Anders Ekmarck
Anders Ekmarck, född 19 november 1741 i Svennevads socken, Örebro län, död 17 september 1822 i Ekeby socken, var en svensk präst och författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ekmarck blev 1760 student i Uppsala och prästvigdes 1764. Han blev extra ordinarie bataljonspredikant vid Västmanlands regemente 1767. Ekmarck blev 1772 adjunkt i Maria Magdalena församling i Stockholm och 1773 i Katarina församling, även den i Stockholm. Han blev 1775 komminister i Klara församling i Stockholm och utnämndes samma år till kyrkoherde i Hedvigs församling i Norrköping, men han tillträdde aldrig tjänsten. Den 7 februari 1787 blev han kyrkoherde i Ekeby församling och tillträdde samma år. Han blev 11 september 1792 prost och 1809 teologie doktor.[1]
Anders Ekmarck var son till komministern Lars Ekmarck och Anna Margareta Ekebrodd. Ekmarck gifte sig första gången 1775 med Elisabet Kristina Riselius (1748–1785). Hon var dotter till kyrkoherden Christopher Riselius och Elisabet Holst i Österåkers socken. De fick tillsammans barnen Lars Christopher (1776–1808), Margareta Elisabet (1778–1853), Daniel (1779–1808), Karolina Sofia (1781–1781), Johanna Katarina (1783–1802). Ekmarck gifte sig andra gången 3 november 1785 med Elisabet Dorothea Siöstéen (1747–1787). Hon var dotter till vice häradshövdingen Jacob Siöstéen och Florentina Bagge. Hon hade tidigare varit gift med Samuel Berzelius i Linköping och var i det äktenskapet mor till Jöns Jacob Berzelius. Ekmarck och Siöstéen fick tillsamman sonen Anders Fredrik (1786–1805). Ekmarck gifte sig tredje gången 30 september 1790 med Maria Elisabet Wistrand (1744–1816). Hon var dotter till kyrkoherden Peter Wistrand i Rogslösa socken. Hon hade tidigare varit gift med kyrkoherden Nils Brunckman i Konungsunds socken.[1]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- An simplex ignorantia artienios, fidei damnat, Uppsala 1763.[1]
- Hvar på frågor om präster, Stockholm 1763.[1]
- Gudelig faddergåfva, Norrköping 1778.[1]
- Försök att enfaldigt och tydligen föreställa Christna Religionen, Stockholm 1774–1779.
- Guds barns goda seder, Norrköping 1779.[1]
- Jesu Christi Guds Sons Evangelium, Stockholm 1779.[1]
- Större försök til förnuftig och christlig sedelära, 1785.[1]
- Påminnelser utur den Heliga Skrift, Stockholm 1797.[1]
- Angående presteden, 1799.[1]
- Summa doctrinae christianae, 1800.[1]
- Christna religionens märkeliga befordrare och fördelar, 1818.[1]