Norrköping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 58°35′31″N 16°11′8″Ö / 58.59194°N 16.18556°Ö / 58.59194; 16.18556
Norrköping
Tätort
Norrköpings rådhus
Land  Sverige
Landskap Östergötland
Län Östergötlands län
Kommun Norrköpings kommun
Församlingar Kolmårdens församling, Norrköpings Borgs församling, Norrköpings Sankt Johannes församling, Norrköpings S:t Olofs församling
Koordinater 58°35′31″N 16°11′8″Ö / 58.59194°N 16.18556°Ö / 58.59194; 16.18556
Area
 - tätort 35,68 km² (2010)
 - kommun 1 603,7 km² (2013-01-01)
Folkmängd
 - tätort 87 247 (2010)[1]
 - kommun 134 065 (2014)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 2 445,3 invånare/km²
 - kommun 83,6 inv./km²
Grundad 1384
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 60x xx
Riktnummer 011
Tätortskod 1192
Norrköpings läge i södra Sverige
Red pog.svg
Norrköpings läge i södra Sverige

Norrköping är en tätort i Norrköpings kommun i Östergötland i Sverige, och centralort för kommunen. Norrköping är Sveriges tionde största tätort med 87 247 invånare (2010).[1] I Norrköpings kommun bor det totalt 134 065 invånare (2014).[2]

Norrköping ligger längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Norrköping är sedan gammalt en industri-, handels- och sjöfartsstad. Textilindustrin var fram till 1960-talet basen i stadens näringsliv.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Norrköpings historia

Norrköping fick stadsrättigheter 1384. Eventuellt hade sådana rättigheter givits även tidigare, men då hade människor bott kring Motala ströms fall under lång tid.[3]

Stadens fick sin första storhetstid under 1600-talet när den nederländske (från Liège) affärsmannen Louis De Geer slog sig ner i staden. Han grundade ett flertal industrier i staden, bl.a pappersbruk, vapenfabriker, klädesfabriker och ett skeppsvarv. Under denna tid var staden Sveriges till folkmängden näst största stad.

Vattenfall i Motala ström bakom konserthuset Louis De Geer.

Norrköping har förstörts flera gånger av yttre fiender under dess historia. Första gången var av danskar 1567 under Nordiska sjuårskriget, men mest avgörande för staden var härjningen av ryssar 1719 under Stora nordiska kriget. Staden har också drabbats av ett flertal bränder, varav en år 1655 ska ha varit väldigt ödeläggande. Efter 1719 återställdes Norrköping. Norrköping återtog platsen som Sveriges tredje största stad, vilket den fortsatte att vara till mitten av 1860-talet, då folkmängden i Malmö passerade. Sveriges äldsta idag existerande nyhetstidning, Norrköpings Tidningar, grundades 1758.

Under 1800-talet växte textilindustrin i Norrköping och 1830 stod staden för 70 % av Sveriges klädestillverkning.[4] De goda tiderna varade ända fram till 1960-talet. En av fabrikerna var Tuppen som var en av textilfabrikerna som revs. Några välkända hus som revs var det gamla sockerbruket Gripen, byggt 1741. Med textilindustrins avveckling växte andra industrier upp, bland annat Philips med tillverkning av radio- och TV-apparater som idag ersatts av Whirlpool som tillverkar mikrovågsugnar, samt pappersindustrin med Holmen Paper och Billerud. Ericsson hade tidigare tillverkning av mönsterkort i Norrköping, men sedan några år är den verksamheten avvecklad. 2014 fattades beslut om nedläggning av Norrköpingsfabriken.

Villa Flora var ett hus som byggdes 1889 av grosshandlaren Edward Ringborg. Huset var ritat i italiensk stil. Sedan 1962 fanns sjuksköterske utbildning i huset. År 1969 läste Norrköpingsborna att Villa Flora hade nått sitt slut. 1970 revs det pampiga huset med stor trädgård. 1971 stod ett hus i betong klart, Norrköpings Stadsbibliotek var efterträdaren. Det som finns kvar av Villa Flora är endast ett fönster.

I början av 1970-talet flyttade fem statliga verk till staden, Luftfartsverket, Invandrarverket, Sjöfartsverket, Kriminalvårdsstyrelsen samt SMHI, Statens Meteorologiska och Hydrologiska Institut.

Under början av 2000-talet fick Norrköping ny skepnad som universitetsstad tillsammans med grannstaden Linköping. Tillsammans marknadsförs Norrköping och Linköping som den Fjärde storstadsregionen.[5]

Flottiljstaden[redigera | redigera wikitext]

JA 37 Viggen vid F 13 tidigt 80-tal

Mellan åren 1943 och 1994 hade Flygvapnet en flygflottilj förlagd till Norrköping, vilken gick under namnet Kungliga Bråvalla flygflottilj eller bara F 13. Flottiljen var från början en jaktflottilj, men i samband med att Södermanlands flygflottilj (F 11) avvecklades 1980, tillfördes flottiljen en spaningsdivision samt Flygvapnets underrättelseskola. På många sätt var F 13 Flygvapnets föregångsflottilj. F 13 var inom jaktrollen regelmässigt först med nya flygplantyper och hade också ett huvudansvar för taktikutveckling. Mellan åren 1957 och 1981 var flottiljen även en så kallad Sektorflottilj. 1991 började flottiljen anpassas till JAS 39 Gripen, dock kom ett avvecklingsbeslut i samband med försvarsbeslutet 1992, genom att flottiljen skulle avvecklas den 30 juni 1994. När beskedet kom om avveckling av flottiljen var den en av de större och modernaste i Sverige och hade ca 1 000 anställda med en värnpliktsvolym mellan 600-800 soldater. Idag går det fd. flottiljsområdet under namnet Norrköping - Bråvalla flygplats och fungerar som ett upplag för utrangerad militär materiel liksom platsen för Bråvalla Festival. I Norrköping lever och bevaras minnet av F 13 aktivt genom F 13 Kamratförenings verksamhet.[6]

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Norrköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Bebyggelsen kom att också sträcks sig in i angränsande socknar och mellan 1916 och 1936 inkorporerades Östra Eneby socken/landskommun där Norrköpings norra förstads municipalsamhälle inrättas 20 februari 1885, Sankt Johannes socken/landskommun och Borgs socken/landskommun. 1952 inkorporerades även Tingstads socken/landskommun och Styrstads socken/landskommun. 1971 uppgick stadskommunen i Norrköpings kommun med Norrköping som centralort.[7]

I kyrkligt hänseende har Norrköping alltid hört till Norrköpings S:t Olofs församling (benämnd lite olika över tiden) samt Norrköpings S:t Johannes församling (även den benämnd lite olika över tiden). Via utbrytningar ur denna och med utökningar av staden bebyggelse har sedan delar av tätorten kommit att tillhöra Norrköpings Hedvigs församling (uppgick 2010 i S:t Olof), Norrköpings Matteus församling (uppgick 2010 i S:t Olof), Norrköpings Borgs församling och Kolmårdens församling (från 2010, innan dess Östra Eneby församling, samt Vrinnevi församling och före 2010 Styrstads församling och Tingstads församling (Dessa två uppgick då i S:t Johannes). [8]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Norrköpings rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Norrköping i Norrköpings tingsrätts domsaga.[9]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

1650 uppgick befolkininge till omkring 5.000 personer. Under början av 1700-talet drabbades staden svårt av kringsåren, i pesten 1710-11 dog 2.135 personer och minskade ytterligare sedan staden brändes ned 1719. 1720 uppges folkmängden till omkring 2.600 personer. 1770 hade Norrköping 7.500 innevånare, 1800 9.089 innevånare och var då Sveriges 4:e största stad, 1805 9.428 innevånare, 1830 10.030 innevånare[10], 1850 16.916 innevånare och var då Sveriges 3:e största stad, 1870 23.850 innevånare och åter Sveriges 4:e största stad[11], 1880 26.735 innevånare[10], 1890 32.826 innevånare, 1900 41.008 innevånare, 1910 46.393 innevånare, 1920 58.098 innevånare, 1930 61.492 innevånare, 1940 70.785 innevånare, 1941 71.150 innevånare, 1942 71.947 innevånare.[11]


Befolkningsutvecklingen i Norrköping 1900–2010[12][13]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
47 102
1960
  
84 325
1965
  
87 311
1970
  
91 034
1975
  
85 244
1980
  
84 016
1990
  
82 639 3 352
1995
  
84 403 3 454
2000
  
82 744 3 478
2005
  
83 561 3 478
2010
  
87 247 3 568
Anm.: Sammanvuxit med Smedby 1970
 † Stad med förstäder 1900.



Geografi[redigera | redigera wikitext]

Norrköping ligger längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström (lokalt kallad Strömmen) som rinner genom staden. Dess forsar har länge använts som kraftkälla för kvarnar och andra industrier, höjdskillnaden mellan sjön Glan och Bråviken är hela 22 meter. Norrköping är byggt på låglänt slättbygd, men sedan 1940-talet har odlingsmark fått ge plats för ny bebyggelse. Ända fram till 1947 odlades tobak på fälten kring nuvarande Ljura, nu är området sedan länge bebyggt med bostäder. Öster, norr och väster om staden utbreder sig ännu slättbygden, medan den södra och sydvästra är mer skogbevuxen, bland annat med naturreservatet Vrinneviskogen. Där finns också en gammal skidbacke som heter Vrinnevibacken. Stadens södra delar är högre belägna än de norra.

Berggrunden är urberg, som är sedimentär och metamorfisk, vilket innebär att den är uppbyggd av bland annat djur, växtdelar, lera och aska som under tidens gång omvandlats till annat material.[14]

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Inre staden[redigera | redigera wikitext]

Strykjärnet i Motala ström inhyser Arbetets Museum. På bilden syns också Jan Svenungssons skulptur "The Fifth Chimney" från 1999. Skulpturen är en 14 meter hög murad skorsten som står i Motala ström.

Stadens centrum var ursprungligen kvarteren kring nuvarande Gamla Torget. Torget omges idag av 1700- och 1800-talshus, bland annat Tesdorpfska, Eschelsonska och Waseska husen, på torget står Carl Milles staty av Louis de Geer. Eschelsonska huset uppfördes 1730 och är döpt efter Olof Eschelson och har bl.a inrymt stadens första bank. Tesdorpfska huset uppfördes 1827 och har namn efter vinhandlaren Johan Jacob Tesdorf.

Drottninggatan är stadens huvudgata, den sträcker sig från Norra Promenaden och järnvägsstationen, byggd 1866 [15] till Konstmuseet från 1946.[16]). Utanför järnvägsstationen ligger Järnvägsparken samt Karl Johans park från 1887 med en staty av Karl XIV Johan från 1846.[17] Här finns även den internationellt kända Kaktusplanteringen, som har funnits här sedan början av 1930-talet. På parkens västra sida ligger det gamla stadshuset byggt i empir-stil 1802[18], f.d. Stora Hotellet från 1854[19], Stallet från 1857 samt Ringborgska huset från 1784. En bit ifrån ligger Stora Teatern, byggt 1908 och hemvist för Östgötateatern.[20]. Vid Saltängsbron ligger Postettan från 1914.

På andra sidan Motala ström ligger Tyska torget med bland annat Grand Hotel (arkitekt Verner Northun[20]), det före detta bankpalatset för Norrköpings enskilda bank[21]), Rådhuset[21]) samt Hedvigs kyrka. Vidare längs Drottninggatan ligger Telegrafstationen, byggd i jugend och nationalromantisk stil 1912.[22] S:t Olai kyrka uppfördes i barockstil 1765-1767. Invid Drottninggatan ligger kyrkans kampanil, populärt kallad Stadstornet. Stadens kommersiella centrum är centrerat till den södra delen av Drottninggatan, där varuhusen Spiralen, Linden och Domino (före detta Domusvaruhus) dominerar. Precis som i många andra städer drabbades Norrköping av en rivningsvåg under 1960-talet som gjorde att många äldre hus ersattes med bostads- och kontorshus i modernistisk stil.[23]

Norra, Östra och Södra Promenaderna samt Folkparken omsluter själva stadskärnan. När Promenaderna anlades under andra halvan av 1800-talet fanns det ett stort behov av skolor, och många av dessa placerades i Södra och Östra Promenaderna, däribland De Geerskolan, Kristinaskolan (båda ritade av Carl Theodor Malm) och John Lennings Vävskola/Lennings textiltekniska institut från 1887, arkitekt Carl Theodor Glosemeyer. Vid Södra Promenaden ligger även Norrköpings Tingsrätt från 1904 (arkitekt Isak Gustaf Clason) och Stadsbiblioteket från 1971. Promenaderna är sedan 1994 förklarade som byggnadsminne.[24]

Industrilandskapet[redigera | redigera wikitext]

Längs Motala ström ligger det så kallade Industrilandskapet som består av de gamla fabriksbyggnaderna, de flesta byggda 1850-1917. I början av 1970-talet var området stängt och förfallet, men idag har de ursprungliga industrierna ersatts av annan verksamhet. Bland annat har Norrköpings Symfoniorkester sin hemvist i De Geerhallen som ligger i Holmens Bruks före detta pappersbruk och på Laxholmen har Arbetets Museum flyttat in i den sjuhörniga byggnaden Strykjärnet från 1917 (arkitekt Folke Bensow) där det tidigare fanns ett väveri. I kvarteret Kopparhammaren huserar sedan maj 2010 Visualiseringscenter C med bland annat en spektakulär domteater. I YFAs (Förenade Yllefabrikernas) gamla byggnad, Kåkenhus har numera Linköpings universitet en omfattande verksamhet, Campus Norrköping.

Entrén till Bankpalatset vid Drottninggatan. Huset ritades av Gustaf Wickman för Norrköpings Enskilda Bank, grundad 1856.

Utanför Promenaderna[redigera | redigera wikitext]

Norrköping har även några mindre områden med egnahemsområden. 1898 uppfördes vid S:t Johannes kyrka tolv villor med egen trädgård och två flerfamiljshus, arkitekt Werner Northun.[25] Alla hus fick namn, och från Hagebygatan räknat ligger Villa Alfa, Bida (riven), Christineberg, Dagmar, Ed, Frideberg och Göta(jämna nummer) och Olga (riven), Vilan, Mimer, Linnéa, Karlslund, Ingeborg och Hansa (riven) på ojämna nummer.[26]. Varje hus är på 4-5 rum och kök, och tomterna är på 1100-1500 kvadratmeter samt uthus. Detta kan vara ett av de tidigaste egnahemsområdena i Sverige.[27]

Under första världskriget rådde stor bostadsbrist, så 1917-1918 uppfördes på initiativ av kommunen egnahemsområdet Röda stan med cirka 30 faluröda trähus med totalt 51 lägenheter, arkitekt S E Lundquist.[28] Området var tänkt i första hand för arbetare; bland de första inflyttade fanns till exempel montörer, fabriksarbetare, textilarbetare och hantverkare.[29]. Området består av enfamiljshus, tvåfamiljshus och fyrfamiljshus som renoverades under ledning av arkitekt Hans Bäckström under 1970-talet.[30]

Området Oxelbergen tillkom på 1920-talet efter en internationell arkitekttävling, 302 lägenheter uppfördes.[31]

Efter andra världskriget växte staden och nya bostadsområden tillkom. 1947-1951 byggdes Västra såpkullen, byggt efter moderna metoder och med toppmoderna lägenheter; tjugoåtta trevåningshus och tre åttavåningshus. Strax efter tillkom stadsdelen Ljura; dubbelt så stort som Västra såpkullen, och även anpassat för massbilismen. Några år senare byggde man i Södra och Norra Hageby och i slutet av 1960-talet byggdes miljonprogramsområdet Marielund, sju åttavåningshus, byggt i modernistisk stil, som några år senare drabbades av sociala problem.[32]

Hösten 1974 påbörjades byggandet av stadsdelen Klockaretorpet. Istället för höghus byggde man radhus och småhus, bara några enstaka flervåningshus tilläts, dessutom byggdes ett mindre stadsdelscentrum och spårvägen förlängdes hit.[33]

Utanför den äldre stadsdelen Smedby i sydöstra delarna av staden växte på slutet av 1980-talet stadsdelarna Bjärby, Rambodal, Ånestad och Brånnestad upp. Bebyggelsen består omväxlande av villor, radhus och flerfamiljshus och områdena innehåller inslag av både eget boende och bostadsrättsföreningar.

Broar i Norrköping över Motala Ström[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett stort antal broar över Motala Ström i centrala Norrköping, räknat från Glan i väster till Bråviken i öster. Om inget annat nämns kan alla broar användas av gång- och cykeltrafik. Övriga trafikslag redovisas nedan. En del broar – nedan markerade med kursiv stil – saknar namn, åtminstone vad författaren känner till, och beskrivs då istället med geografiska termer.

  • Fiskebybron (järnväg)
  • E4:an [inget särskilt namn] (motorväg, ej gång och cykel)
  • Himmelstalundsbron
  • Riksbron ("gamla E4:an", motorvägslikande)
  • Femöresbron
  • Dragsbron [egentligen flera broar]
  • Campusbron [egentligen flera broar]
  • Kopparhammarbron [egentligen flera broar]
  • Bergsbron (motortrafik, tidigare spårvagn)
  • Holmbron [egentligen flera broar]
  • Laxholmsbron
  • Laxholmstorgsbron
  • Kvarnholmsbron
  • Konserthusbron
  • Kråkholmsbron
  • Gamlebro (äv. Järnbron) (bil)
  • Spången
  • Saltängsbron (spårvagn, bil)
  • Strömsholmsbron (går inte över hela Strömmen, bara från södra sidan till Strömsholmen)
  • Tullhusbron (nominerad till Kasper Salin-priset 2013
  • Hamnbron (bil och järnväg)
  • Händelöbron (bil)
  • Kardonbron (bil)

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

Den centrala delen av Norrköping består av olika områden. Innanför promenaderna ligger Öster, Gamla stan, Saltängen, Berget och Nordantill. Kring promenaderna ligger en krans av äldre områden som Söderstaden, Såpkullen, Kneippen, Norr, Marielund med Röda stan, Lagerlunda samt Oxelbergen. Därefter i en större cirkel finns områden som Klingsberg, Ektorp, Vilbergen, Skarphagen, Klockaretorpet, Haga, Eneby, Pryssgården, Lagerlunda, Ljura, Vrinnevi, Hageby, Navestad och Smedby. Lindö och Herstadberg är egna tätorter strax utanför Norrköping.

Det finns även en del industri/verksamhetsområden som Ingelsta, Sylten, Fiskeby, Risängen, Butängen och Slottshagen

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Spårväg[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn på Norra Promenaden.
Huvudartikel: Norrköpings spårvägar

Norrköping har haft spårväg sedan 1904 och är idag en av tre spårvägsstäder i Sverige, med för närvarande följande linjenät:

Linje Sträcka Längd Hållplatser Övrigt
2 Fridvalla - Ringdansen/Kvarnberget 32
3 Vidablick - Klockaretorpet 26
Totalt 50

Sommartid kör även Svenska Spårvägssällskapet museitrafik med gamla vagnar på den vita linje 1.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Norrköping är knutpunkt för flera stora vägar. MotorvägenE4 passerar norr och väster om staden, E22:an börjar i Norrköping och fortsätter längs ostkusten mot bland annat Kalmar, Karlskrona och Malmö. Riksvägarna 51, 55 och 56 börjar i Norrköping och leder mot Örebro respektive Katrineholm. En primär länsväg finns. Den heter Länsväg 209 och leder till Östergötlands skärgård (Arkösund).

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Centralstationen av Adolf W. Edelsvärd har liknats vid ett italienskt lustslott

Dåvarande Östra stambanan, numera en del av Södra stambanan, mellan Katrineholm och Norrköping invigdes 3 juli 1866, och den 16 oktober 1872 invigdes sträckan till Linköping. Precis som i andra städer bidrog detta starkt till att förenkla resandet inom Sverige. På den tiden var det tätt mellan stationerna, förutom i Norrköping, som i början av 1900-talet hade tre stationer - Centralstationen, Västra station och Östra station - fanns det järnvägsstationer i Åby, Graversfors, Fiskeby och Eksund. Norrköpings Östra och Västra trafikerades av företaget Norra Östergötlands Järnvägar. 1915 invigdes även SJ:s bana mot Nyköping och Järna och man kunde då färdas bl.a till Getå och Krokek.

Flygplats[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Norrköping flygplats

Norrköping flygplats (tidigare Kungsängens flygplats) invigdes på hösten 1934 men den reguljära trafiken kom igång först några år senare, då på sträckan Stockholm-Malmö-Köpenhamn. Under andra världskriget låg den kommersiella trafiken nere och flygplatsen utvecklades endast långsamt fram till mitten av 1960-talet. 1964 kunde man flyga både till Paris och Chicago. Under 1960-talet var det istället fraktflyget som utvecklades starkt med fraktflyg till både Köpenhamn och USA.[34]

Antalet passagerare från Kungsängen har mer än halverats under perioden 1997 - 2006. Från 2006 tog därför kommunen över ansvaret för flygplatsen.[35] Nu går det reguljärflyg från flygplatsen till Köpenhamn, Helsingfors och Visby (endast sommartid) samt mycket charter (2012 Sveriges fjärde största charterflygplats) och fraktflyg, bl.a regelbundna turer till New York.

Hamn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Norrköpings hamn

Norrköpings hamn är en djuphamn som kan ta emot oceangående fartyg. Sett till hamnens yta och värdet på godset är den en av Sveriges största där 1 120 fartyg anlöpte år 2005.[36] Hamnen är en mycket betydande hamn för hela Östersjön, då den ligger centralt och det finns bra förbindelser både via väg och järnväg.

I Norrköpings hamn är även Europas största vägg för fri graffitikonst belägen.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Textilindustrin var i 400 år den näringsgren som hela staden växte fram kring. Numera är all textiltillverkning borta.

De största branscherna idag är papper/förpackning, logistik/transport, elektronik, it/media samt handel. Flera stora företag har sina stora lager i Norrköping och använder staden som bas för sin varudistribution, bland annat Whirlpool, Goodyear, Stadium och Servera.

Linköpings universitet har en stor verksamhet i Norrköping - Campus Norrköping - och detta har de senaste åren dragit med sig en mängd småföretag med kopplingar till universitetet.

Statliga myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Utbildning i Norrköping

Norrköping har gamla traditioner som skolstad och den första folkskolan öppnade 1846. Trots att man i snabb takt byggde skolor räckte dessa nästan aldrig till för den snabba befolkningstillväxten. Många av stadens skolor kom att läggas vid promenaderna utanför stadskärnan och där finns skolbyggnaderna kvar 2008. Norrköping har haft en låg utbildningsnivå vad gäller eftergymnasial utbildning och att åtgärda detta var en av anledningarna till att Campus Norrköping etablerades 1997 som en del av Linköpings universitet.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Stadens första teater var Egges teater, det var en enkel teater uppförd i källarmästaren Johan Ulric Egges trädgård belägen mellan Tyska torget och dåvarande Södra Saltängsgatan. Det var på den som det nordiska uruppförandet av Shakespeares Romeo och Julia ägde rum den 5 augusti 1776. I Norrköpings Weko-Tidningar kunde man då läsa :

På måndagen som är den 5 augusti uppföres av svenska komedietruppen, det nya och allt för präktiga borgerlige sorge-spel som, kallat Romeo och Julia: som är i sitt ämne ett ibland de vackraste som någonsin blivit uppfört på svensk teater....[37]

1791 uppfördes ytterligare en teater i en tobakslada på Gamla Rådstugugatan 42-44, Dahlbergs Teater. 1798 tillkom Saltängsteatern vid nuvarande Järnvägsparken. Det var samtidigt som romantiken slog igenom så här spelades till exempel ödesdramer, riddarromantiska pjäser och franska vaudeviller med mera. Det var här som stycken av bland andra Schiller, Oehlenschläger, Grillparzer hade sin svenska urpremiär. Teatern var i bruk fram till 1850.

1850 uppfördes Eklunds Teater på en tomt bakom Stora Hotellet av köpmannen Gustav Adolf Eklund. Teatern var i bruk under lång tid, i slutet av 1800-talet spelades bland annat Ibsen, Björnson och Strindberg här. Norrköpings Arbetareförening, populärt kallad Arbis, bildades 1860, och från 1866 spelade man amatörteater. En person som betydde mycket för Arbisteatern var Gideon Wahlberg som arbetade på teatern 1918-1935. Han skrev egna pjäser och sånger och hans nyårsrevyer var så populära att de kunde spelas fram till sommaren. Skådespelaren Edvin Adolphson började sin yrkesbana på Arbis, likaså Tjadden Hällström.

Eklunds Teater revs så småningom och på dess plats uppfördes 1908 Stora Teatern.[20] I början höll flera teatersällskap till där, och på 1920- och 1930-talet framförde Ernst Rolf och Karl Gerhard sina revyer här. 1947 bildades Norrköpings-Linköpings Stadsteater. Som en hyllning till Egges Teater blev Romeo och Julia den första pjäsen som spelades. En av teatereleverna hette Ernst-Hugo Järegård. Under många år leddes teatern av John Zacharias. Teatersällskapet heter numera Östgötateatern.[38]

Konst[redigera | redigera wikitext]

Carl Swartz, statsminister och snusfabrikör, donerade 1913 sitt hem, Villa Swartz, åt staden. En stor konstsamling hade sedan tidigare donerats av Pehr Swartz och det blev grunden till Norrköpings Konstmuseum. Huset var dock allt för litet, i samma hus skulle även stadsbiblioteket och stadsmuseet rymmas. 1941 påbörjades byggandet av det nya konstmuseet. Eftersom detta var mitt under andra världskriget så var det ont om både material och pengar. I början gick det inte att få tag i cement, utan det såg ut som om grunden skulle få läggas med granit. Men till slut fick man tag i tillräckligt med cement för grunden och första våningen, men sedan sade myndigheterna nej och bygget låg nere till 1944. 1946 var det dags för invigning av Norrköpings Konstmuseums nya hus vid Kristinaplatsen, i en byggnad ritad av stadsarkitekten Kurt von Schmalensee. Norrköpings stadsbiblioteket flyttade aldrig in i byggnaden utan fick 1973 en ny konstroversiell men värdefull byggnad uppförd åt sig ritad av arkitekt Sten Samuelsson.[39]

Framför Konstmuseet står Arne Jones rörliga skulptur Spiral åtbörd som var mycket omdebatterad då den placerades där 1961 men som snabbt blev en symbol för staden. (T ex genom det kommunala organet "Norrköping Spiralen", som gavs ut i slutet av 1960-talet, samt varuhuset Spiralen (då Sveriges modernaste) som byggdes av Lundbergs 1967).

I parken utanför Folkets hus står Vicke Lindstrands skulptur ”Prisma”, som var världens största glaskonstverk när den invigdes 1967. Höjden är 11,5 meter och skulpturen är förankrad nedåt med en 27 meter lång betongpelare. Konstverket består av ett stort antal 8 mm tjocka glasskivor från Emmaboda Glasverk.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Huvudentrén till Louis De Geer, det nybyggda konserthuset

1912 bildades Orkesterföreningen, medlemmarna bestod av en blandning av amatörmusiker och militärmusiker. 1913 byggdes den före detta S:t Johannes kyrka om till konsert- och föreläsningssal och fick sitt nya namn, Hörsalen[40]. Redan samma år fick orkestern statsbidrag, och man kunde då gå och lyssna på musik två gånger per vecka, entrén kostade vid denna tid endast 25 öre. Orkesterns förste dirigent var Ivar Hellman, han efterträddes så småningom av bland andra Tord Brenner (1929-1936), Heinz Freudenthal (1936-1952), Herbert Blomstedt (1954-1962), Everett Lee (1962-1972) och Sven-Gunnar Andrén.

Orkesterföreningen, eller Norrköpings Symfoniorkester som de heter idag, växte och växte och under många år var Hörsalen allt för liten för en orkester med 87 medlemmar. Men i slutet av 1990-talet flyttade orkestern in i det nya konserthuset Louis De Geer, uppfört vid Motala ström i Holmens före detta pappersbruk.

Musikföreningen Crescendo startade sin verksamhet 1959 och arrangerar årligen ett 70-tal konserter, främst inom jazz. Varje vecka så gott som året runt ges konserter de anrika lokalerna på Järnbrogatan 3 i kvarteret Nya strömmen, där man verkligen kommer nära musiken på alla sätt.

Eldkvarn bildades i Norrköping 1971, flyttade vidare till Stockholm några år senare, men har genom åren ofta sjungit om den gamla hemstaden. Till exempel i låtar som 3:ans spårvagn, Kungarna från Broadway och Fulla för kärlekens skull.

Black metal-bandet Marduk som bildades 1990 har sina rötter i Norrköping.

Markus Krunegård är en annan känd artist som härstammar ifrån Norrköping, och som också nämner denna stad i många av sina texter. Slagsmålsklubben bildades i Norrköping.

Medier[redigera | redigera wikitext]

Radiokanaler som täcker Norrköping är Sveriges Radio Östergötland och för lokalnyheter på TV finns Östnytt.

Filmföreningen Flimmer ordnar sedan 1998 Norrköping Filmfestival Flimmer som 2009 hade över 8000 besökare. Till verksamheten hör också gratis utomhusbio vid färgargården under sommaren och på senare år även en utomhusbioturné som genererade 19 000 besök på 30 olika orter i Sverige.

Kommunens filmverksamhet Bio Harlekinen som funnits på konstmuseét sedan 1960-talet blir under 2010 Cnema och öppnar i nya lokaler i Visualiseringscenter C. I de nya större lokalerna med fler biosalonger skapas ett film- och mediepedagogiskt resurscentrum. Genom Cnema ska intresset för film på bio växa i Norrköping.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Fotboll

Basket

Amerikansk fotboll

Bandy

Handboll

  • Hultic BK

Ishockey

Speedway

Friidrott

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Kända personer från Norrköping[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 31 mars 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/373921/. Läst 12 maj 2014. 
  3. ^ upplev.norrkoping.se
  4. ^ Malmberg (1984), s. 156
  5. ^ http://www.fjardestorstadsregionen.se/
  6. ^ http://www.f13.kamratforening.se/
  7. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  8. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  9. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Norrköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  10. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 223 
  11. ^ [a b] Statistisk årsbok för Sverige 1943 s. 5. (uppgifterna avser slutet av året)
  12. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Norrköping, med Norra förstaden, Borgs villastad, samt ett förstadsliknande område i Sankt Johannes landskommun.
  13. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  14. ^ Måreby (1993), s. 6-15
  15. ^ Malmberg (1984), s. 186
  16. ^ Malmberg (1984), s. 215
  17. ^ Malmberg (1984), s. 165
  18. ^ Gejvall-Seger, s. 137, byggnaden ritad av Carl Fredrik Sundvall
  19. ^ Gejvall-Seger, s. 137, byggnaden ritad av Carl Theodor Malm)
  20. ^ [a b c] Malmberg (1984), s. 205
  21. ^ [a b] Malmberg (1984), s. 206
  22. ^ Bo Daniel Hörnestam. ”Mellan Promenaderna”. http://www.mellanpromenaderna.se/kvarter_kronan_teleborgen.html. Läst 22 januari 2011. ”arkitekt Aron Johansson 
  23. ^ Malmberg (1984), s. 222
  24. ^ http://www.norrkoping.se/kultur-fritid/kulturmiljo/byggnadsminnen/
  25. ^ Kulturmiljökommittén, s. 95-96
  26. ^ Kulturmiljökommitten, s.94
  27. ^ Kulturmiljökommittén, s.96
  28. ^ Kulturmiljökommittén, s. 89-92
  29. ^ Kvarnström m.fl. (2000), s. 33
  30. ^ Kulturmiljökommittén, s.92-93
  31. ^ Kvarnström m.fl. (2000), s. 35
  32. ^ Kvarnström m.fl. (2000), s. 52-70
  33. ^ Kvarnström m.fl. (2000), s. 77
  34. ^ Peterson (2000), s. 153
  35. ^ Luftfartsverket - Norrköpings kommun tar över flygplatsen och sedan dess har flygplatsen börjat öka kraftigt igen. Enbart under 2008 fick flygplatsen 30% fler passagerare. 9 april 2007[död länk]
  36. ^ Hamnen i siffror - 9 april 2007
  37. ^ Malmberg (1984), s. 117
  38. ^ Malmberg (1984), s. 116-121, 216-216
  39. ^ Malmberg (1984), s. 207, 216-217
  40. ^ Malmberg (1984), s. 208

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Malmberg, Arne (1984). Stad i nöd och lust - Norrköping 600 år (Andra upplagan). Norrköping: Sörlings förlag. ISBN 91-86658-00-X 
  • Måreby, Jan (1993). Vägvisare till naturen i Norrköping. Norrköping: Norrköpings kommun. ISBN 91-630-1738-5 
  • Kvarnström m.fl., Lars (2000). Hans Nilsson. red. Norrköpings historia. 1900-talet. Linköping: Centrum för lokalhistoria. sid. 10-93. ISBN 91-7219-848-6 
  • Peterson, Gunilla (2000). Hans Nilsson. red. Norrköpings historia. 1900-talet. Linköping: Centrum för lokalhistoria. sid. 94-225. ISBN 91-7219-848-6 
  • Kulturmiljökommittén (1976). Miljöer och hus i Norrköpings kommun exkl. innerstaden. Norrköpings kommun. Libris 201213 
  • Gejvall-Seger, Birgit (1978). Boken om Norrköping. Natur och Kultur. ISBN 91-27-15106-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]