai vom J. 1073 och Beiträge zur russischen Grammatik. I ryska vetenskapsakademiens handlingar 1884 inflöt Izsljedovanija o jazykje novgorodskich gramot XIII i XIV vjekov. År 1890 blev han docent vid Sankt Petersburgs universitet, 1894 filosofie doktor och adjunkt vid ryska vetenskapsakademien, sedermera akademiker och professor i ryska språket vid Sankt Petersburgs universitet.

Bland hans många vetenskapliga avhandlingar märks Izsljedovanija o oblasti russkoj fonetiki (1893-94), Njeskolko slov o nesterovom zjitii Feodosija, Kievopetjerskij paterik i petjerskaja ljetopis, Drevnjejsjija redaktsii Povjesti vremennych ljet (1897) samt andra textkritiska studier av Nestorskrönikan, K istorii serbsko-chorvatskich udarenij (1888, 1890) och undersökningar om bildandet av ryska dialekter (K voprosu ob obrazovanii russkich narjetjij, 1899). I ryska vetenskapsakademiens ordboksarbete och filologiska "Izvjestija" (Bulletins) medverkade han flitigt. Han tog initiativ till den förberedande slavistkongressen 1903 och deltog vid utarbetandet av programmet för "Entsiklopedija slavjanskoj filologii".

Källor

• Sjachmatov, Aleksej Aleksandrovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)