Beta Fornacis
| Beta Fornacis (β) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ugnen |
| Rektascension | 02t 49m 05,41885s[1] |
| Deklination | -32° 24′ 21,2319″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,46[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III[3] |
| U–B | +0,69[2] |
| B–V | +0,99[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +16,8[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +86,01[1] mas/år Dek.: +158,81[1] mas/år |
| Parallax () | 18,89 ± 0,26[1] |
| Avstånd | 173 ± 2 lå (52,9 ± 0,7 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,894[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,53[6] M☉ |
| Radie | 11,02[6] R☉ |
| Luminositet | 55,8[6] L☉ |
| Temperatur | 4 820[6] K |
| Metallicitet | -0,37 ± 0,08[6] dex |
| Vinkelhastighet | 2,19[6] km/s |
| Andra beteckningar | |
| β For, CD-32° 1025, FK5 101, HD 17652, HIP 13147, HR 841, NLTT 9066, SAO 193931, WDS 02491-3224A.[7] | |
Beta Fornacis (β Foracis, förkortat Beta For, β For) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[8] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Ugnen. Den har en skenbar magnitud på 4,46[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 18,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 173 ljusår (ca 53 parsek) från solen. På det beräknade avståndet reduceras dess skenbara magnitud med 0,1 enheter på grund av skymning av interstellärt stoft.[6]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Beta Fornacis är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G8 III.[3] och har genomgått en heliumflash. Den producerar för närvarande energi genom fusion av helium i dess kärna.[9][5] Den har en massa som är ungefär 50 procent[6] större än solens massa, en radie som är ca 11[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 56[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 800[6] K.
Beta Fornacis har en visuell följeslagare, CCDM J02491-3224B, som har en skenbar magnitud på ca 14,0. År 1928 låg den med en vinkelseparation på 4,80 bågsekunder vid en positionsvinkel på 67°.[10] Den ligger nu ca 3° nordost om den klotformiga stjärnhopen NGC 1049.[11]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1999), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Commission Lunar and Planetary Laboratory, 4: 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ [a b] Houk, Nancy (1979), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 3, Ann Arbor, Michigan: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1982mcts.book.....H.
- ^ Wilson, Ralph Elmer (1953), General Catalogue of Stellar Radial Velocities, Washington: Carnegie Institution of Washington, Bibcode:1953GCRV..C......0W.
- ^ [a b] Liu, Y. J.; et al. (2007), "The abundances of nearby red clump giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 382 (2): 553–66, Bibcode:2007MNRAS.382..553L, doi:10.1111/j.1365-2966.2007.11852.x.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Jones, M. I.; et al. (2011), "Study of the impact of the post-MS evolution of the host star on the orbits of close-in planets", Astronomy & Astrophysics, 536: A71, arXiv:1110.6459, Bibcode:2011A&A...536A..71J, doi:10.1051/0004-6361/201117887.
- ^ "* bet For". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-01-21.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Kubiak, M.; McWilliam, A.; Udalski, A.; Gorski, K. (June 2002), "Metal Abundance of Red Clump Stars in Baade's Window", Acta Astronomica, 52: 159–175, Bibcode:2002AcA....52..159K.
- ^ Mason, B. D.; et al. (2014), "The Washington Visual Double Star Catalog", The Astronomical Journal, 122: 3466–3471, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.
- ^ Plotner, Tammy (2007), The Night Sky Companion: A Yearly Guide to Sky-Watching 2008-2009, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer Science & Business Media, p. 617, ISBN 0387716092.
