Bej

Bej (även stavat bey, beg och beigh) var en furstetitel av turkiskt ursprung med ursprunglig betydelse "hövding". I det Osmanska riket användes ordet för att beteckna ståthållarna i de stora provinserna i riket, därefter även om lägre stående tjänstemän. Senare har ordet mest använts som hederstitel, motsvarande engelskans sir och mister.

Se även

• Bejlerbej