Assimilation (lingvistik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se artikeln assimilation för andra betydelser av ordet

Med assimilation menar man inom lingvistiken förändring av ett språkljud till större likhet med ett närliggande ljud. Orsaken är talarnas strävan mot ett lätt och bekvämt uttal. Förändring av ett ljud till större olikhet kallas dissimilation.

Typer av assimilation[redigera | redigera wikitext]

Kontaktassimilation är assimilation till ett direkt intillstående ljud. Assimilation av ljud som inte gränsar till varandra kallas fjärrassimilation, vilket man bland annat finner i finskans vokalharmoni. Progressiv assimilation är assimilation som gör ett ljud mer likt ett föregående ljud; regressiv assimilation är motsatsen, när ett ljud blir mer likt ett efterföljande ljud.

Nasalisering (eller nasalassimilation) är en särskild typ av assimilation där två ljud smälter ihop så att de realiseras samtidigt. I ordet enbart realiseras fonemet /n/ som ett nasalt inslag i den föregående vokalen.[1]

En påverkan från ett föregående språkljud kallas progressiv assimilation. Ett exempel är när Sven uttalas som [sfɛn]. Ljudet v avtonas då till f genom åverkan av det föregående tonlösa s. Ett språkljud kan också påverkas av ett efterföljande ljud vilket kallas regressiv assimilation. Ett exempel är när en bit uttalas som [embi:t]. Ljudet n påverkas här att bli bilabialt av det efterföljande ljudet b.[2]

Språkhistoria[redigera | redigera wikitext]

Assimilation ligger bakom många förändringsprocesser i språkens historia. Det ljud som ändras tar över en eller flera av det intilliggande ljudets egenskaper, till exempel artikulationsställe och huruvida det är tonande eller ej. Exempel på assimilation är uttal av /n/ som [m] framför /b/ eller /p/, vilket ger ordet anpassa uttalet ['am,pasa]. Här har /n/ övertagit egenskapen bilabial från den efterföljande klusilen. Assimilation kan även innebära att två ljud smälter samman till ett nytt, gemensamt ljud. Exempel på detta är de svenska rt-, rd-, rl-, rn- och rs-ljuden. Omljud är ett exempel på en viktig assimilationsprocess i de germanska språkens historia, där den bakre stamvokalen i orden assimilerats av vokalen i ordens ändelser.[3] Detta innebär alltså regressiv assimilation. Men även progressiv assimilation har medfört omljud. Ett exempel på detta är när i i fornsvenska biorn påverkade o så att det nuvarande björn uppstod.[4] Även i danska, norska och isländska har denna typ av omljud inträffat.

Vissa assimilationer förblir uteslutande i talspråket medan andra också blir erkända i språkets skriftsystem. Det kan bero på faktorer som när en viss assimilationsprocess slog igenom (om den redan gjort det när språket i fråga fick sin skrift), dess regelbundenhet samt, självfallet, på om assimilationsstället är inom ett ord (['am,pasa]) eller överskrider en ordgräns ([empu'li:s] (en polis)).

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Engstrand, Olle (2007). Fonetik light s. 90
  2. ^ Nationalencyklopedin, band 2 (1990), s. 38
  3. ^ Engstrand (2004), s. 245
  4. ^ Nationalencykopedin, band 14 (1994), s. 441

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
  • Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, Lund: Studentlitteratur