Baal
Baal ('herre') var i fenicisk mytologi en storm- och fruktbarhetsgud, son till El.
Baal dyrkades av de semitiska folken i Syrien och i Kanaans land under forntiden. Dyrkan av Baal fördes även till det forntida Egypten av hyksos, och till Karthago av fenicierna.
I mytologin går Baal segrande ur en långvarig konflikt med havsguden Yam, och blir gudarnas herre (den så kallade Baal-cykeln). Det fanns flera aspekter av Baal, och ibland identifierades han med stormguden Hadad. Baal kunde även ses som en manifestation av solen. En kvinnlig motpart till Baal var gudinnan Baalat, vilket betyder 'härskarinna'.
Baal omnämns i Bibeln som sinnebilden av en falsk gud och en konkurrent till Jahve hos folket. En stark konfrontation skildras i berättelsen om Elia och Baalsprofeterna där profeten Elia utmanar Baals profeter på Karmelberget. Elia, som representant för Jahves tillbedjare, å ena sidan och Baals profeter å andra sidan skall resa varsitt altare och be sin respektive gud att själv antända sitt offer. I berättelsen dansar och sargar sig Baals profeter förgäves, medan Elias altare antänds av eld från himlen när han ber om det. Berättelsen återfinns i Första Kungaboken kapitel 18.
