Annika Åqvist

Annika Åqvist, sannolikt född cirka 1700, var en av de första kvinnorna i Sverige som misstänkts vara en upprorsmakare.^[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Inte mycket är känt om Åqvist före hennes äktenskap med Olof Åqvist, med vilken hon förestod en rusthållargård i Bro socken, Roslagen.^[1] Maken var politiskt engagerad och fungerade bland annat som förmedlare av besvär och suppliker till bondeståndets represententer i ståndsriksdagen.^[1] Maken kom att sympatisera med upprorsmännen i 1743 års Daluppror, som var en reaktion på att Adolf Fredrik valdes till Fredrik I tronföljare framför den danske prins Fredrik.^[1] På grund av detta kom han att bli efterlyst som upprorsman och flydde till Hamburg.^[1]

I januari 1744 lämnade Annika Åqvist tillsammans med bland annat sina tre barn hemmet i Roslagen för att ansluta sig till maken i Hamburg.^[1] Trots att Åqvist reste under annat namn – Annika Dahlman – greps hon i Helsingborg efter att det för myndigheterna uppdagats att hon var Olof Åqvists hustru.^[1] Mellan februari till juni 1744 var Annika Åqvist frihetsberövad och genomgick flera förhör om misstankarna om att hon var delaktig i makens upproriska aktiviteter.^[1] Myndigheterna kunde dock inte belägga misstanken om hennes inblandning, och Åqvist släpptes därför och skickades tillbaka till hemmet i Roslagen.^[1]