Linköping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Linköping (olika betydelser).
Ej att förväxla med Lidköping.
Koordinater: 58°24′39″N 15°37′17″Ö / 58.41083°N 15.62139°Ö / 58.41083; 15.62139
Linköping
Tätort
Centralort
Residensstad
Stiftsstad
Carl Milles staty Folkungabrunnen med Folke Filbyter på Stora Torget
Carl Milles staty Folkungabrunnen med Folke Filbyter på Stora Torget
Slogan: Linköping – där idéer blir verklighet
Land  Sverige
Landskap Östergötland
Län Östergötlands län
Kommun Linköpings kommun
Koordinater 58°24′39″N 15°37′17″Ö / 58.41083°N 15.62139°Ö / 58.41083; 15.62139
Area
 - tätort 42,16 km² (2010)
 - kommun 1 568,26 km² (2013-01-01)
Folkmängd
 - tätort 104 232 (2010)[1]
 - kommun 150 446 (2014)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 2 472 invånare/km²
 - kommun 96 inv./km²
Grundad 1100-talet
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 58x xx
Riktnummer 013
Tätortskod 1152
Linköpings läge i södra Sverige
Red pog.svg
Linköpings läge i södra Sverige

Linköping [ˈlɪnːɕøːpɪŋ] är en tätort i Östergötland samt centralort i Linköpings kommun, residensstad i Östergötlands län och stiftsstad för Linköpings stift, belägen på Östgötaslätten, strax söder om Stångåns utlopp i Roxen mitt i landskapet och länet. Linköping är också en universitetsstad med Linköpings universitet grundat 1975.

Linköping är Sveriges sjunde största tätort med 104 232 (2010)[1] av kommunens totalt 150 446 invånare (2014)[2]. Det gör kommunen till Sveriges 5:e största.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Linköpings stads sigill år 1300

Fram till 1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Fornlämningar från bronsålder och äldre järnålder finns i Linköping. Runstenar från vikingatid har påträffats, av vilka två stått nära Stångebro. Sedan 1100-talet är Linköping den kyrkliga centralorten för Östergötland, Småland och Gotland. Första gången man vet att namnet "Liunga", eller eventuellt "Liunga Kauping", nämns är i Florensdokumentet 1104 då samtliga svenska stift listas. Linköpings biskop Gisle var tillsammans med kung Sverker d.ä. värd för det första svenska kyrkomötet i Linköping 1153. Nästa gång Linköping nämns är i påven Alexander III:s skyddsbrev för biskopens alla gårdar år 1178[3]. Klostret Vreta kloster grundades som Sveriges äldsta kloster av Inge den äldre senast 1100. Den första romanska domkyrkan härrör från tidigt 1100-tal. Under biskop Bengt Magnussons tid på 1230-talet påbörjades den nuvarande domkyrkan. Växjö stift bildades 1163, när Värend skildes från Linköpings stift. Visby stift avknoppades så sent som 1570. Den ännu mycket unge kung Valdemar Birgersson, son till Birger jarl, kröntes år 1251 i Linköpings domkyrka, för att bekräfta kungavalet i februari 1250.

Biskopsgården äldsta delar byggdes redan till det första kyrkomötet 1153, nyligen genomförd datering visar att detta är landets äldsta bevarade profana stenbyggnad. Sedan fortsatte utbyggnaden i många olika etapper ofta efter en brand. Birger jarls yngste son blev biskop 1286 och han och bror kung Magnus Ladulås anses var stadens grundare även om dokumentet inte bevarats. Biskop Bengt byggde ett riddartorn av det nya materialet tegel. På 1380-talet höjdes biskopsgårdens västra länga till tre våningar. Först på 1470-talet byggdes den ringmur och det stora huset i sydväst med stora likheter med Glimmingehus. Samme arkitekt Adam van Düren som byggde Glimmingehus var först i Linköping och byggde ut såväl biskopsborg som domkyrkokoret. Den medeltida huslängan,vid nuvarande biskopsgården vid Ågatan, troddes tidigare felaktigt vara en del av ett kloster uppfört under mitten av 1200-talet av Magnus Ladulås. Numera vet man att Franciskankonventet låg söder om Stora torget där Hospitalstorget ligger idag. Som en viktig kyrklig ort så besöktes Linköping av de nykrönta kungarna under deras Eriksgata.

Religiösa centrum brukar även medföra högre utbildning och Linköping var inget undantag. En katedralskola kan dateras tillbaka till 1232, möjligen Sveriges första.

Den siste biskopen som bodde på slottet var Hans Brask. Idag bor landshövdingen i slottet, och här finns även Linköpings slotts- & domkyrkomuseum.

År 1598 utkämpades Slaget vid Stångebro mellan Hertig Karl och hans brorson Sigismund. Hertig Karl, sedermera Karl IX, gick segrande ur striden och slaget blev början på det polsk-svenska kriget 1599–1629. Tretton rådsherrar och en fågelskytt som stått på Sigismunds sida fängslades, och efter en rättegång år 1600 avrättades fem av dem i Linköpings blodbad.

Linköping omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna.

1600-tal till mitten av 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

År 1627 grundades Gymnasium Lincopense, då Sveriges tredje gymnasium. Skolan anlades i anslutning till den gamla domskolan och efter en period som högre respektive allmänt läroverk kallas den idag Katedralskolan.

Den 29 januari 1700 drabbades staden av en omfattande eldsvåda som förstörde praktisk taget all bebyggelse. Vissa stenbyggnader, slottet och domkyrkan klarade sig.[4]

Karta över Linköping 1928, från järnvägsstationen i nordost till T1:s kaserner i sydväst.

Linköping är en gammal militärstad. Omkring 1900 flyttade flera regementen i Linköpings garnison in i kaserner i staden: Svea artilleriregemente (A 1), Livgrenadjärregementet (I 4), och Svea trängkår (T 1). Till detta kom Kungl. Östgöta Flygflottilj (F 3) i Malmslätt strax väster om staden. De utgjorde ett viktigt inslag i staden under hela 1900-talet, men kasernområdena har efter kalla krigets slut omvandlats till bostäder (T 1) respektive kontor för offentlig förvaltning (A 1/I 4). De militära övningsfälten söder om staden har omvandlats till naturreservatet Tinnerö eklandskap. Malmens flygplats används fortfarande militärt, och hyser Flygvapenmuseum.

Tiden efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget och kalla kriget upplevde staden en stark tillväxt tack vare SAAB:s tillverkning av stridsflygplan, etablerad 1937. Den i slutet av 1960-talet grundade högskolan gjordes 1975 till Linköpings universitet och har sedan 1980-talet fortsatt att driva på stadens expansion.

Linköping brukar i folkmun benämnas "flygstaden" eftersom staden är starkt förknippad med SAABs utveckling och tillverkning av flygplan för militärt bruk. Tack vare detta växte Linköping kraftigt under andra världskriget och kalla kriget, men efter 1980-talet har det militära inslaget minskat i betydelse. Försvarsmakten har dock fortfarande verksamhet i staden med bland annat stridspilotutbildning vid Malmens flygplats utanför Linköping samt en filial till Totalförsvarets forskningsinstitut, vid Campus Valla.

Stadens motto är "Där idéer blir verklighet" och syftar på samarbetet mellan näringslivet (till exempel Mjärdevi Science Park) och universitetet.

Under åren har Linköping intagit en position som en av Sveriges ledande miljöstäder, efter att ha genomfört en rad åtgärder på biogas- och fjärrvärmeområdet. Svensk Biogas producerar biogas åt stadens bussar, vilket sker från slakteriavfall och annat livsmedelsavfall från lokala aktörer.[5] Utanför Linköping, i Gärstad, produceras fjärrvärme till 90% av kommunen genom förbränning av hushållsavfall.[6]

Linköping har som mål att bli en koldioxidneutral kommun till 2025.

2009 och 1997 utsågs Linköping till "Årets stadskärna"[7] och 2002 utsågs staden till "Årets cykelstad". Sedan början av 2000-talet har Linköping tillsammans med Norrköping marknadsförts som den Fjärde storstadsregionen.[8]. 2012 byttes namnet till East Sweden[9].

Militärstaden[redigera | redigera wikitext]

Saab 35 Draken vid Stångebro i centrala Linköping

Linköping är staden som anses vara flygets vagga i Sverige. Redan 1912 startade Carl Cederström en flygskola på Malmen som senare blev flygflottiljen Östgöta flygflottilj (F 3). Svenska Aeroplan AB grundades 1937 och startade ett par år senare sin flygplanstillverkning i staden. Numera finns Flygvapenmuseum, Livgrenadjärgruppen och Helikopterflottiljen (Hkpflj) på Malmen.

Bland de övriga förband som fanns inom Linköpings garnison är, Mellersta arméfördelningen (14. förd), (Svea trängregemente (T 1), Svea artilleriregemente (A 1), Livgrenadjärregementet (I 4), Andra livgrenadjärregementet (I 5) och Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) samtliga nedlagda. Garnisonsområdet håller på att omformas till en ny stadsdel där de gamla kasernerna används för andra ändamål. I utkanten av denna stadsdel finns även Garnisonsmuseet[10] som visar föremål från Östgötaregementena.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Linköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. 1911 införlivades Sankt Lars socken/landskommun, bebyggelsen kom senare att expandera främst söderut in i Landeryds socken/landskommun som införlivades i stadskommunen 1963. 1967 införlivades i väster Kärna landskommun med bland annat Slaka socken ingick där bebyggelse expanderat in i. 1971 uppgick stadskommunen i Linköpings kommun med Linköping som centralort.[11]

I kyrkligt hänseende har Linköping alltid hört till Linköpings församling (benämnd Linköpings domkyrkoförsamling från 10 augusti 1967) och Sankt Lars församling (benämnd Linköpings S:t Lars församling från 10 augusti 1967). Ur dessa församlingar utbröts 1972 Linköpings Berga församling och Linköpings Johannelunds församling, 1989 Linköpings Skäggetorps församling och Linköpings Ryds församling samt 2006 Gottfridsbergs församling. Efter expansion av bebyggelsen har sedan delar av Linköping kommit att till höra Landeryds församling i söder, Slaka församling i väster och Rystads församling, från 2009 Åkerbo församling i öster.[12]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Linköpings rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Linköping i Linköpings tingsrätts domsaga.[13]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Linköping 1900–2010[14][15]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
15 657
1960
  
64 304
1965
  
68 659
1970
  
77 063
1975
  
80 274
1980
  
79 742
1990
  
82 451 3 852
1995
  
92 584 4 177
2000
  
94 248 4 190
2005
  
97 428 4 201
2010
  
104 232 4 216
Anm.: Sammanvuxit med Hackefors och Hjulsbro 1970, med Jägarvallen och Tallboda 1995
 † Stad med förstäder 1900.



Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Hunnebergsgatan 5, 7 och 9 hör till Linköpings äldre trähusbebyggelse
Domkyrkans torn skymtar bakom den gamla gymnastikhallen.
Linköpings stadshus i april 2014.

Linköpings stadsbild domineras av domkyrkan, en mäktig och massiv stenkyrka i gotisk stil, och dess 107 meter höga torn. Bebyggelsen i övrigt är jämförelsevis låg. När det 17 våningar höga Drottningtornet skulle byggas startade en diskussion om hur höga hus som ska få uppföras i staden och hur det påverkar stadssilhuetten.[16]

Det gula stadshuset byggdes ursprungligen för att hysa läroverket och ligger strax intill domkyrkan. Strax intill ligger även Linköpings slott, som är residensbostad för Östergötlands läns landshövding, och biskopsgården som är Linköpings stifts biskops bostad. Nedanför Storgatsbacken återfinns bland annat Stora torget med Carl Milles staty Folkungabrunnen med Folke Filbyter.

Under rivningsvågen på 1950- och 1960-talet beslutade staden att grunda Gamla Linköping dit gamla träbyggnader flyttades för att skapa ett område med kvarter i gammal stil. Utmärkande för området är att de flesta av husen används, antingen av verksamheter och museer eller som bostäder.

Staden rymmer en rad intressanta byggnader såsom tegelborgen Frimurarehotellet, Miljonpalatset (uppfört 1897–1898), Gamla vattentornet (som numera är ombyggt till bostäder) och Katedralskolan. Under 2000-talet har flera byggnader med visst arkitektoniskt intresse tillkommit. Hit räknas Linköpings stifts- och landsbibliotek, Drottningtornet, Mjärdevi Science Park samt Saab Arena, som alla har en modern utformning.

Staden har under årens lopp fått en geografisk utsträckning som närmast kan liknas vid ett uppochnervänt "V", eller en "banan". Det militära före detta övningsområdet som ligger i mitten av detta "V" kommer att bli ett naturskyddat område och hindrar effektiv kommunikation mellan de sydöstra och sydvästra utlöparna av staden. Anledningen till naturskyddet är det stora beståndet av ekar, som är en del av norra Europas största eklandskap. Det sträcker sig över stora delar av södra Östergötland, och där finns flera rödlistade växt- och djurarter. Nyligen höjdes kritiska röster mot planerna på att ytterligare förlänga det sydöstra "benet". Kritikerna menade att denna stadsdel skulle dela upp staden, med bostäder i södra Linköping, handel och arbetsplatser i norr och universitetet i den svåråtkomliga västra delen.

Natur och parker finns det relativt gott om i staden och närområdet. Exempel på detta är parken Trädgårdsföreningen i centrala staden, Rydsskogen och Vallaskogen, där den senare är naturreservat. Tidvis har diskussionerna om kommunikationen i öst-västlig led kommit att beröra Vallaskogen när den så kallade tvärleden eller Vallaleden debatterats.

En ny stadsdel började byggas 2013 i anslutning till utomhusarenan Isovalen och universitetets campus Valla. Stadsdelen har fått namnet Vallastaden och ska enligt plan även utgöra ett bo- och samhällsexpo vid namn LinköpingsBo2016.[17]

Stadsdelar i tätorten[18][redigera | redigera wikitext]

Panorama över Linköping
Panorama över Linköping


Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Trästaty av en stins vid Linköpings centralstation. Träskulpturer som denna gjordes av slöjdlärarstudenter i samband med stadens 700-årsjubileum 1987.

Flyget har länge haft stor betydelse för Linköping, där SAAB har haft stort inflytande. Linköping har två flygplatser. Det är dels den civila Saab-ägda flygplatsen, centralt belägen strax öster om stadskärnan, dels Malmens militära flygplats väster om staden (vid Försvarsmaktens helikopterflottilj). Eftersom både Linköpings och Norrköpings flygplatser har problem med lönsamheten, har det under många år diskuterats byggandet av en ny flygplats någonstans mellan de två städerna. Diskussionerna har hittills inte resulterat i något, delvis på grund av de höga kostnader som ett nybygge skulle medföra.

Södra stambanan mellan Stockholm och Malmö passerar Linköpings centralstation och det går ett större antal dagliga turer med X2000 både till Stockholm och Köpenhamn. Trafikverket har gjort en utredning om den sk Ostlänken, vilken planeras bli en dubbelspårig snabbjärnväg upp till Stockholm och som stod omnämnd i regeringens infrastrukturproposition 2012[19], men byggdatum är ännu ej fastslaget. Stångådalsbanan till Kalmar och Tjustbanan till Västervik har Linköping som slutstation. På Tjustbanan går dessutom på försök Sveriges första biogasdrivna tåg[källa behövs].

MotorvägenE4 passerar norr om staden och har tre avfarter benämnda väst, norr och öst. Detta kan tyckas förvirrande när man färdas från sydväst mot Stockholm i nordost men genom Östergötland går E4 i stor del i mer väst-östlig riktning. I sydost utgår riksväg 35 från Linköping och passerar Åtvidaberg på sin väg mot östkusten och E22 mot Västervik och Kalmar. I sydvästra Linköping, vid Lambohov, börjar riksväg 23 mot Växjö. Denna delar väg med riksväg 34 ända till Målilla där riksväg 34 fortsätter till Kalmar. Riksväg 34 fortsätter västerut och förbinder Motala med Linköping, närmast Linköping är denna sträcka motorväg som en del av Malmslättsvägen, sedan blir det motortrafikled till Ljungsbro och övergår därefter till landsväg.

Göta kanal går cirka en mil norr om staden, genom sjön Roxen och genom Bergs slussar som är ett populär turistmål sommartid. Kinda kanal och Stångån går från Roxen söderut, rakt genom Linköping.

Linköping är känd som cykelstad. Mer än 30 % av alla resor utgörs nämligen av cykeltransporter.[20] Kommunen har nästan 40 mil cykelvägar och nya byggs efterhand. Staden blev "Årets cykelstad" 2002 och har beskrivits av Montréal-tidningen La Presse som "cyklarnas drömstad" ("ville rêvée pour le vélo"), framför allt på grund av snöröjningen på cykelbanorna.[21] Omkring 70 % av sommarcyklisterna cyklar även på vintern.[22] Linköpings kommun tillhandahåller cykelkartor och rekommenderade cykelrutter[23] online samt hos turistbyrån.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Stångån. Tekniska verken.

Linköping består huvudsakligen av företag med teknisk inriktning. Saab, där 4 900 personer arbetar (sep 2003), dominerar. En viktig del i Linköpings utveckling från handels- till industristad var när AB Svenska Järnvägsverkstäderna, ASJ, etablerades i staden år 1907. Ur detta företag bildades ASJA, som senare blev SAAB AB. Telefonbolaget Ericssons utvecklingsavdelning för GSM-telefoni, med 1 000 anställda (aug 2009), återfinns i staden. Avdelningen är en av bolagets lönsammaste grenar. Det finns också ett par livsmedelsindustrier i staden, exempelvis Arla och Scan.

Linköping är för övrigt en expansiv företagsregion som bland annat inhyser Mjärdevi Science Park, vilket är en teknikpark med 5 800 anställda och studenter (aug 2009). Anmärkningsvärt är att flera populära affärssystem har sin vagga i Linköping: IFS, Intentia (Movex) och Allegro (Guda).

Även handeln är betydande där köpcentrumområdet Tornby är ett av Sveriges största med varuhus såsom Ikea, Ikano-huset, Biltema och många fler. Tornbyområdet har näst högst omsättning i Sverige för köpcentrum utanför stadskärnorna (sept 2005).[24]

Statliga myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har sin verksamhet i Linköping, nu på det före detta militära Garnisonsområdet. Även Rättsmedicinalverket (RMV) samt polis, domstol, (tingsrätt) och åklagarkammare finns samlat på gamla Garnisonsområdet i ett "Rättscentrum".

VTI, Väg och transportforskningsinstitutet, har forskat om vägtrafik och transporter sedan 1975. FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har verksamhet i Linköping. FMV, Försvarets Materielverk, har en avdelning för validering och verifiering av flygmateriel vid flygfältet i Malmslätt. Tidigare benämning var FC och PROV.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Linköping har allt sedan kyrkans etablering varit en utpräglad läroverksstad och är idag en av de större universitetsstäderna. Vid Linköpings universitet studerar idag drygt 26 500 studenter. En del av dessa studerar vid Campus Norrköping som är universitetets campus i grannstaden. På Campus US vid Universitetssjukhuset i Linköping bedrivs utbildningen vid Hälsouniversitetet. Universitetet har även ett campus i Stockholm, LiU Malmsten där utbildningar ges inom bl a möbeldesign[25]. Övriga utbildningar är samlade till Campus Valla som är universitetets huvudsakliga campus.

Linköping har flera gymnasieskolor. Av dessa är fem kommunala, nämligen Anders Ljungstedts Gymnasium, Berzeliusskolan, Birgittaskolan, Folkungaskolan och Katedralskolan. Dessutom finns andra utbildningsformer, som exempelvis Valla folkhögskola.

Kultur i Linköping[redigera | redigera wikitext]

Många av de byggnader som bedriver verksamhet inom kulturområdet är belägna i, eller i närheten av domkyrkan och Kungsträdgården.

Bibliotek[redigera | redigera wikitext]

Linköpings stifts- och landsbibliotek förstördes efter en anlagd brand i september 1996 men biblioteket återuppfördes igen på samma plats och kunde invigas i mars 2000 i form av en ljusare och modernare byggnad. Det enda som gick att rädda var det som förvarades i bibliotekets källarmagasin och arkiv[26]. Utöver detta bibliotek finns även bibliotek i Ekholmen, Johannelund, Lambohov, Linghem, Ljungsbro, Malmslätt, Ryd, Skäggetorp och Sturefors.

Dans, musik och teater[redigera | redigera wikitext]

Se även Musik i Linköping

I staden finns även Östgötateatern (med barn- och ungdomsteaterensemblen ung scen/öst), Dansens hus i Linköping, Sagateatern Linköping, en scen i Nationernas Hus där det hålls spex av bl a Linköpings StudentSpex[27], Konsert & Kongress Linköping samt teater i anslutning till Gamla Linköping[28]. På evenemangsarenan Saab Arena (tidigare under namnet Cloetta Center) ges exempelvis konserter.

Bland orkestrar märks framför allt Östgöta blåsarsymfoniker som har sitt säte i Linköping, samt Linköpings symfoniorkester. Linköping är också en körtät stad med många körer av hög nationell klass, bland andra Chorus Lin, Den akademiska damkören Linnea, Linköpings Studentsångare och Östgöta Kammarkör.

När det gäller musik har flera artister börjat sin karriär på Skylten, bland annat Lars Winnerbäck. Andra kända musiker/musikgrupper är Louise Hoffsten, Pusjkins och Cloudberry Jam. I Linköping finns flera kända hårdrocksband, såsom Los sin nombre, Witchery, Morifade, W.E.T, Axewitch och Mindless Sinner. The Haunteds gitarrist Patrik Jensen bor i staden.

Konst[redigera | redigera wikitext]

Andra exempel på kultur är Östergötlands museum och konsthallen Passagen.

Under första halvan av 2006 dök en rondellhund upp i Nygårdsrondellen. Konstnären bakom denna är Stina Opitz[29]. Detta var början på en helt ny typ av gatukonst som sedan blev mycket uppmärksammad i media och som spridit sig i Sverige och även till andra länder.

Skatepark[redigera | redigera wikitext]

I Linköping kan man även besöka Fun SkatePark som är en av Nordens största skateparker i betong. Den har bland annat dragit till sig internationella tävlingar av större klass, till exempel en deltävling i Etnies European open.

Media[redigera | redigera wikitext]

Tidningar[redigera | redigera wikitext]

Östgöta Correspondenten är stadens äldsta dagstidning och ges ut sedan 1838. Tidningen täcker västra delen av Östergötland. Här finns även gratistidningarna Extra Östergötland och Linköpingsposten. Tidigare fanns även den socialdemokratiska dagstidningen Östgöten men denna lades ner i början av 1990-talet.

Radio/TV[redigera | redigera wikitext]

Den lokala tv-kanalen NollEttan startades av de allmännyttiga bostadsföretagen och stadens energiverk 1996-1997 som en informationskanal. Kanalen bytte sedan namn till Kanal Lokal. Kanalen sände lokal sport, nyheter, med mera. Från början var kanalen knuten till Linköping men sändningsområdet omfattade senare hela Östergötland. Kanalen har numera upphört att sända. I dag sänder den lokala kanalen 24Corren nyheter dygnet runt. 24Corren är en lokal TV-kanal från Östgöta Correspondenten. Kanalen sänds utan kryptering i Linköpingsområdet.

Radiokanaler

Trossamfund och kyrkobyggnader[redigera | redigera wikitext]

Lutherska kyrkofamiljen[redigera | redigera wikitext]

Linköping är stiftsstad inom Svenska kyrkan, med biskopsgården och stiftskansliet placerat i nära anslutning till Linköpings domkyrka. I tätorten ingår de flesta av Svenska kyrkans församlingar i Linköpings pastorat som består av åtta församlingar som var och en har en eller flera kyrkobyggnader:

Pastoratet ansvarar även för tätortens begravningsverksamhet, med Centrala griftegårdarna i Linköping och griftegården i Lilla Aska och kyrkogården i Landeryd utanför tätorten. På Centrala griftegårdarna finns ett begravningskapell, krematoriet är beläget i Lilla Aska.

Stadsdelen Lambohov tillhör Slaka församling med Lambohovskyrkan som den enda av församlingens kyrkor inom Linköpings tätort. Lambohovskyrkan är en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och Linköpings missionsförsamling. En mindre del av Linköping tillhör också Åkerbo församling, som dock inte har någon kyrkobyggnad inom tätorten.

Katolska kyrkofamiljen[redigera | redigera wikitext]

Efter reformationen var antalet katoliker i Linköping litet, och kyrkoherden i Norrköpings katolska församling ansvarade under lång tid även för de katolskt troende i Linköping. Först efter en större arbetskraftsinvandring från norra Italien i början av 1950-talet började mässa firas regelbundet på orten. Hösten 1962 invigdes ett katolskt kapell på Teatergatan 1, och under 1960-talet flyttade ett antal prästvigda franciskaner in i fastigheten för att bilda en kommunitet. Den 1 januari 1974 upprättades S:t Nikolai församling i Linköping, annexförsamling till S:ta Birgitta församling i Norrköping. Församlingen blev självständig och fick sin första egna kyrkoherde 1978. En ny kyrka invigdes 24 mars 1990. Franciskanerbröderna lämnade Linköping år 2000, men sedan 2008 finns en ny kommunitet av präster knutna till kyrkan, aktiva inom Congregatio Passionis.

Frikyrkofamiljen[redigera | redigera wikitext]

Inom tätorten finns ett stort antal frikyrkoförsamlingar fördelade på en flera olika samfund. De flesta av församlingarna samarbetar inom Linköpings frikykoråd, bland annat kring sjukhuskyrkan och universitetskyrkan/studentpastor.

Till frikyrkoverksamheten i Linköping får även den bas som Ungdom med uppgift etablerat räknas in.

Andra trossamfund[redigera | redigera wikitext]

I Linköping finns även St Georgis syrisk-ortodoxa församling, mormonkyrkan (Linköpings gren av Stockholms stav), Skäggetorps Islamiska Kulturcenter och två församlingar av Jehovas vittnen.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Linköpings domkyrka

Linköpings domkyrka dominerar stadens profil och är en imponerande syn såväl interiört som exteriört. Strax bredvid ligger den gamla biskopsborgen som drogs in till kronan och blev Linköpings slott, idag med Linköpings slotts- & domkyrkomuseum. Den återuppbyggda stadsmiljön i Gamla Linköping med sina hantverksbodar och museer är ett populärt utflyktsmål. I Gamla Linköping finns också ett litet "fenomenmagasin" där man kan göra olika experiment. Strax väster om stadskärnan ligger Flygvapenmuseum med samlingar av de flesta militära flygplan som använts i det svenska flygvapnet. IT-ceum är ett unikt datahistoriskt museum. Länsmuseet innehar stora konstsamlingar och konstnärer som Albrecht Dürer och Pehr Hörberg finns representerade i utställningarna. Museet har en filial i Onkel Adams-gården.

Under Sankt Larskyrkan finns rester av stadens äldsta kyrkobyggnad. Stora torget pryds av skulpturen Folkungabrunnen av konstnären Carl Milles. Mitt på torget finns även en minnessten över Linköpings blodbad. Blodbadet föregicks av slaget vid Stångebro och ett monument restes på Stångebrofältet 1898.

Kinda kanal börjar/slutar i Linköping och inom staden finns slussar vid Nykvarn, Tannefors, Hackefors och Hjulsbro.

Sedan 1990-talet har allt fler caféer öppnat och restaurangerna har börjat med uteservering på sommaren. Studenterna bidrar även med att liva upp staden med diverse arrangemang, där det största är SOF, Studentorkesterfestivalen som anordnas vartannat år och bland annat genomför en stor så kallad Kårtege genom staden.

Lista över museer[30][redigera | redigera wikitext]

Vinterljus[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2005 har kommunen arrangerat en årlig utomhusutställning, från början kallad Novemberljus men ändrat till Vinterljus 2009.[31] Olika konstnärer, ofta i samarbete med ljussättare, pryder staden med ljusskulpturer under månaderna från november till och med januari. Fram till 2009 ägde utställningen bara rum under månaden november, men detta ändrades på grund av utställningens popularitet.[31] Syftet med utställningen var att "locka ut linköpingsbor till sköna promenader" samt att "lyfta Stångån Kinda kanal och visa upp dess skönhet även under dygnets mörka timmar". Ytterligare ett syfta var att tillföra mer ljus till staden under den mörka hösten (och senare vintern).[32]

Projektet har blivit mycket uppmärksammat, och Östgöta Correspondenten, Östergötlands största dagstidning, har ordnat omröstningar om vilka konstverk som är vackrast. Enligt Linköpings kommun hade flera hundratusentals människor följt Novemberljusets stråk från grundandet 2005 till namnbytet 2009.[31]

Första året var det Ronny Andersson och Åsa Wikström som, tillsammans med Charlotta Mattsson på Linköpings Kraftnät (sedermera grundare av Tindra Design[33]), utformade ljussättningen på 14 platser längs Stångån mellan Tannefors slussar och Tullbron.

2006 var det 22 ljusinstallationer i innerstaden av 17 olika ljussättare.[34] De projicerade eldslågorna på det gamla gymnastikhuset vid domkyrkan fick många att tro att elden var lös.[källa behövs]
Tredje året, 2007, deltog 9 ljussättare med 25 installationer längs en 4 km lång slinga från Berga längs Tinnerbäcken till stadens centrum.[35]
Fjärde året, 2008, ingår 20 installationer av 17 ljussättare längs en 5 km lång promenadslinga i innerstaden. Några tidigare favoriter har upprepats. Till nyheterna hör rött och grönt ljus vid järnvägsstationen och kristallkronor i träden vid Stångån.[36]

Sport och fritid[redigera | redigera wikitext]

Saab Arena, juli 2005.

Kända personer[redigera | redigera wikitext]


Historiska[redigera | redigera wikitext]

Levande[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 juni 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/244145/. Läst 13 augusti 2014. 
  3. ^ Fornvännen: 1952 s. 178
  4. ^ ”Värmlands brandhistoriska klubb — Bränder i Sverige före 1950”. http://www.brandhistoriska.org/olyckor_se.htm. 
  5. ^ ”Råvaror - Svensk Biogas - Tekniska Verken”. http://www.svenskbiogas.se/sb/ravaror/. 
  6. ^ ”Kortfakta - Om oss - Tekniska Verken”. http://www.tekniskaverken.se/om_oss/kortfakta/. 
  7. ^ linkoping.se - Linköping är Årets Stadskärna 2009!
  8. ^ [1]
  9. ^ Fjärde storstadsregionen blir East Sweden”. Östgöta Correspondenten. 2012-01-26. http://www.corren.se/ostergotland/artikel.aspx?articleid=5913757. Läst 2013-12-05. 
  10. ^ ”Garnisonsmuseet”. öreningen Garnisonsmuséet och Östergötlands försvar. http://www.soldatmuseum.se/. Läst 2013-12-05. 
  11. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  12. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  13. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Linköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  14. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Linköping, med Sankt Lars municipalsamhälle
  15. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEWdyrd. Läst 13 december 2010. 
  16. ^ ”Klart vi måste upp på höjden”. Östgöta Correspondenten. http://www.corren.nu/ostergotland/linkoping/?articleId=4195547. Läst 26 juni 2010. 
  17. ^ ”LinköpingsBo2016”. Linköpings kommun. 31. http://www.linkoping.se/sv/Bygga-bo/Planer-och-projekt/Stadsutvecklingsprojekt/linkopingsbo2016/. Läst 2013-12-05. 
  18. ^ Linköpings stadsdelar, Linköpings kommun
  19. ^ ”Ostlänken”. Trafikverket. http://www.trafikverket.se/ostlanken/. Läst 2013-12-05. 
  20. ^ Cykling - linkoping.se
  21. ^ François Cardinal. Linköping, ville rêvée pour le vélo. I La Presse, 14 november 2006.
  22. ^ Säkrare stråk ökar vintercykling - Corren.se
  23. ^ http://www.linkoping.se/Organisation/Namnd/TeknikSamhallsbygg/Samhallsbyggnad/tos_ahoj/tos_ahoj_turist.htm
  24. ^ SVD
  25. ^ Lindqvist, Sara (08). ”LiU Malmsten”. Linköpings universitet. http://www.iei.liu.se/malmstens?l=sv. Läst 2013-12-05. 
  26. ^ ”Stiftsbibliotekets historia”. Linköpings kommuns hemsida. http://www.linkoping.se/sv/Kultur-fritid/Linkopings-stadsbibliotek/Lokalhistoria-och-aldre-samlingar/Stiftsbibliotekets-historia/. Läst 2013-12-04. 
  27. ^ ”Linköpings studentspex”. http://www.studentspex.se/. Läst 2013-12-04. 
  28. ^ ”Friluftsmuseet Gamla Linköping”. Teater. Linköpings kommun. http://www.gamlalinkoping.info/index.php/sv/se-och-gora/teater. Läst 2013-12-04. 
  29. ^ Madestrand, Bo. ”Rondellhundens år”. Artikel. DN.se. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rondellhundens-ar/. Läst 2013-04-12. 
  30. ^ Linköpings kommun, förteckning museer, senast uppdaterad 2013-09-25, hämtat 2013-11-22
  31. ^ [a b c] ”Novemberljus blir Vinterljus”. Linköping kommun. http://www.linkoping.se/sv/Kultur-fritid/Nyheter/Arkiverade-nyheter/Novemberljus-blir-Vinterljus1/. Läst 19 juli 2011. ”I samband med femårsjubileet i år byter den populära ljustraditionen namn. 100 000-tals människor har under åren vandrat längs Novemberljusstråken i fantastiska upplevelser. Ljusets popularitet gör att vi i år förlänger tiden för ljuset och därmed blir Novemberljus Vinterljus.” 
  32. ^ ”Novemberljus 2005”. Linköping kommun. http://www.linkoping.se/sv/Kultur-fritid/Teater-Dans-Musik-Konst/Konst/Offentlig-konst/vinterljus/Bilder/2005/. Läst 19 juli 2011. ”Novemberljus föddes 2005. Med Novemberljus ville man lyfta Stångån Kinda kanal och visa upp dess skönhet även under dygnets mörka timmar. Det fanns två tydliga syften. Ett var att tillföra mer ljus och det andra byggde på upplevelser. Genom intryck och upplevelser ville man locka ut linköpingsbor till sköna promenader. Man kunde konstatera att intresset var oerhört stort och Novemberljus blev en succé.” 
  33. ^ Novemberljus 2006 i Linköping, bilder från Tindra Design.
  34. ^ Novemberljus 2006 i Linköpings city förlängs till 31 januari!, pressmeddelande 31 oktober 2006.
  35. ^ Stad i ljus för tredje året i rad, pressmeddelande 22 oktober 2007.
  36. ^ Upptäck din stad i ett nytt ljus!, pressmeddelande 31 oktober 2008.
  37. ^ Jons Jacob Berzelius, Encyclopaedia Britannica, hämtat 2013-11-22
  38. ^ Linköpings historia, Biskop Hans Brask, hämtat 2013-11-22
  39. ^ Kulturarv Östergötland, Elsa Brändström, "Sibiriens ängel", författare: Leif Wallentinsson, Östergötlands länsmuseum, april 2006, hämtat 2013-11-22
  40. ^ Linköpings historia, Tage Danielsson, hämtat 2013-11-22
  41. ^ Thomas Funck är död, artikel DN.se, publicerad 2012-12-31, författare Jonas Fredén, hämtat 2013-11-22
  42. ^ Charles Emil Hagdahl, restaurang Hagdahls köks hemsida, hämtat 2013-11-22
  43. ^ S:t Nikolai katolska församling, Skyddshelgon, hämtat 2013-11-22
  44. ^ |Gunnar Hoffsten är död, Östgöta Correspondenten, publicerad 2010-09-12, författare Lars Åbom, hämtat 2013-11-22
  45. ^ Kettil Karlssons mitra, Historiska museet, publicerad 2007-09-13, hämtat 2013-11-22
  46. ^ Kulturarv Östergötland, Johan Krouthén, 1858-1932, publicerad juni 2007, författare Lars-Ove Östensson, hämtat 2013-11-22
  47. ^ Macao Magazine, Lasting Words, författare Mark O´Neill, hämtat 2013-11-22
  48. ^ Biografi över Sven Lyra, författare Sievert Sjöberg, hämtat 2013-11-23
  49. ^ Olaus Magnus, Encyclopaedia Britannica, hämtat 2013-11-23
  50. ^ Henrik B Palmær, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran B Nilsson), hämtad 2013-11-23
  51. ^ Hugo Theorell, Biographical, The nobel foundation, hämtat 2013-11-23
  52. ^ Hallberg, Freddie. ”Adolf Fredrik Wahlbeck”. Kulturarv Östergötland (2007). http://www.kulturarvostergotland.se/Article.aspx?m=332518&a=334478. Läst 2013-12-04. 
  53. ^ André Oscar Wallenberg, Historiesajten, publicerad 2005-11-27, hämtat 2013-11-23
  54. ^ 1700-1780 Eländets tid, Linköpings historia, hämtat 2013-11-23

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]