Biokol

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Biokol är bränsle av typen kol, som bildas genom pyrolys av organiskt material, det vill säga föreningar från växt och djurvärlden, och innehåller alltid grundämnena kol och väte i huvudsak.

Om föreningarna upphettas till drygt 400 °C med begränsad syretillgång avgår flyktiga ämnen såsom metan, vätgas, vattenånga, kolmonoxid, kväveföreningar och dylika. Kvar blir träkol, utgående ifrån ved eller svartkol vid upphettning av exempelvis halm. Processen kallas pyrolys, och den begränsade syretillgången skiljer pyrolys från vanlig förbränning med fri syretillförsel, där aska bildas istället för träkol eftersom allt kol avgår som koldioxid vid komplett förbränning.

Träkol har flera användningsområden såsom värmekälla för att tina tjäle, grilla kött eller rena järn vid stålframställning. Under senare år har intresset ökat för att tillföra träkol och svartkol till odlingsjord, varvid det kallas biokol[1]. Biokol i jorden gör att det ofta växer bättre, tack vare stor porositet vilket ofta kan hålla mer vatten som växter och jordens mikroorganismer nyttjar. Markvattnet innehåller växtnäring och sidorna runt porerna kan skydda vissa mikroorganismer från deras fiender. Biokol har stor stabilitet, ofta med halveringstider på flera tusentals år. Biokol har därför även uppmärksammats som en kolsänka, vilket innebär att koldioxid i luften samlas in av växterna och via pyrolys omvandlas till biokol som deponeras i jorden för lång tid. Detta samtidigt som jordens bördighet ökar och läckage av växtnäring och därmed övergödning minskar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Phosphorus availability in soils amended with wheat residue char [1] (engelska)

Källor[redigera | redigera wikitext]