Belling–Lee-kontakt
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Belling–Lee-kontakt eller IEC 169-2-kontakt är en koaxial RF-kontakt som oftast används för marksänd television, kabel-TV och rundradio med reverserad hane/hona, vanligtvis används kabel med 75 Ω karakteristisk impedans. Den uppfanns inom företaget Belling & Lee Ltd i Enfield, Storbritannien, runt 1922, tiden för de första BBC-sändningarna. Ursprungligen endast avsedd för mellanhög frekvens vid utsändningar, där korrekt impedansmatchning av antennkontakten inte är av betydelse.
Belling-Lee kontakten har låg kostnad och är vanlig på Europeiska TV-apparater men har egentligen 50 Ω impedans i ett system avsett för 75 Ω och matchar frekvenser i området 0 - 100 MHz. Konsekvensen är att signalen blir försämrad i jämförelse med t.ex. F-kontakten.
Honkontakten (sockeln) är oftast monterad på TV-apparater, medan hankontakten används på kabeln. En del socklar har fler pinnar som ansluter till hål i pluggen (hankontakten).
Se även
- F-kontakt - en bättre kontakt för samma ändamål
- Koaxialkabel
- Digital television (DVB-S, DVB-C)
- PAL
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Belling-Lee connector, 4 juli 2012.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Belling–Lee-kontakt.
