Atle (isbrytare)
 Atle | |
 Atle i isen. | |
| Överblick | |
|---|---|
| Namn | Atle |
| Typ | Isbrytare |
| Klass | Atle-klass |
| Varv | Oy Wärtsilä Ab Helsingforsvarvet |
| Beställd | 1971 |
| Tagen i bruk | 1974 |
| Öde | I tjänst |
| Allmänna egenskaper | |
| Längd | 104,6 meter |
| Bredd | 23,8 meter |
| Deplacement | 9 500 ton |
| Djupgående | 7,3 – 8,3 meter |
| Maxfart | 19 knop |
| Aktionstid | 6–9 veckor |
| Besättning | 20 |
| Plåttjocklek | |
| För | 32 mm |
| Midskepps | 28 mm |
| Tekniska data | |
| Framdrift | Diesel-elektriskt |
| Huvudmaskin | 5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V 22 000 hkr |
| Propellermotor | Strömberg typ : GTOUL 135/455 DI |
| Dragkraft | 190 ton |
| Bunkerkapacitet | 2 200 m³ |
_vapen.svg)
Atle är en svensk isbrytare byggd på varvet Wärtsilä i Finland år 1974 som första isbrytaren i klassen. Därefter har fyra till i klassen färdigställts – Frej, Ymer, Urho och Sisu. De två sista tjänstgör åt finska sjöfartsverket. Typen har två förliga och två akterliga propellrar. Framdrivningen är diesel-elektrisk och fem st 12 cyl dieselmotorer som via tio (sammanbyggda två och två) generatorer skapar framdrivningen av de fyra elektriskt drivna propellrarna. Dessutom finns fem dieselmotorer för elproduktion ombord på fartyget.
Fartygen har efter byggnationen konverterats så att huvudmotorerna kan drivas på både diesel och tjockolja, som är billigare. När tjockolja används, uppvärms denna till 80 °C. För Atles del skedde konverteringen hösten 1984.[1] I början av 1990-talet modifierades fartygen i klassen och bland annat bryggan fick nytt utseende. När isbrytarna gick under örlogsflagg var de bestyckade med fyra 40 mm luftvärnskanoner och klassades som minfartyg varför även utrustning för minutläggning fanns. Akteröver finns en helikopterplatta för en spaningshelikopter som under isbrytarexpeditioner används för att kartlägga isvallar, lämpligaste väg etc.
Nya statsisbrytare[redigera | redigera wikitext]
År 2015 inledde Sjöfartsverket planeringsarbetet för ersättare för de fem statsisbrytarna Oden, Frej, Ymer, Atle och Ale. Målsättningen var då att det första nya fartyget skulle tas i drift runt år 2020. Kostnaden beräknades 2015 till ca 1-1,5 miljarder kronor per fartyg.[2] I mars 2020 tecknade Sjöfartsverket ett avtal med finska Trafikledningsverket om ett gemensamt designunderlag för nya isbrytare i Östersjön.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Staffan Fischerström, 1997 Isbrytare s. 163, 177 ISBN 91-9-707009-2
- ^ Sveriges radio 5 januari 2015: Den svenska isbrytarflottan ska bytas ut, läst 5 januari 2015
- ^ ”Sverige designar nya isbrytare – tillsammans med Finland”. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7441012. Läst 18 april 2020.
| |||||||||||