Sankt Petersburg

Uppslagsordet Petersburg leder hit. För andra betydelser, se Saint Petersburg (olika betydelser) och Petersburg (olika betydelser).

Sankt Petersburg (Санкт-Петербург)
Leningrad, Petrograd
Stad
Topp: Isakskatedralen, Peter-Paulfästningen, Mitten: Palatstorget med Alexanderpelaren Nere mitt vänster: Vinterpalatset, Nere mitt höger: Peterhof, Nere: Nevskij prospekt.
Flagga Stadsvapen
Etymologi: efter aposteln Petrus
Land	Ryssland
Federalt distrikt	Severo-Zapadnyj
Koordinater	59°57′N 30°19′O
Area
- kommun	1 439 km²
Folkmängd
- centralort	4 229 625 (14 oktober 2010)
- kommun	4 848 742 (14 oktober 2010)
Befolkningstäthet
- kommun	3 370 invånare/km²
Grundad	1493
Borgmästare	Georgij Poltavtjenko (tf.)
Postnummer	190000-199406
Riktnummer	+7 812
Wikimedia Commons: Saint Petersburg
Webbplats: St. Petersburgs officiella webbplats

Sankt Petersburg (ryska Са́нкт-Петербу́рг, Sankt-Peterburg; 1914–1924 Petrograd; 1924–1991 Leningrad) är en stad i västra Ryssland, belägen vid floden Nevas utlopp i Finska viken.

Sankt Petersburg är Rysslands näst största stad med cirka 4,8 miljoner invånare inom gränsen för dess federala stadsområde, inklusive bland annat Kolpino, Kronstadt och Pusjkin. Stadens guvernör är Georgij Poltavtjenko (2011).

Historia

Sankt Petersburg grundades av den ryske tsaren Peter den store år 1703, i närheten av den plats där den ryske hjälten Alexander Nevskij år 1240 enligt ryska legender hade besegrat en mäktig svensk här, och där den svenska staden och fästningen Nyen, som Peter intagit, nu låg. Staden kallades ursprungligen Petersburg efter grundaren tsar Peter. Först senare tillfogades ett Sankt i överförd syftning på aposteln Petrus. Invånarna använder gärna kortformen Piter och gjorde ofta så även under sovjettiden då staden hette Leningrad.

Staden var det enade Rysslands första verkliga östersjöhamn, och det strategiska läget gynnade stadens utveckling. Sankt Petersburg var avsett att bli — och blev snart — Rysslands "fönster åt väst", ett ryskt centrum för moderna västerländska idéer. Under hela tsartiden förblev den en markant mer europeisk stad än någon annan i den ryska delen av imperiet, både i arkitektur, kulturell atmosfär och livsstil.

Klyftan mellan huvudstaden och resten av landet är ett omtyckt tema i den klassiska ryska litteraturen (som till stor del skrevs i St Petersburg).

Joseph Brodsky (en av stadens stora författare i senare tid) har påpekat att den ryska 1800-talslitteraturen även under sovjettiden kom att fullfölja det civiliserande uppdrag gentemot folket som Peter den store hade drömt om - i opposition mot de styrande och deras idéer: "There is another St. Petersburg which exists in the pages of Russian novels and poetry, and which (...) transforms Soviet schoolchildren into the Russian people".

År 1712 övertog Sankt Petersburg huvudstadsfunktionen från Moskva, och staden förblev säte för den ryska makten fram till 1918 (utom 1728—32), då Moskva i skuggan av den ryska revolutionen och första världskriget åter utsågs till huvudstad.

Staden hette Petrograd mellan 31 augusti 1914 och 24 januari 1924; staden bytte namn när första världskriget hade brutit ut, eftersom man inte ville att huvudstaden skulle ha ett tyskklingande namn när man stred mot tyskarna. Tre dagar efter Lenins död ändrar staden namn till Leningrad.

Belägringen av Leningrad

Under andra världskriget belägrades Leningrad från och med september 1941 till och med januari 1944, och över en miljon människor, de flesta civila, dog. Merparten avled inte av de tyska granaterna och bombplanens räder utan av svält och kyla, främst under den kalla vintern 1941‑42, då det dog upp till 4 000 människor per dag i staden. Många säger också att stor utspridd kannibalism också förekom av stora gäng som gick omkring och härjade i den svältande staden. Landområdena omkring Leningrad var avskurna av tyskar och finländare, och den enda flyktvägen gick över Ladogasjön. Hitler bad Mannerheim flera gånger att anfalla Leningrad, men Finländarna vägrade att lämna de gamla på nytt erövrade områden och den gamla gränsen som de från början hade haft som mål. Det var en stor prestigeförlust för Hitler. I början av 1943 bröts blockaden och belägringen till stor del, även om det tyska artilleriet fortsatte att bombardera staden med granater ett år till. Händelsen är känd som de niohundra dagarna.

I juli 1991 återinfördes stadens gamla tyska namn Sankt Petersburg efter en folkomröstning. Det officiella namnet på området kring Sankt Petersburg är dock fortfarande Leningradskaja oblast ("Leningrads län").

Namnhistoria

1617—1703	Nyen *
1703—1914	Sankt Petersburg (officiellt ryskt 1721)
1914—1924	Petrograd
1924—1991	Leningrad
1991—	Sankt Petersburg

I Sverige användes på 1800-talet det ursprungliga namnet: Petersburg utan epitet.

Ett annat namn, som framför allt använts i Finland (bl a av marskalken president Gustaf Mannerheim) är "Nevastaden".

Ekonomi

Staden är huvudcentrum för maskinutveckling, inklusive kraftverksutrustning, maskiner, varv, verktygstillverkning, metallurgi, kemikalier, tryckerier och som en av de största hamnarna i Östersjön.

Monetnyj Dvor är vid sidan av Goznak i Moskva den enda platsen i Ryssland som tillverkar mynt, medaljer och märken.

Ford började utveckla bilar här år 2002, Toyota bygger fabriker i en av förorterna, och den ryska regeringen förhandlar med General Motors och Nissan om bygglov för dessa nära staden.

År 2006 nådde Sankt Petersburgs ekonomi en volym på mer än 6 miljarder amerikanska dollar och planerar att nå 8 miljarder år 2008.

Även energijätten Gazprom planerar att flytta sitt huvudkontor till staden och håller på att bygga en skyskrapa på över 300 m vid floden Neva.

Klimat

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec  Högsta medeltemp. -2,3 -1,4 4,1 9,2 16,1 20,5 22,2 20,6 14,6 8,5 1,8 -0,7  Lägsta medeltemp. -7,9 -7,7 -2,9 1,6 7,1 11,9 14,0 13,0 8,0 3,7 -2,1 -5,5  Nederbörd 40 31 35 33 38 64 78 77 67 65 56 49  Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm     40   -2 -8     31   -1 -8     35   4 -3     33   9 2     38   16 7     64   21 12     78   22 14     77   21 13     67   15 8     65   9 4     56   2 -2     49   -1 -6

Administrativ indelning

Sankt Petersburgs stadsdistrikt: 1. Admiraltejskij 2. Vasileostrovskij 3. Vyborgskij 4. Kalininskij 5. Kirovskij 6. Kolpinskij 7. Krasnogvardejskij 8. Krasnoselskij 9. Kronsjtadtskij 10. Kurortnyj 11. Moskovskij 12. Nevskij 13. Petrogradskij 14. Petrodvortsovyj 15. Primorskij 16. Pusjkinskij 17. Frunzenskij 18. Tsentralnyj

Sankt Petersburg är indelad i arton stadsdistrikt.

Stadsdistrikt	Antal invånare
	9 oktober 2002	14 oktober 2010
Admiraltejskij	187 837	158 414
Frunzenskij	405 274	391 158
Kalininskij	469 409	498 679
Kirovskij	338 820	333 668
Kolpinskij	175 396	175 098
Krasnogvardejskij	336 342	336 402
Krasnoselskij	305 129	330 773
Kronsjtadtskij	43 385	42 999
Kurortnyj	67 511	67 412
Moskovskij	275 884	280 753
Nevskij	438 061	467 500
Petrodvortsovyj	115 318	128 929
Petrogradskij	134 607	130 417
Primorskij	393 960	509 944
Pusjkinskij	101 655	135 782
Tsentralnyj	236 856	213 806
Vasileostrovskij	199 692	203 181
Vyborgskij	419 567	443 827
TOTALT	4 661 219	4 848 742

Petrodvortsovyj inkluderar Lomonosovskij, som var ett eget stadsdistrikt 2002. Det federala stadsområdet inkluderar inte bara Sankt Petersburg, utan även ett antal andra städer och orter under denna stads administration. Se tabell nedan.

Orter under stadens administration

Palats i Peterhof.

Kanal i Kronstadt.

Palatset Oranienbaum i Lomonosov.

Järnvägsstationen i Systerbäck.

Det federala stadsområdet inkluderar, förutom Sankt Petersburg, även trettio andra mindre städer och orter. Dessa motsvarade 12,77 % av områdets totala befolkning vid folkräkningen 2010, 619 117 invånare av totalt 4 848 742.

Stad/Ort	Antal invånare 14 oktober 2010
Kolpino	138 013
Pusjkin	92 721
Peterhof	73 154
Krasnoje Selo	44 485
Lomonosov	43 002
Kronstadt (Kronsjtadt)	42 999
Systerbäck (Sestroretsk)	36 680
Metallostroj	24 878
Sjusjary	22 648
Pavlovsk	16 058
Pargolovo	16 014
Terijoki (Zelenogorsk)	12 859
Strelna	12 773
Pontonnyj	8 286
Pesotjnyj	7 011
Lisij Nos	4 737
Levasjovo	3 661
Aleksandrovskaja	2 491
Repino	2 467
Beloostrov	2 169
Tjarlevo	1 864
Molodezjnoje	1 593
Sapernyj	1 454
Ust-Izjora	1 381
Solnetjnoje	1 370
Komarovo	1 257
Petro-Slavjanka	1 086
Smoljatjkovo	1 042
Usjkovo	608
Serovo	356

Kommunikationer

Kirovsky Zavod station i Sankt Petersburgs tunnelbana.

Karta över Sankt Petersburg på 1910-talet (ur Nordisk familjebok).

Staden har ett välutvecklat kollektivtransportsystem, bl a ett spårvagnsnät, som räknas vara världens längsta. Tunnelbana samt bussar täcker innerstad med förorter. Staden är ett stort transportnav även när det gäller sjöfart och vägar.

Tunnelbana

Sankt Petersburgs tunnelbana öppnades år 1955 och är Rysslands näst största tunnelbanenät med fem olika linjer som trafikerar innerstaden med förorter. Tunnelbanestationerna ligger mycket djupt under marken och har utsmyckats likt Moskvas tunnelbanestationer.

Spårvagn

Sankt Petersburgs spårvagnar finns runt om i hela staden och nätet räknas ha världens längsta sammanlagda spårlängd.

Tåg

Sankt Petersburg har sex stora järnvägsstationer för tåg i olika riktningar:

• Baltijskij järnvägsstation mot Baltikum
• Vitebskij järnvägsstation
• Ladozjskij järnvägsstation
• Moskovskij järnvägsstation mot Moskva
• Varsjavskij järnvägsstation (terminal och museum) mot Warszawa
• Finlandskij järnvägsstation mot Finland

Till Finland finns det reguljära järnvägsförbindelser till Helsingfors via Viborg (på den ryska sidan) och till Kouvola och Lahtis. Dessa linjer körs med de två gamla Repin- och Tolstoj-tågen, jämte det moderna Sibelius. I december 2010 börjar höghastighetståg (Sm6) gå till Helsingfors.

Sjöfart

Hamnar finns i Finska viken, i Östersjön (via kanaler) samt i floden Neva. Staden är terminal för Volga‑Östersjönvattenvägen som kopplar samman Östersjön med Svarta havet. Det finns färjelinjer som går till Helsingfors samt Stockholm med St. Peter Line. Inget Visum krävs då man åker på 72-timmars kryssningar.

Vägar

Sankt Petersburg är centrum för lokala bilvägtransporter. En ringväg (KAD) runt staden är under byggnad, den första sektionen öppnade för trafik år 2002 och hela ringen ska enligt planerna vara färdigbyggd år 2012.

Flyg

Flyg till Sankt Petersburg går till Pulkovo flygplats, som har både inrikes och internationell trafik.

Sevärdheter

Vinterpalatset i Sankt Petersburg.

Kryssaren Avrora i Sankt Petersburg.

• Eremitaget
• Vinterpalatset
• Peter-Paulfästningen
• Nevskij prospekt
• Mariinskij-teatern
• Dostojevskijmuseet
• Kazankatedralen
• Uppståndelsekyrkan
• Isakskatedralen
• Kryssaren Avrora
• Grand Hotel Europe

Strax utanför Sankt Petersburg ligger de storslagna slotts- och parkanläggningarna Peterhof ("Rysslands Versailles") och Tsarskoje Selo som var sommarresidens åt de forna tsarerna.

Hotell, restauranger och uteliv

Sankt Petersburg har ett rikt kulturliv och nattliv, speciellt för den som kan ett par ord ryska. Det är bra att åtminstone kunna stava sig genom ryska alfabetet, då blir många ord läsbara eftersom det finns många lånord i språket, främst tyska.

Några populära ställen:

• Club Datcha (Dymskaja Ulitsa, till höger om Gostinij Dvor när man kommer från Nevskij Prospekt)
• Cafe Idiot (Naberezjnaja Reki Moiki 82), som är känt för Borsjtj och att alltid bjuda på en "complimentary vodka" oavsett andra beställningar.

Sport

Petrovskijstadion FC Zenits hemmaplan

Det ryska topplaget FC Zenit Sankt Petersburg är det enda ryska topplag som kommer från Sankt Petersburg. FC Zenit spelar sina hemmamatcher på Petrovskijstadion, som ligger på Petrovskijön, 2-g (ryska:Петровский остров, 2-г). Zenit, som spelar i Ryska Premier League blev mästare 2007, och året därpå vann laget UEFA-cupen 2007-2008 och UEFA Super Cupen.

Vänorter

Belgrad, Serbien Debrecen, Ungern Dresden, Tyskland Gdańsk, Polen Hamburg, Tyskland Isfahan, Iran Istanbul, Turkiet Košice, Slovakien Lansing, Michigan, USA Los Angeles, USA Manchester, Storbritannien

Melbourne, Australien Milano, Italien Bombay, Indien Naypyidaw, Myanmar Osaka, Japan Rotterdam, Nederländerna Shanghai, Kina Åbo, Finland Warszawa, Polen Zagreb, Kroatien Saint Petersburg, Florida, USA

Se även

• Ingermanland

Vidare läsning

• Fritz, Martin, 1937-. - Svensk industriell företagarverksamhet i S:t Petersburg kring sekelskiftet 1900 / Marin Fritz. - 2003. - Dædalus (Stockholm). - 0070-2528. ; 2003(71), s. [34]-63 : ill.