Bell P-39 Airacobra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bell P-39Q Airacobra
P-39
P-39
Beskrivning
Typ Jakt/attackflygplan
Besättning 1
Första flygning november 1939
I aktiv tjänst 1941 - 1945
Versioner ca 15 st
Tillverkare Bell Aircraft Corp.
Data
Längd 9,2 meter
Spännvidd 10,37 meter
Höjd 3,63 meter
Tomvikt 2 540 kg
Max. startvikt 3 400 kg
Motor(er) Allison V-1710
Dragkraft 1 200 hk
Prestanda
Max. hastighet 612 km/h
Transporträckvidd 1 086 km
Max. flyghöjd 10 670 meter
Dragkraft/vikt: 350 hk/ton
Beväpning
Beväpning 1 × 37 mm kanon genom propellern
2 × .50 Cal Browning M2 kulsprutor på flygkroppen
4 × 7 mm kulsprutor på vingarna
Bomber 260 kg

Bell P-39 Airacobra var ett amerikanskt jakt/attackflygplan som flög för första gången den 25 november 1939 och spåddes en lysande framtid, mestadels tack vare sin 37 mm kanon. Bell började leverera P-39 till amerikanska flygvapnet (US Army Air Forces) tidigt 1941.

Under flygkriget över Stilla havet syntes snabbt P-39:s brister, dess motor var inte utrustad med kompressor vilket gjorde att effekten sjönk på höjder över 3 600 meter och planen användes sedan uteslutande som attackplan. Redan under 1944 slutade man använda P-39 i det amerikanska flygvapnet.

Många av planen hamnade i Sovjetunionen som köpte planen genom Lend-Lease Act. Totalt sändes ca 5 000 P-39 till Sovjetunionen, som använde dem i huvudsak som luftunderstöd för markstyrkorna.

Under 3 600 meter hade P-39 bättre egenskaper än de tyska planen Bf 109 och Fw 190 speciellt hade den mycket bättre svängradie. Av Sovjetunionens högst rankade flygaräss flög mer än hälften P-39 Airacobra.